Är Jesus 2025 års största influencer?
Det påstår Ungdomsbarometern, flankerad av mediernas anekdotiska vittnesmål från unga som hittat hem i kyrkan och diverse kristna profiler som är överlyckliga över att äntligen få känna sig i takt med samtiden.
Kyrkohistorikern Joel Halldorf säger, som alltid, att det moderna samhället är tomt på de svar vi söker (SVT 17/12 2024): ”Varför finns vi? Vad är meningen? Hur ska jag leva?”.
I TV4 (20/12 2024) framhåller Clara Olsson, ordförande i Svenska Kyrkans unga, det naturliga i att då vända sig till Jesus, som ”redan var influencer på sin tid”.
Och skribenten Josefin de Gregorio menar att hon, nu när hon tänker på saken, faktiskt har märkt av ett förändrat tonläge gentemot kyrkan (SvD 9/1).
Här uppstår onekligen frågor. Den första har redan ställts, på flera håll, och gäller vad den här trendspaningen egentligen grundas på? Tydligen har ett antal unga tillfrågats, inte om vad de själva tycker, utan om vad de tror att andra tycker. Ur detta material har Ungdomsbarometern sedan karvat någon sorts analys.
Det hela är mycket dunkelt.
I själva verket tyder dock det mesta på att intresset för kristendomen svalnar (Aftonbladet 21/12 2024): Generation Z är visserligen mer religiös än äldre generationer – men det tros framför allt handla om en invandringseffekt, och därmed snarare om Allah än om Jesus.
Vilket leder oss vidare till det riktigt stora mysteriet i sammanhanget: Varför vill kristna ens klä ut Jesus till en hipp influerare?
Jag gissar att allt – ironiskt nog – kanske hänger ihop. Att kristenheten blivit så nervös av sin dalande popularitet att det blivit allt den kan tänka på. Att den därmed glömt att poängen med religion är att erbjuda raka motsatsen till en het trend: den svalkande nötta stenen i en trappa som vindlar sig upp till evigheten.
Läs mer:
Gina Gustavsson: Inte konstigt om unga inte vill skaffa barn – deras föräldrar är själviska 60-talister
Erik Helmerson: Högern måste våga se att fronten är en annan än woke-året 2015
