Man blir på mycket gott humör av att lyssna på Niklas Natt och Dags Sommarprogram. Det trodde man kanske inte, eftersom Niklas Natt och Dag är mest känd för sin mörka deckartrilogi som går under namnet ”Bellman noir” (”1793”, ”1794” och ”1795”).
Men den, påpekar han något harmset (förmodligen för att han blev utpekad som blodtörstig av elaka recensenter, mig till exempel), var ju en historisk deckartrilogi och det är inte hans fel att den tiden var som den var. Historisk verklighet, bara.
I stället berättar han inledningsvis om sitt lätt missuppfattade efternamn, vilket en Olsson som jag faktiskt blir medlidande inför. Nej, jag är inte ironisk. Adliga namn må vara konstiga, men att ha ett namn som består av vanliga ord gör vardagslivet krångligare. Gissa hur kul det var att heta Natt och Dag som barn.
Eller som vuxen, för den delen.
Fast Niklas Natt och Dag har så bra historier att berätta om familjenamnet att jag börjar skratta, så något gott har det i alla fall fört med sig.
Det här är ett Sommarprogram som med komisk pessimism berättar om den dystra Golgatavandring som författarskapet innebär. Man skriver och skriver och skriver i sin ensamhet, blir refuserad gång på gång, skriver om och får i alla fall bättre refuseringar. Sen blir man känd och det är inte heller kul.
Har man sen olyckan att dela arbetsplats med den ohemult framgångsrike författaren Fredrik Backman gör det ju inte saken bättre. Även om de verkar ha rätt kul tillsammans.
Någonstans mellan alla välformulerade anekdoter om författarlivets vedermödor lyckas Niklas Natt och Dag klämma in en underbar appell för läsandet, och förmedlar en lycklig läshunger. Andras erfarenheter! Historiska kunskaper! Allt detta som aldrig skulle ha funnits kvar i vårt medvetande annars! Och dessutom räddningen för en ensam unge som helst tillbringade släktmiddagarna i en vrå med en bok.
Sen lägger han förstås till en typisk Niklas Natt och Dagsk pessimistisk eftertanke: man blir ju inte en bättre människa av att läsa. Även diktatorer har läst. Men kunnigare, det blir man.
Läs om tidigare sommarprogram här
Åsa Beckman: Rektor Linnéa får betyg A för ämnet –men D för framförandet
Johan Croneman: ”Caroline Ringskog Ferrada-Noli är lite för smart för sitt eget bästa”
Jenny Kejerhag: ”Arne Müller ger en mindre smickrande bild av den ”gröna” omställningen”
Minns du vilka som talat i år?
