Lotta Schelin gör musikaldebut: ”Svinläskigt”

Under fredagen har musikalen ”Så länge bollen rullar” premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg. Där spelar den före detta landslagsstjärnan Lotta Schelin lagkaptenen Nina.

– När jag fick frågan svarade jag ja direkt. Jag kände att det här är ett klockrent ämne som ligger mig nära om hjärtat, säger Lotta Schelin.

Musikalen handlar om fiktiva klubben Vide BK som får en ny damtränare som snart inser att den riktiga utmaningen är inte kampen på fotbollsplanen. Ojämställdheten mellan dam- och herrsidan är i fokus och det finns en frustration över hur svenska idrottsföreningar fördelar sina resurser.

Martin Johansson, som tillsammans med David Oest står bakom manus och musik, har skrivit musikalen efter att själva ha sett orättvisorna inom fotbollen.

– Det är sprunget ur att de började träna sina döttrar i fotboll. Och på grund av den frustrationen med orättvisor bestämde de sig för att skriva en musikal.

40-åriga Lotta Schelin känner igen sig i rollen som Nina. Nina är med i klubben för att hon älskar fotboll, men tvingas in i diskussioner om orättvisor.

Man vill ha en förändring snabbare än vad den oftast kommer.

– Det jag kan känna igen mig i är den här lojaliteten man har till det man gör och jobbar med. I min roll är jag kapten och har varit i klubben i alla år, jag är där för att spela fotboll och orkar inte dra i en massa andra saker.

I dag satsar storklubbar allt mer på damverksamhet, men skillnaderna är fortfarande enorma jämfört med herrlagen.

– Strukturer tar så himla lång tid att förändra. Det har alltid varit på ett visst sätt och herrarna har en annan historik av att bli prioriterade. Den övergången är svår. Man vill ha en förändring snabbare än vad den oftast kommer.

Den som sett TV4:s ”Masked singer” har redan fått ett smakprov på Lotta Schelins musikaliska förmåga. För fyra år sedan visade det sig att det var hon som gömde sig bakom jokermasken.

– Jag hade nog aldrig vågat tacka ja till det här om jag inte gjort Masked singer innan. Det handlar ju om rädslan att sjunga inför folk men där var jag lite naiv och tänkte att det kanske blir kul om man är gömd bakom en mask. Men det var så jäkla kul att få ha en anledning att sjunga, att jag vågade och att det gick.

– Så jag känner att det är en barndomsdröm i alla fall.

Har du alltid vetat att du är bra på att sjunga?

– Pappa har berättat att när jag var sju år gammal så var vi ute på landet och jag var svinledsen. Till slut fick mamma och pappa ur mig vad det var. Jag snörvlade fram att jag inte kunde bestämma mig om jag skulle bli fotbollsproffs eller sångerska när jag blev stor, säger hon och skrattar.

Fotbollsproffs kan du ju checka av, är det här en annan dröm du vill förverkliga nu?

– Det har inte varit så att jag under vuxenåren har tänkt att det varit en dröm. Men nu när jag gör det här så känns det läckert och jäkligt kul. Så jag känner att det är en barndomsdröm i alla fall.

Vad gör dig mest nervös – att spela en landskamp eller att gå upp på scen?

– Absolut att ställa sig på scen! Jag var nervös inför landskamper och viktiga matcher, men där fanns tryggheten i att veta att när bollen rullar igång så är nervositeten nästan borta. Men det här är asläskigt! Jag är jättenervös för vad premiären ska ge mig för nerver.

Hon avslöjar att det finns fler sångfåglar i Fotbollssverige. I hennes gamla klubb FC Rosengård var hon del av en kvartett som kunde bjuda på show i omklädningsrummet.

– Det var jag, Emma Berglund, Caroline Seger och Olivia Schough. Vi sjöng ”Goodbye sweetheart” i stämmor och höll på. Det var ett sätt att försöka döda ”hotelldöden” när vi var iväg.

Av dem är det bara Olivia Schough som fortfarande spelar. Hon lämnade nyligen FC Rosengård för Inter.

Kanske läge att starta ett band när alla pensionerat sig?

– Haha, vi kanske hårdrar det om vi säger att vi startar band… med det hade varit jättekul att göra något ihop med dem i framtiden. Det hade varit en dröm!