Ståupp
”Funny & fearless – muslim women stand-up”
Medverkande: Shazia Mirza, Yasmin Elhady, Ola Labib, Fathiya Saleh, Zain Shami, Nisti Stêrk, Melody Farshin, Zinat Pirzadeh.
Scen: Maxim, Stockholm
Längd: 3 timmar och 20 minuter
I dagens stjärnströdda underhållningsekonomi är det lätt att glömma att scenhumorn alltid fungerar bäst, tar hårdast, när den sparkar underifrån. Den Nisti Stêrk-arrangerade internationella humorkvällen med inte mindre än åtta kvinnliga komiker med muslimsk hemvist, mitt uppe på finaste fin-Östermalm, blir en bra påminnelse om detta.
Om det är någorlunda homogent på scenen så är publiken glädjande nog högst blandad. Unga tjejgäng i hijab sitter gastande sida vid sida med gott och väl medelålders, och långt blygare, kulturtanter och farbröder.
Den inhemska, inledande avdelningen bär prägeln av uppvärmning. Det är roligt och politiskt skarpt – inte minst Melody Farshin – och igenkänningshumorn för en tredjedel av publiken skulle nog kunnat göra den här kvällen. Det knepiga med skitsnygga ytterkantsrasister och fördelarna med att vara bakfull i en burka (Zinat Pirzadeh) och ett julbord på Spritmuseet med svenniga kolleger (Farshin) är effektiva glimtar ur deras erfarenheter och riskerar att riva Maxims nyrenoverade tak.
Det är dock efter paus som det på riktigt händer, och det i stigande grad. Unga, brittiska Ola Labib och Fatiyah Saleh är så urengelskt trevliga, gulliga och respektfulla, samtidigt som de sticker skarpa nålar i den vita – inte minst den svenska – kulturen. Det är en konst som få svenska komiker besitter, att med subtila medel kunna vara både blasfemiska och hyggliga i närmast en och samma mening.
Men det är amerikanska Yasmine Elhady som är kvällens fynd. Hennes uppenbarelse i hijab, rosa glamourklänning och glitterpumps är som om en styrelseledamot snubblat omkring hemma i garderoben för att sedan hamna på fel stämma. Kanske är hennes bakgrund som advokat och skild tvåbarnsmamma hemligheten bakom hennes rika innehåll. Hon är av libysk-egyptiskt härkomst och pappan till hennes ena barn är afghan, så hennes egen far kallar barnbarnet för ”halfghan”. Men tekniken, leveransen, är magnifik. Hon lyckas vara blasé, överlägsen, självföraktande och skevt sarkastisk i ett. Och om allt. Om detta varit en helaftonskväll med bara henne på scenen skulle det varit årets humoretta.
Storstjärnan kommer som sig bör sist. Brimingham-dottern Shazia Mirza är etablerad sedan många år och har dragit turnéer genom Sverige förr. Inte överraskande är hon bra, skarp, smart och fruktansvärt fräck. Men att återanvända åtminstone åtta år gamla skämt om orsaken till unga, radikaliserade tjejers vilja att åka till IS i Syrien (krigarnas könsorgan) är både gammalt och slappt. Hon sätter dock fingret på den dåliga representationen av muslimska kvinnor i humorvärlden när hon berättar att pappan brukade jämföra henne med Chris Rock, så hon växte upp i tron att hon var en svart man.
Och det var väl syftet med kvällen. Att visa att kvinnliga muslimska komiker är en humorkälla att ösa ur framöver. De sparkar ju fortfarande underifrån.
Läs fler scenrecensioner här.
