– Jag kommer bli hängd om jag berättar det här, säger affärskvinnan.
Den första regeln på Lundsberg, sonens skola, är enkel.
Du snackar inte.
I bästa fall förlorar du status. I värsta fall leder det till ”socialt självmord”, säger både elever, föräldrar och skolans egen rektor.
Lundsberg omgärdas av ett skimmer, med egna ritualer, regler och hierarkier. Men om tillräckligt många börjar prata om vad som egentligen sker inne på den omtalade internatskolan – vad händer då?
– Om ett par år är Lundsberg bara en kursgård, säger en annan mamma.
Bland föräldrar till både offer och förövare växer ilskan efter en uppmärksammad misshandel. Vreden riktas mot skolan, rättsväsendet och ibland mot andra familjer.
Det började med ett urspårat ”rap battle” där några yngre elever förnedrade en grupp äldre.
Ett dygn senare gav de äldre igen med våld.
Föräldrar har försökt påverka både polisutredningen och varandra. Några av Stockholms främsta toppadvokater har anlitats. Förundersökningen på över tusen sidor är en unik genomlysning av hur Lundsberg fungerar i praktiken.
Alla har kunnat läsa vittnesmål om både skolan och de inblandade familjerna.
En prövning för vilken skola som helst, men kanske extra mycket för en skola där man förväntas hålla tyst.
– Det är otroligt viktigt att få bort den här smutsen. Och jag måste göra det smart, för det finns ju familjer som betalar mycket, som har gått här tidigare. Det är ju någon slags sekt, säger rektorn Lars Jonsson i förhör.
Prislappen för att gå på en av Sveriges sista internatskolor ligger på över 350 000 kronor per läsår. De som betalar är finansfamiljer, godsadel och andra välbärgade.
Mottot från skolans grundare William Olsson är graverat med förgyllda bokstäver i entrén.
”Lundsbergare, du äger skolan. Känn ditt ansvar för arvet”.
– Tanken från början var att överklassen ska ha sin egen skola ute i skogen, där man själv styr över det sociala umgänget och barnens uppfostran, säger forskaren Petter Sandgren.
Han skrev sin doktorsavhandling om internatskolor, och framför allt om Lundsberg. En skola som kopierat de klassiska engelska internaten och deras uppgift: att fostra en elit.
Eleverna sorteras in i olika elevhem där de bor.
Björke, Gransäter, Forest Hill, Klätten, Skogshult och Herrgården.
– Själva skoldelen på Lundsberg är som en parentes. Det viktiga är elevhemmet och tiden utanför skolan, säger Petter Sandgren.
När niorna i januari förnedrade de äldre tvåorna gjorde de samtidigt revolt mot en urgammal hackordning.
Så kallade rap battles, där man ”roastar” varandra med grova skämt, brukar normalt sett ske mot jämnåriga. Inte mot äldre elever.
– Tvåorna hade varit elaka länge. Vi gjorde ett uppror mot systemet, vi var kanske rebelliska, förklarar en av de målsägande killarna under rättegången.
Efter ett dygn kommer hotet från de äldre: I kväll får ni inte låsa dörren och ni får inte prata med någon om det som ska hända.
På söndagskvällen visste en 15-årig elev att han skulle bli slagen.
Han bäddade sängen så att det såg ut som att någon låg och sov. Sedan försökte han skruva loss lampknappen till taklampan och kröp ihop inne i garderoben.
Varför låste de bara inte dörren?
– Att vägra lyda en order är lika med socialt självmord. Om man blir poänglös i nian hänger det kvar till trean. Kanske livet ut, förklarar 15-åringens vän.
När han låg intryckt i garderoben trodde han att hade klarat sig. Men plötsligt lyste springorna i garderobsdörren upp när taklampan tändes.
En grupp tvåor, maskerade med t-shirtar över ansiktena, stormade in med bälten i händerna.
Han var bara en av flera elever som skulle utsättas den kvällen.
Det var inte heller första gången. Rätten fick också se en film från en tidigare misshandel som bedömdes som så känslig att bara familjemedlemmar fick stanna kvar i salen.
– Man ser skräcken i hans ögon på filmen, säger 15-åringens vän i rättssalen efteråt.
När rektor Lars Jonsson förhörs några dagar efter misshandeln talar han ur hjärtat.
