Vissa har verkligen utseendet med sig. Överallt ler folk, ger dem karameller, öppnar dörrar och gör dem oförklarliga tjänster. De får bättre jobb och högre lön, visar forskning. De anses mer kompetenta och pålitliga.
Men det är inte de snygga som får de största favörerna. Det är de karismatiska, de som har en så magnetisk utstrålning att folk glömmer allt annat. För dem finns inga gränser – särskilt inte i en samtid som visserligen premierar det visuella, men ännu mer premierar dem som bryter igenom det eviga bruset.
Nu förebrår hon sig själv för sin medelmåttiga uppsyn och säckiga hållning.
Detta förstår signaturen Åsa, som frågar DN:s livskloka huspsykolog Malin Bergström (23/11): ”Hur blir jag bra på att tala inför folk – trots att jag saknar karisma?”
Hon har nyligen hållit föredrag precis efter en känd poet, och märkte då vilken enorm skillnad det var i publikrespons. Nu förebrår hon sig själv för sin medelmåttiga uppsyn och säckiga hållning.
Malin Bergström tröstar henne, och ger henne flera goda råd kring hur hon kan göra för att få mer kontakt med sina åhörare nästa gång.
Och visst kan man öva sig. Kanske även gå någon kurs i hur man får ett vinnande sätt, såsom signaturen Åsa själv är inne på.
Men jag skulle också verkligen vilja tillägga att det inte bara är så att det karismatiska är övervärderat – det alldagliga är dessutom undervärderat.
För karismatiska personer må framstå som mer spännande i stunden. Men vad betyder det? Den kollektiva oförmågan att ens ställa den frågan är vad som skapat detta Donald Trump-samhälle, där den mest självsäkra auran automatiskt vinner, till allmän förödelse.
Nej. Nästa gång någon snubblar upp på en scen, och ser ut att innerligt avsky varje sekund – det är då du verkligen ska spetsa öronen. Det betyder nämligen att du bevittnar någon som inte söker sig till rampljuset för att sola sig i sin egen glans, utan för att faktiskt säga något.
Läs mer av Lisa Magnusson
