En gång hände det att min kalmuckiska väninna och jag nekades inträde till ett kafé i centrum av Sankt Petersburg. En bredaxlad vakt ställde sig i vägen för oss och sa: ”Inga platser för er”. Bakom hans breda rygg skymtade en nästan tom sal. Saken var den att vi såg ut på ett visst sätt, hade en viss hårfärg och en viss ögonform. Vi var ”ickeryssar”.
Kalmucker är ett mongoliskt folkslag och min väninna, vars hela familj bott i Ryssland i generationer, var van att höra saker som ”du där, snedögda, dra tillbaka till ditt Kina!”. Jag har också hört saker som ”jävla svartskalle” och fått frågor på vårdcentralen: ”Vilket land kommer du ifrån? Har du ett tillfälligt uppehållstillstånd?” Det vill säga: vistas du legalt i Ryssland? Och ibland fått höra skratt när jag svarade att jag var ryska.
Jag är född i Ryssland, uppvuxen i Ryssland, uppfostrad av en ensamstående rysk mor, ryska är mitt modersmål. Jag har ingen annan nationell identitet än den ryska. Men jag har olika etniciteter uppblandade i mig och då ser jag ut på ett sätt som jag uppenbarligen inte borde.
Av någon anledning tenderar det temat falla bort i samtal som förs om situationen i Ryssland. Oberoende journalister, Rysslandskännare och utländska korrespondenter brukar inte fördjupa sig i den prosaiska, rutinmässiga etniska diskrimineringen. Den är dock vardag för miljoner ryska medborgare – barn av blandade äktenskap, som jag, representanter för etniska minoriteter, invandrare från före detta sovjetiska republiker eller från de afrikanska och asiatiska länderna. (Underligt nog gäller det inte människor från de ”fientliga” västländerna.)
Massmedier uppmärksammar så klart mord på etniska grunder eller andra extraordinära hemskheter. Som den 17-åriga kvinnliga idrottaren Ksenija Tjeponova som tog sitt liv efter att ha blivit trakasserad på grund av sin etnicitet. Hon tillhörde ursprungsbefolkningen i Altaj och i sitt avskedsbrev skrev hon bland annat: ”Jag förstår inte vari min skuld ligger? Att jag är född med smala ögon och min hy är mörk?” (Anmärkningsvärt språkbruk: Ksenija var inte mörkhyad, men bara etniska ryssar räknas som ”vita” i Ryssland, så hon vågade uppenbarligen inte räkna sig själv till dem.)
Men fragmentariska nyheter kan inte erbjuda den stora bilden som består av tusentals historier, små historier som inte är ”värdiga” någon nyhetsrapportering. Och dessa historier innehåller jobb- och bostadsannonser med raden ”enbart för personer av slavisk härkomst”, restauranger och kaféer med ”etnisk ansiktskontroll”, slentrianmässiga poliskontroller på gatan och i tunnelbanan – allt för att man råkar födas med ”fel” ögonform eller hud- och hårfärg.
Det syns i sänkta betyg i ryska och litteratur för ”ickeryska” barn – det är ju inte möjligt att de kan dessa ämnen bättre än ryssar. Rasistiska skämt i ”humorprogram” på alla tv-kanaler. Rasistisk mobbning i skolor och på universitet som inte stoppas av lärare. Misshandel av personer som talar sitt ickeryska modersmål offentligt. Och olika ”militärhelger” då ”ickeryssar” inte vågar lämna sina hem för att man slår alla som inte ser ”hemmahörande” ut.
Allt detta i ett land med 146 etniciteter där etniska delrepubliker och områden upptar 44 procent av landets territorium. Det är förresten just i dessa områden som man utvinner 80 procent av alla naturrikedomar som säljs och finansierar oligarkernas och Moskvaelitens livsstil, men också – kriget.
Den ryska oppositionen och intellektuella eliten i exil är också ganska homogen, kulturellt och etniskt sett. Främlingsfientligheten och dess offer är långt borta från dem, de etniska och dekoloniala aktivisterna ses ofta som sekundära, och inte stora nog för att bli representerade i de oppositionella strukturerna på en hög nivå. Mer än så – även de oppositionella politikerna undviker gärna diskussioner om de etniska regionernas självbestämmanderätt, eftersom naturrikedomarna och rätt att använda dem är ett alltför ”känsligt” tema.
Och eftersom det är just dessa politiker som ”gör nyheter” om den ryska oppositionen och representerar den (och det framtida demokratiska Ryssland) i olika sammanhang, på olika forum och i olika samtal om Ryssland – så hamnar främlingsfientligheten i skuggan av andra viktiga diskussioner.
Samtidigt kan den utbredda rasismen förklara en hel del i fråga om Kremlpropagandan och dess framgångsrika narrativ om ”ukrainska nazister”. För i dess perverterade chauvinistiska logik är alla som inte erkänner den totala ryska överlägsenheten nazister. Vem annars?
Ryssland uppfattas fortfarande i världen som ett homogent enhetligt territorium (precis som Putin vill se det), vilket målar upp en skev bild av det som egentligen händer i landet. En del viktiga händelser passerar därför obemärkt. Ett exempel är den i maj av Putin underskrivna dekret om ”grunder för den statliga politiken i upplysningen om historien”. Under de tandkrossande formuleringarna om ”förstärkning av den allryska medborgerliga identiteten grundad på det i ryska samhället inneboende värderingssystemet” annonserar man en bokstavlig tvångsrussifiering.
Alla etniska identiteter ska lösas upp i den enda rätta – den ryska.
Parallellt med det har Högsta domstolen i Ryssland förbjudit den ”Antiryska separatistiska rörelsen” och utnämnt den till en ”extremistisk organisation”. (Domstolen har tidigare gjort samma sak mot Navalnyjs ”Antikorruptionsfonden” och även mot hela hbtq+-sfären). Ingen sådan separatistisk rörelse har någonsin existerat.
Men justitiedepartementet har publicerat en lista på ”extremistiska organisationer” som ”ingår” i detta påhitt. Det är 55 etniska organisationer. Ett fåtal av dem har deklarerat att de strävar för självständighet, de flesta andra arbetar med minoritetsspråk och kultur. Det betyder att etno-aktivism jämställs med separatism och förvandlas till extremism. Vilket i sin tur betyder långa fängelsestraff.
Den här nya tvångsrussifieringen kommer nog att beröra alla territorier som kontrolleras av Moskva – från fjärran norr till de nyligen ockuperade ukrainska regionerna. Den kommer också att stödjas av majoriteten i Ryssland, den majoritet som är absolut övertygad om att etniska ryssar är överlägsna alla andra i Ryssland boende folk. Och egentligen – alla andra folkslag över huvud taget.
