En tidig söndagsmorgon har vi anledning att åka ett ärende till innerstan. Det brukar vi aldrig göra. Det är grå november, regnet hänger obeslutsamt i luften och det är så tomt på gatorna att vi blir förvånade. Det brukar ju alltid vara kö, åtminstone på infartslederna?
En hundägare lotsar sin grånade labrador ner till Kungsträdgården. En sömnig pappa kör sitt pigga barn i barnvagn. Skärgårdsbåtarna ligger förtöjda på en lång rad längs Strandvägen och ser rätt nöjda ut med att den stressiga sommarsäsongen är över.
Det är något omåttligt vilsamt över staden, som om det plötsligt funnes tillräckligt med plats för att tänka.
Vi skulle kunna befinna oss i Jens Sigsgaards och Arne Ungermanns klassiska barnbok ”Palle ensam i världen” från 1942, den danska berättelsen om en pojke som vaknar en morgon och upptäcker att han är just ensam: alla människor är försvunna.
Varpå Palle tar chansen och kör spårvagn och brandbil, äter obegränsat med godis i en godisaffär och flyger flygplan. Allt kan han göra utan att någon säger ifrån! Fast efter ett tag blir det ju aningen … ensamt. Men just när det börjar bli riktigt svårt vaknar han till en riktig värld med andra människor: jobbigare men nödvändigt.
Jens Sigsgaard och Arne Ungermann gav ut sin bok under andra världskriget. Det är en egensinnig liten berättelse som går att vrida på i det oändliga trots att den är så enkel. Eller just för att den är så enkel, det brukar ofta vara så.
Man ska läsa om klassikerna i orostider. Eller man ska åtminstone läsa om barnböckerna, för där finns mycket att känna igen samtiden i. Nog styrs världen i dag av dem som tror sig vara ensamma Palle som ingen kan stoppa?
Eller möjligen är det Astrid Lindgrens Karlsson på taket som bestämmer, han som trumpet inte vill vara med om han inte får precis som han vill. Karlsson stiftar angiverilagar och hotar med kärnvapen, han styr med järnhand över internets mest populära plattformar och har organiserat svensk primärvård. Jag misstänker att det också är Karlsson på taket som gömmer mina läsglasögon och har råkat säga ja till någon telefonförsäljare.
Själv står man där som en förvånad Lillebror som tvingas hantera det omöjliga. Åtminstone tills man ledsnar och skriver om berättelsen.
Läs fler kåserier, till exempel Lotta O att göra en science fiction-resa i sitt inre.
