Det är intressant med den politiska höger som tror att hårdare tag är en universallösning, och att alla som tvekar är veklingar som behöver vakna upp ur sina fluffiga regnbågsdrömmar.
Som när regeringen nu vill ge polisen möjlighet till automatisk ansiktsigenkänning genom passregistret och Migrationsverkets system.
Rimligt är väl att vara skeptisk. Inte för brottslingarnas skull, utan för medborgarnas. För den här sortens hål i integritetsskyddet brukar ju vidgas alltmer med tiden.
Men i Expressen (14/10) sladdar kriminalkrönikören Fredrik Sjöshult in, så skadeglädjen stänker: ”Integritetsivrarna som ställt till med så mycket elände för svensk brottsbekämpning kommer väl få ett nytt utbrott.”
Själv ser han ”handfasta åtgärder som utnyttjar modern teknik och river tidigare hinder”, även om det kvarstår ”EU-hinder [som måste] rivas ned”.
Jaja, integritetslagar är till för att nedmonteras.
Jaja, integritetslagar är till för att nedmonteras. Även om en massa verklighetsfrånvända idealister är emot. Precis som de var emot hemlig dataavlyssning, HDA: ”Polisen var länge förhindrad att [hacka misstänkta brottslingars mobiler] och när möjligheten infördes 2020 protesterade integritetsivrarna högljutt. Då hette det att HDA infördes under en tidsbegränsad period. Men efter flera år där HDA haft avgörande roll i brottsbekämpningen ska det nu bli en permanent möjlighet som också ska kunna användas vid misstankar om fler brott än tidigare.”
Det gick alltså som ”integritetsivrarna” befarade. Konstaterar Fredrik Sjöshult själv, så fartblind att han inte inser vad han faktiskt säger.
Är det – undrar jag – möjligen så att det mest naiva och verklighetsfrånvända av allt är att tro att det finns enkla lösningar? Att om man bara tar i tillräckligt hårt så blir allt bra. Att världen är ond – men staten och tjänstemännen kommer aldrig vara det.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Visitationszoner ger inte minskad brottslighet – det vill polisen dölja
Lisa Magnusson: Visst har Skolplattformen medfört något positivt
