Vi har råkat ut för en del underliga engelska hotell genom åren: bristfälligt omgjorda garage med mögel och småkryp, eller det vindsrum där allt var dekorerat med brittiska flaggor. Vi drack vårt kvällste på ett glasbord som var placerat på huvudet av en bulldogg iförd väst med brittiska flaggan.
Ingen levande bulldogg, som tur var. Den stirrade anklagande ändå.
Men vår budget för hotellvistelser är begränsad, så nu drog vi förskräckt efter andan. Jag kontrollerade att jag inte hade missat en nolla på priset.
Särbon satte av mig framför den pampiga entrén och parkerade vår lilla hyrbil mellan lyxbilarna. Jag försökte se världsvan ut, men det föll på att jag dels aldrig har sett världsvan ut, dels höll på att återhämta mig från en matförgiftning och inte hade ätit på två dagar.
Portieren såg ut som en ung och mycket ironisk ständig sekreterare i Svenska Akademien, och förklarade ursäktande att vi skulle få en svit, eftersom det tyvärr pågick en större fest på husets baksida.
Sviten hade tre skrivbord och tre soffor, och var större än min lägenhet hemma, konstaterade jag. Portieren fnissade hejdlöst, och sa sen strängt att sånt behöver man inte berätta.
Vi gick ner för att äta middag i baren, oroliga över att se för aparta ut.
Men folk som passerade var ännu slarvigare klädda, några såg rentav ut som hippier. En ung kvinna i trasiga nätstrumpor och något läderkorsettartat stannade upp, log och småpratade älskvärt på engelskt vis: oh what a lovely weather! Jaha, från Sverige, så intressant, var har ni varit?
Själv var hon på företagsfest, det var de som tänkte föra oväsen senare. De hade maskeradtema, sa hon och la förklarande till ”I don’t normally dress like this, you know”.
Jaså inte, sa jag med artig förvåning, och då skrattade hon hjärtligt.
Sen kom servitören med mat och jag åt den godaste tomat jag någonsin har ätit. Vi har aldrig bott så fint och var imponerade av precis allt. Särbon vände upp och ner på en av sofforna för att se var den kom ifrån; vi ville ha en likadan.
När vi checkade ut nästa morgon stod en misslynt man före mig hos portiern och fnös nedlåtande över att hotellet inte hade varit bättre. Lyx är bortkastat på dem som är vana vid den.
Läs fler kåserier, till exempel Lotta O om en motorcykel som ingen kunde se cool ut på.
