Då och då testar jag min världsuppfattning på Gapminder.org, ni vet, statistiksajten som talar om hur världen ser ut på riktigt. På sin tid spred Hans Rosling kunskaperna därifrån över världen, och lärde oss att vi skrämmande ofta har fel. Världen är på många sätt bättre än vi tror.
På Gapminder finns det test med en lång rad frågor där man får tre svarsalternativ till varje. 1980 levde 40 procent av jordens befolkning i extrem fattigdom. Hur många är det nu? 10, 30 eller 50 procent? Och så svarar man efter bästa förstånd.
Och så har man fel!
Oftast säger Gapminder att jag har en omotiverat pessimistisk världsbild. Trots att man även berättar en del deprimerande fakta, som att 113 länder i världen tillåter att flickor under arton år gifter sig. Annat är betydligt mer uppmuntrande. Det finns färre flyktingar än jag tror, det dör betydligt färre av terroristattacker än förr, allt fler lever på en rimlig ekonomisk nivå.
Mest fördomar har jag om Afrika, och det är jag inte ensam om (det talar de också om). Jag tror förstås att långt fler svälter än vad fakta säger, och jag tror att Afrika är rätt överbefolkat i förhållande till resten av världen. ”Du har för många afrikaner i huvudet”, säger Gapminder glatt.
Testet på Gapminder ger verkligen bara en av alla viktiga pusselbitar, men tillräckligt för att jag ska inse att min världssyn är tämligen skev. Eller åtminstone okunnig.
I helgen skrev Anders Q Björkman en klok krönika i Svenska Dagbladet om att svenska medier noggrant bevakar det amerikanska valet, men inte skriver tillnärmelsevis lika mycket om EU, där vi faktiskt kan vara med och påverka. Resultatet? Att många svenska väljare hoppar över EU-valet, eftersom de inte vet tillräckligt.
Och en biverkning, misstänker jag, är att vi känner oss orimligt uppgivna. Vi kan ju inte göra ett skvatt åt vem som vinner valet i USA. Som tur är, jag vill bo i ett självständigt Sverige och inte ingå i den unionen.
Där någonstans börjar en försiktig optimism spira i mig. För det Anders Q Björkman och Gapminder faktiskt säger är att vi inte alls är maktlösa i en döende värld: det finns mycket vi kan göra.
Man ska bara testa kunskapssynen då och då, för det är lätt att förblindas.
Läs fler kåserier, till exempel Lotta O om hur många sätt man kan säga ”Brödrost!” på. Och hur ofta.
