Sakprosa
Cecilia Khavar
”Stormningen. Våldet, lögnerna och åren som förändrade USA”
Norstedts, 410 sidor
Båda huvudkandidaterna i USA-valet beskyller varandra för att vara ett hot mot demokratin, men det är bara den ena parten som har fog för sina varningar. Så kan man koncist uttrycka vad som står på spel för USA och världen den 5 november. Den senare delen av satsen innehåller en bedömning som ofta saknas i den reguljära nyhetsrapporteringen, antagligen för att den av vissa skulle ses som partisk. Inte desto mindre är den helt central att ha i minnet inför den slutspurt som stundar.
Ingen vettig person tror att Joe Biden eller Kamala Harris skulle vägra att acceptera en valförlust eller hetsa sina anhängare att attackera Kapitolium för att kullkasta ett officiellt valresultat. Men det var vad Donald Trump gjorde 2020–21, och de maniska lögnerna om valet utgör basen för hans nuvarande kampanj.
Om han skulle återväljas som president talar mycket för att han inte frivilligt kommer att lämna Vita huset i januari 2029. Det tror i alla händelser partikamraten Liz Cheney, och jag är benägen att hålla med henne. Hon var tidigare en av kongressens ledande republikaner men är numera en av många bannlysta Trumpkritiker.
Cecilia Khavar gör rätt när hon tar kuppförsöket den 6 januari 2021 som utgångspunkt för sin nyutkomna reportagebok ”Stormningen”. Som Sveriges Radios dåvarande Washingtonkorrespondent rapporterade hon på plats utanför Kapitolium under det dramatiska kuppdygnet. Hon intervjuade flera av de upproriska och missledda och bevakade under några år också andra spektakulära händelser som coronapandemin, George Floyds död, Black Lives Matter-demonstrationerna och striden om aborträtten.
En USA-korre måste resa mycket och tala med mängder av människor för att kunna begripa vad som händer. Khavar tillhör de flitiga och bygger huvuddelen av framställningen på samtal med personer som hon i vissa fall intervjuat ett flertal gånger i olika delar av landet. Längst når hon i avsnitten om abortstriden, där båda sidors ståndpunkter utförligt redovisas.
Det råder ingen brist på författare som har försökt penetrera Trumpanhängarnas idévärld, vad de tror på och varför. Inte sällan lyckas de bra med beskrivningen, men sämre med förklaringen. Så är det även med Khavar, vars bok är rik på redogörelser för möten och vittnesutsagor men svagare i analysen. Hur så många kan säga sig tro på Trumps groteska lögner förblir oförklarat.
Skildringen av stormningen skulle ha berikats av referenser till Chicagouniversitetets undersökning av händelsen, som ger viktig information om vilka de mest trogna trumpisterna är. Enligt forskningsledaren Robert Pape kom bara ett litet antal av upprorsmakarna från extremistgrupper som Proud Boys och Oath Keepers. Merparten hade vanliga tjänstemannajobb och inte så få var egna företagare, varav några anlände med egna privatplan. Medelåldern var hög (42 år), och endast sju procent fanns registrerade som arbetslösa. Intressant är att de oftast kom från områden där den vita andelen av befolkningen kontinuerligt minskar.
En annan lakun i texten är frånvaron av en analys av de stora partiernas ideologiska förändring under senare år, särskilt Republikanernas väg från ett traditionellt konservativt parti till en högernationalistisk kult. Den förvandlingen är avgörande för att förstå hur en auktoritär rörelse på kort tid kunnat växa och bli ett akut hot mot landets konstitutionella ordning.
Förlaget borde ha försett boken med passande bilder och ett avslutande personregister, något som alltför ofta saknas i nutida fackböcker. Det hindrar inte att Khavar skrivit en livfull och detaljrik berättelse om några av de viktigaste händelserna i USA-politiken under början av 2020-talet.
Den som söker en studie med ett fördjupat historiskt perspektiv på utvecklingen rekommenderas att läsa Heather Cox Richardsons ”Democracy awakening” (recenserad i DN 27/6), som nu utkommit i pocket med ett nyskrivet efterord.
Läs fler av DN:s bokrecensioner
