Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Drottning Elizabeth II ska vara glad att hon är död, och slipper se det här.
Hon vigde sitt liv åt att tjäna monarkin – och det var ett sjå, ingen annan valde plikten framför allt: Barnen skilde sig, ett efter ett, det är bara minstingen Edward som hållit ihop sitt äktenskap. Sedan skandalen med Diana, hatet mot de kungliga efter hennes död.
Och så kom barnbarnen – livets efterrätt – och rökte cannabis, klädde ut sig till nazister och gifte sig med självupptagna amerikanska skådespelerskor (ja, jag talar om prins Harry).
Genom allt detta stod drottningen stadigt, log och vinkade. Hon påminde mig om det där gamla mottot om att föra sig som en anka: den glider fram på vattnet, med en lugn och samlad air, men under ytan paddlar den på som en galning.
Hon måste ha offrat så mycket. Och för vad?
Nu knakar hela bygget i fogarna. Det sägs bero på den tidigare prins Andrew – men det stämmer inte riktigt.
Han är odräglig på många sätt. Inte särskilt klipsk, och därtill fåfäng och i uppenbar avsaknad av både omdöme och samvete.
När hans namn började nämnas i samband med den glamouröse människohandlaren Jeffrey Epstein var det en skandal – men inte chockerande. Och kungahuset gjorde vad det kunde: uttryckte officiellt sina sympatier för offren, berövade prinsen hans fina titlar.
När han nu greps av polis, på sin födelsedag, ”misstänkt för tjänstefel i offentligt ämbete”, ja även då var kung Charles snabbt ute med ett pressmeddelande om att han är beredd att samarbeta med rättsväsendet för att reda ut detta.
Men det stora hotet mot det brittiska kungahuset är egentligen inte den före detta prinsens vandel, utan den utdragna krocken när idén om majestätet möter verkligheten.
Monarkins existensberättigande ligger i att de inte är som vi andra, utan högre stående.
För monarkins existensberättigande ligger i att de inte är som vi andra, utan högre stående. Vad händer med denna institution i ett informationssamhälle där folket lagom till morgonkaffet serveras – säg – den ovärdiga bilden på en skärrad före detta prins som ligger nedhasad i baksätet på en bil på väg från polishuset?
Det går heller inte att helt bli av med en prins, inte ens en före detta; det ligger ju i monarkins eviga natur. Trots att kungahuset försökt distansera sig kastar han en lång, smutsig skugga över hela institutionen.
Och så länge han lever kommer han vara en illustration av att sagan inte är sann. Att kungligheter i själva verket bara är människor; vissa av dem bra, men andra riktigt dåliga.
Vilket i sin tur obönhörligen leder till frågan om varför charaden om deras särskilda höghet fortsätter.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Är det verkligen en bra idé för tjejer att gifta sig med fienden?
Lisa Magnusson: Hans raderade livsverk återskapades – men för sent




