Vet ni det mest fasansfulla med den feministiska kroppsaktivismen? Det är inte att blotta sig inför hela internet, utan att göra det och mötas av en skur kommentarer som säger att man är ”modig”. Jag kan inte tänka mig något mer förkrossande.
Och håll i hatten, för nu är det herrarnas tur att göra samma sorts förödande kroppspositiva kullerbytta. Uttrycket ”short king” lanserades av den amerikanske komikern Jaboukie Young-White sommaren 2018, i ett klassiskt socialamediemelodramatiskt utspel.
”Jag är så jävla trött på att ’kort’ används som en förolämpning”, skrev han, listade några snygga korta kändismän, och tillade: ”Short kings är kroppsnegativitetens fiender, och jag kommer för evigt vara stolt över att försvara dem.”
Intressanta fakta som jag, er granskande grävare, har lyckats skotta upp om Jaboukie Young-White: Han är själv 175 centimeter lång. Vilket är exakt medellängd för en amerikansk man. Men hans budskap slog an något. Short kings! Internet tog uttrycket till sig, och sedan dess har det använts på ett skämtsamt men hjärtligt vis.
Han kompenserar detta genom att framhäva hur totalt besatt han är av sin ringa längd.
Nu har det till sist även nått svensk public service, som låtit dokusåpadeltagaren Theo Pokorny ”undersöka” ”ämnet” i en ”dokumentär” med titeln ”Jag vill bli en short king” (SVT 21/8). Själv är han 174 centimeter lång, det vill säga inte särskilt kort. Han kompenserar detta genom att framhäva hur totalt besatt han är av sin ringa längd. Han klättrar med en lång kändisman. Han spelar basket med en kort kändisman. Han är med i en gapig podd med ett par kvinnor som säger att korta killar kan dra åt helvete.
Det här är inte upplyftande tv för någon. Inte för män över lag, och i synnerhet då inte för män som faktiskt är korta på riktigt. Inte heller för mig, en kvinna på 164,5 centimeter tillika representant för den allmänhet som gärna vill se något kul och intressant och helst intelligent.
Visst, jag fattar. Det kan vara tufft för korta män. En forskare flimrar förbi och säger att de har svårare att få jobb, att de har lägre lön, att de har svårare att hitta en partner. Dejtingapparna ställer beskäftiga krav på att ange kön, ålder och längd, och i kvinnornas presentationer står saker som ”va bara lång”.
Ett sätt att hantera det är att tänka som programledaren David Sundin, 170 centimeter lång: ”Jag är den här lille killen, vad kan jag göra med det?” Att godmodigt spela den handfull kort som livet har gett en. Ett annat sätt är att inse att personer som hakar upp sig så infernaliskt mycket på längd är ointressanta. Vilket för övrigt även gäller dem som ältar för egen del.
Ja, jag hoppas och tror att folk över lag är trötta på kroppsfixeringen. Att vi går mot nya tider, där det inte är så noga med allt. Timmarna går, årstiderna växlar, vi ser ut lite hur som helst. Det gäller bara att börja bära det.
