Tänk dig att en skolbibliotekarie skriver i sociala medier om en elev som hört av sig och velat diskutera en bok. Att en skolledare svarar henne att detta visar hur viktigt det är med skolbibliotekarier.

Vad vore då din egen reaktion? För Fredrik Kopsch, chefsekonom på näringslivets tankesmedja Timbro, är reflexen given. Han vill genast veta den konkreta vinsten i kronor och ören: ”Hur ser nytto-kostnadsanalysen ut?”

Och när folk svarar honom, delar med sig av forskningsstudier om att skolbibliotek främjar barns läsförmåga och lärande, och lyfter de många positiva effekter vaneläsning har på sikt. Hummar han då eftertänksamt och låter sig nöja? Nej!

I stället krokar han arm med Lovisa Lanryd, välfärdsansvarig på Timbro, och begår debattartikel i Expressen (6/5), under rubriken: ”Vi vet faktiskt inte om skolbibliotek är bra”.

Timbrotankesmederna menar nu nämligen att man inte kan utesluta att de positiva forskningsresultaten i själva verket beror på att högpresterande föräldrar, lärare och rektorer – ”som rimligen har en positiv inverkan på elevers lärande” – i större utsträckning väljer skolor med bibliotek.


Alltså: de välutbildade, framgångsrika råkar helt enkelt gilla idén om ett hederligt gammalt bibliotek

Alltså: de välutbildade, framgångsrika råkar helt enkelt gilla idén om ett hederligt gammalt bibliotek. Så de söker sig till, och sätter sina barn i, skolor där sådana finns. Av ren vidskeplighet!

Platt-tv-högern, så brukar man kalla den väldigt speciella del av svensk höger som kännetecknas av lobbyisttitlar, skojigt färgglada strumpor och kortsiktiga kalkyler. Denna nya höger beräknar gärna alltings pris – men förstår ingentings djupare värde. Det är därför den inte heller borde försöka diskutera skolbibliotek. För sådant handlar ju i grunden inte om nytto-kostnadsanalys.

Bildning är något som byggs på lång sikt, och betalar sig ofta på svårmätbara sätt. Framför allt är det en inre rikedom att ösa ur, valv bakom valv oändligt.

Läs mer:

Susanne Nyström: Ömtåligsa studenter hör inte hemma på läkarlinjen

Erik Helmerson: Det blir allt svårare för oss Israelvänner att tala om Mellanösterns enda demokrati

Share.
Exit mobile version