Totalt 3,4 miljoner anställda, nästan hela arbetsmarknaden, berörs när 510 svenska kollektivavtal löper ut och ska förhandlas om under året. Så omfattande har inte en avtalsrörelse varit sedan 2007.

De flesta och största avtalen löper ut redan på söndag.

– Man måste vara beredd på att vad som helst kan hända nu, och det är vi. Vi har 20–30 medlare som är aktiva och står redo, säger Irene Wennemo, generaldirektör på myndigheten.

Hon tycker dock att det är en ovanligt saklig och respektfull avtalsrörelse så här långt och pekar på omvärldsläget som trolig orsak.

– Jag tror allt runtomkring oss skapar någon slags allvar hos både fack och arbetsgivare. Jag kan ha fel men det känns som att man inte vill hålla på och bråka om småsaker. Man vill inte bli utpekad som ansvarslös i ett sådant här skede, säger Irene Wennemo.

Allt från gruvarbetare till restaurangfolk och lärare kommer att få nya kollektivavtal under våren. Men just nu är de flestas blickar riktade mot förhandlingarna mellan industrins parter som sätter det så kallade ”märket”.

Först när de är klara brukar det börja röra sig ordentligt på andra områden.

Fakta.Industriavtalet och märket

● Industrin har en speciell roll i avtalsrörelsen. Avtalen och löneökningarna som industrin landar i ska vara något för resten av arbetsmarknaden att förhålla sig till – det så kallade ”märket”.

● Tanken är att den mest internationellt konkurrensutsatta sektorn ska få sätta nivån. Skulle andra delar av arbetsmarknaden få mycket högre löneökningar finns risk att industrianställda kräver kompensation. Då sticker industrins kostnader iväg, man får sämre förutsättningar i konkurrensen och det kan skada Sveriges ekonomi.

● Sedan industriavtalet tecknades 1997 har upplägget inneburit reallöneökningar nästan varje år, med undantag för 2011 och 2022–2023.

Källa: Medlingsinstitutet.

Industrifacken gick innan årsskiftet fram med ett krav om löneökningar på 4,2 procent vilket arbetsgivarna tycker är för högt. De oberoende medlarna, Opo, som bistår i förhandlingarna kom i fredags med ett förslag på 7,7 procent över tre år – knappt 2,6 procent i årstakt.

Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten tycker att den föreslagna nivån är acceptabel, men bekymmersamt nära gränsen för vad som är okej för svensk industris konkurrenskraft internationellt.

Han pekar på Finland vars industriavtal nyligen blev klart med årliga löneökningar på 2,6 procent.

– Industriavtalet säger att löneavtalet och avtalsuppgörelsen ska främja konkurrenskraften. Då tittar vi alltid på omvärlden. Nu har vi ett finskt avtal som landat på 2,6 procent i årstakt. 7,8 procent totalt över tre år. Det måste vi förhålla oss till, säger Per Hidesten.

Med Riksbankens senaste bedömning av inflationen – i snitt 2,5 procent under 2025 – skulle det ge en reallöneökning på marginalen. Det är inte tillräckligt enligt facken, som väntar på ett nytt bud längre fram i veckan.

– Jag förstår att finländarna har landat där för de har inte haft så lysande tillväxt senaste åren. De befinner sig i ett helt annat läge än vad vi gör helt enkelt, säger Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

Det duger inte för svenska industriarbetare?

– Nej, vi är i en mycket bättre position. Sedan har de dessutom en annan kontext ovanpå det som är att regeringen har gjort ganska massiva försämringar för arbetarna också, säger Marie Nilsson.

De senaste två inflationsbeskeden från SCB har visat högre siffror än de flesta hade väntat sig. Med det i bakhuvudet vågar varken fack eller arbetsgivare lova någon reallöneökning.

– Man kan inte det. Det går inte. Det är produktivitetstillväxten som skapar förutsättningar för bra villkor och löneökningar, och det går i slutänden hand i hand med vilken ekonomi man får i samhället. Vi kan inte jaga inflation med löneökningar för då får vi en lönedriven inflation, säger Per Hidesten.

Inte heller Marie Nilsson vågar ta ut något på förhand.

– Det beror verkligen på hur inflationen utvecklar sig. Vi hoppas och vår spaning har varit att inflationen ska komma ner på Riksbankens mål och ligga där framöver men det är jättesvårt att säga något om, säger hon.

Arbetstiden är en annan viktig fråga i avtalsrörelsen. Inom industrin finns det kollektivavtalade arbetstidsförkortningar genom så kallade arbetstidskonton.

De har funnits i många år. Men när frågan om en mer generell arbetstidsförkortning har lyfts från politiken under året – och ett riksdagsval står runt hörnet – har arbetsgivarna blivit oroliga.

– Vi kan inte ha parallella system. Så om det här mot förmodan blir av lagstiftningsvägen, då kan vi inte ha kvar de kollektivavtalade systemen, säger Per Hidesten.

På andra områden där deltid är vanligare, i handeln eller restaurang- och besöksnäringen, är frågan om mertidsersättning en stor sak. EU-domstolen har sagt att deltidsarbetare som arbetar mer än avtalat ska ha mertidsersättning, men hur det ska regleras är inte alla svenska parter överens om.

Här ser Medlingsinstitutet risk för låsningar.

– Det är en sådan punkt som kan kräva medling, men jag hoppas att de löser ut så mycket som möjligt själva, säger Irene Wennemo.

Share.
Exit mobile version