– Det finns någonting som heter poänglös. Och då är man persona non grata resten av livet, säger rektorn som inte vill bli intervjuad av DN.
Poängordning är 2020-talsordet för kamratuppfostran på Lundsberg.
Flest poäng har tromännen, utsedda elevrepresentanter. Därefter kommer treorna.
Längst ned i hierarkin finns niondeklassarna, som sedan ett sekel kallas tarmar.
De äldre eleverna har makt att beordra de yngre att utföra olika uppdrag, som att putsa silver, städa eller utföra tjänster. De har även makten att utdela straff, och tvinga dem som utsätts att hålla tyst om det som sker på nätterna.
– Du utsätts för något. Men själva testet är om du kan hålla tyst efteråt. Det viktiga är att testa lojaliteten, att man inte pratar med utomstående, förklarar forskaren Petter Sandgren.
När det är bråk på vanliga skolor sägs det ofta att ”föräldrarna har ett ansvar”.
Här ställs skolan till svars av föräldrarna – för ungdomarnas beteende.
I många familjer är det en tradition sedan generationer att sätta barnen på Lundsberg. När de kommer till skolan har de hört otaliga berättelser från släktingar om hur det var när de var tarmar. Nu är det deras tur att förvalta arvet.
Grundaren William Olssons vision var att skolan och dess mark skulle ägas av en stiftelse, bestående av före detta elever som alla hade rösträtt på stämman som utser styrelsen. Tanken var att grundlägga en kärlek mellan eleverna och skolan, som varar livet ut.
För många är det så. Man får skoltidningen i brevlådan på livstid. Vissa familjer har representanter i styrelsen eller har gått där i generationer. Väldigt sällan i Lundsbergs historia har utomstående personer varit med i styrelsen.
William Olsson hade inspirerats av engelska internatskolan Eton, där känslan för arvet gör att om ”den gamla skolan lider, så lider de gamla eleverna”.
Nu lider Lundsberg. Gamla och nuvarande elever diskuterar misshandeln i slutna Whatsapp-grupper – men aldrig öppet.
När misshandeln avhandlas i Värmlands tingsrätt spricker den Lundsbergska sammanhållningen.
Föräldrarna sitter uppdelade i två läger. Några nickar instämmande, andra himlar med ögonen när de målsägande berättar om vad de blivit utsatta för.
De åtalades föräldrar menar att det som hänt inte ens borde blivit en rättssak.
– Jag är stum över hur illa Lundsbergs personal har skött det här. Om man vill barnens bästa så ringer man inte till polisen, utan till föräldrarna, så hade det kanske kunnat lösas på skolan, säger en pappa som själv gått på internatskola.
Flera föräldrar tycks uppleva att deras barn har fastnat i en stickprovskontroll.
– Målet är att skjuta våra killar och offra dem för något som skett i över hundra år på skolan, säger affärskvinnan som grundat kända bolag.
Flera hänvisar till vad de själva, eller deras vänner, varit med om när de gick på Lundsberg.
– Ett slag hit och dit. Det är som en knuff i kön och grejer, det är väl ingen stor sak. Det har hänt värre grejer. Varför ska just våra barn åtalas, säger en mamma som själv varit elev.
Men den fem dagar långa huvudförhandlingen blir en brutal genomlysning av hur central kamratuppfostran är på Lundsberg. Den beskrivs utförligt av ditresta toppadvokater från Stockholm, i välgjorda Powerpoint-presentationer.
En av dem har gjort en ordlista för att rättens ledamöter ska kunna tyda språket i Lundsbergs kamratuppfostran.
Tarm: en elev i årskurs nio eller första året på gymnasiet.
Offringen: offring av en yngre tarm som blir slängd i sjön.
Födelsedag: den som fyller år får sin säng vält medan man sover i den.
Huvudargumentet från försvaret är att de åtalade eleverna bara varit typiska Lundsbergselever.
Eleverna fyller i med vittnesmål om hur de har styrt varandra, som i en ”Flugornas herre”-värld.
– De vuxna lämnar i princip över ansvaret till eleverna, säger en av de tilltalade killarna.
Skolledningen, som är på rättegången, skruvar på sig när de hör ingående beskrivningar av hur vardagligt det är att hota varandra med våld.
En i ledningen skriver så pennan glöder, och försöker samtidigt dölja anteckningarna med armen:
”Tystnadskultur”.
Diskussionen om kamratuppfostran har pågått i decennier – både i tidningen Lundsbergaren och i andra medier.
Många har känt sig kallade att bli den som förnyar och förändrar Lundsberg.
Iwo Dölling är en av dem. Han var bara elva år när han började på skolan 1963.
Han stack ut eftersom han inte ville anpassa sig efter kulturen med kamratuppfostran, och fick snabbt mycket stryk.
– Det var inte lagligt enligt Svea rikes lag. Men på skolan var det inte bara tillåtet, det var sanktionerat från ledningen.
Iwo Dölling hade ingen aning om att han själv en dag skulle komma att bli husfar, och försöka förändra systemet inifrån. Den dåvarande rektorn hade följt Iwo noga, och erbjöd honom senare jobb på skolan.
– Det skulle komma att gå käpprätt åt helvete, säger han.
Om och om igen har skolan blivit anmäld.
I Skolinspektionens arkiv ligger vittnesmålen samlade från personer som larmat.
”Allt ifrån sexuellt ofredande till att tvingas inta urin blandat med starkt fermenterad filmjölk”, skrev en tidigare elev 2011.
Nästa anteckning:
”Elev väcktes mitt i natten och blev sparkad i magen. Kräktes blod. Detta tystades ner av skolledningen. Flera elever grät”.
Den tredje:
”Fick trä kondomer på kvastskaft och köra in i varandras ändtarm”.
När en 14-årig elev fick ryggen kraftigt bränd med ett strykjärn inleddes en av skolans kanske värsta kriser. Två äldre elever dömdes 2014 för misshandeln som utgjorde ett så kallat existensbevis, en ritual för att inviga nykomlingar på skolan.
Skolinspektionen beslutade att omedelbart stänga skolan i sex månader. Lundsbergs framtid svävade plötsligt i ovisshet.
Men bara några dagar senare kunde skolan öppna igen, efter ett beslut i förvaltningsrätten.
Larmen till Skolinspektionen har fortsatt.
”Man offrar sina egna värderingar för att inte middagsinbjudningarna och kindpussandet ska upphöra”, skriver en tidigare anställd i ett brev till myndigheten 2021.
Efter incidenten i januari 2025 har Skolinspektionen återvänt till Storfors för flera besök, och skolan står återigen under pågående utredning.
Men den här gången har de ändrat taktik. Orsaken är tystnadskulturen på skolan.
– Vi har behövt anpassa våra metoder. Vi har genomfört anonyma enkäter som gått till alla elever och slumpmässigt valt ut elever för intervjuer. Vi har haft ett eget rum på skolan dit elever kunnat komma för och prata med oss ostört, säger utredaren Alexander Aleryd.
Iwo Dölling är inte förvånad över att det fortsätter ske våldsamma incidenter på Lundsberg.
Hans egen karriär som husfar fick ett abrupt slut efter ett decennium i skolans tjänst, när han försökte rensa ut kamratuppfostran och bestraffningar, menar han.
– Jag stötte hela tiden på patrull från både föräldrar, gamla elever, skolledning och styrelser. Till slut gav jag upp, säger han.
De två egna barnen, så kallade dagelever – eller tjås på Lundsbergsspråk – tog han ur skolan.
Iwo Dölling packade väskorna och lämnade Lundsberg för gott.
– De borde ha lyssnat på mig redan då.
Varje gång Lundsberg orsakar rubriker omtalas kulturen på skolan som ett problem.
Men vad vore Lundsberg utan kamratuppfostran och pennalism?
– Bara en helt vanlig skola ute i tallskogen. Den rädslan finns hos många elever, säger forskaren och före detta styrelseledamoten Petter Sandgren.
En manlig skolanställd, som arbetar nära eleverna, menar att det är de själva som vill ha kvar kamratuppfostran. Han är rädd att han äventyrar sin anställning om han träder fram öppet.
Ofta uppmanar han eleverna att tilltala honom med namn, och säga ”du”.
– Men de fortsätter säga ”ni” i alla fall. När vi kommer in i salongen säger vi ”sitt” men de reser sig lik förbannat. De vill ju ha det så här. De har hört mamma och farfar berätta om hur det var på deras tid på skolan.
I småorterna runt omkring Storfors finns det en inskränkt syn på skolan, menar den anställde.
– Du får ta och lära de där jävla rikemansungarna att veta hut! ropade en man på stan häromdagen.
Själv trivs han fantastiskt bra på skolan.
– Det är svårt att inte bli hänförd av miljöerna. Man förstår ju att det sticker i ögonen på folk. Men mina fördomar kom snabbt på skam.
Efter misshandeln i januari är nu poängsystemet borttaget, vilket innebär en stor förändring för de anställda. Tidigare har de kunnat delegera uppgifter till tromännen, de särskilda representanterna bland eleverna, som att kontrollera att det är ordning och reda i alla rum. Nu är det stopp.
– Jag tror ärligt talat att det här är dumt i förlängningen, säger den anställde.
– Hälften av de här ungarna har aldrig sett en dammsugare. De har aldrig bäddat sängen. Men bor du på internat, då får du svabba golvet och ibland tvätta dina egna kläder.
Skolan har anställt fler husföräldrar efter krisen, men han är osäker på om det kommer vara till någon nytta.
Gjorde kamratuppfostran mer nytta?
– Ska jag vara helt ärlig så tror jag det.
Den skolanställde mannen tar ett exempel.
– Om en elev hade glömt ta ut kläderna ur torkrummet. Då kom en äldre elev som sa att för helvete, ditt lilla kryp, nu får du springa två varv runt skolområdet som straff. Sedan glömmer de aldrig att plocka ur torkrummet igen.
Det finns elever som tydligt uttrycker att de nu känner sig snuvade på möjligheten att få hamna högst i hierarkin.
– De tror att när vi tar bort de där grejerna så kommer det att bli som vilken skola som helst. Och då minskar incitamenten att gå där.
Själv ser han mycket annat som skiljer ut Lundsberg från andra skolor, på ett positivt sätt.
– Vi som kommer från den vanliga världen ser ju alla möjligheter de har, som de tar för givna. Men de ser bara det strukturella. Kommer det då en nia och inte köper att du går runt och bröstar dig utan säger att du är en tönt. Ja, då krackelerar det, säger han.
I rättssalen beskriver de målsägande pojkarna sitt uppror mot de äldre.
En av dem beskriver poängsystemet som om det är en fiktion som han har slutat tro på. Som därmed förlorat all sin laddning.
– Det är så töntigt, säger han och sträcker på sig.
– Nu på senare tid har jag förstått att det inte spelar någon roll. Jag har byggt upp mer självförtroende.
Om upproret är en äkta revolution eller om tystnaden återigen kommer lägga sig över Lundsberg får tiden utvisa.
En av mammorna tror att den här krisen kommer att ge Lundsberg bestående men.
Problemen kommer aldrig att lösas, menar hon, så länge skolans styrelse består av gamla lundsbergare.
– De har bara har sina relationer, men ingen kompetens.
– Rektorn säger att barn inte ska bestämma över andra barn. Jag säger att föräldrar inte ska kunna bestämma över skolan. Gå med i din lokala Rotaryförening i stället för att leka skola, säger hon.
Rektorn, som avböjer intervju, hänvisar till skolans styrelse.
”Det som hänt är allvarligt, och vårt fokus ligger på elevernas trygghet och välmående, samt det interna arbetet”, skriver Lars Jonsson i ett sms till DN.
Fyra pojkar dömdes för misshandel och grova hemfridsbrott i december. En dom som nu överklagats.
I domen kommenteras försvarsadvokaternas försök att sätta händelserna i en Lundsbergs-kontext: Att eleverna bara agerade inom ramen för kamratuppfostran.
– Det ligger inte i samhällets intresse att skydda våldsamma traditioner på skolan, säger domaren Carolina Andersson.
De dömda elevernas framtid på skolan är höljd i dunkel.
På ett advokatkontor i centrala Stockholm samlades nyligen både styrelsemedlemmar och skolans disciplinnämnd för att diskutera saken bakom stängda dörrar.
Men något beslut om eventuell relegering har ännu inte fattats.
– Det är som om de bedriver en jävla Harry Potter-skola där uppe, ett Hogwarts, med egna små kommittéer. Vi lever i 2026. Skärpning, lägg av, det är barn det handlar om, säger en av papporna.
Tystnad har varit Lundsbergs skydd, men kanske också dess största fiende. Nu står elitskolan återigen inför ett viktigt vägskäl.
Men för flera av de inblandade föräldrarna känns det redan försent.
– Jag skäms för att jag satte våra barn på Lundsberg.
