Lyten – Europas räddare eller ännu ett batterifiasko?

Samma dag som DN:s Skellefteåbesök i maj konkursar Norges stora batterihopp – batterifabriken Morrow. Svarta rubriker fyllde Norges tidningar.

Därmed blir Northvoltkonkursens våta filt över Europas batteriindustri än tyngre.

Samtidigt, i Skellefteå, går Lytens Sverige-vd Matthias Arleth med snabba steg mellan Northvolts gamla tillverkningsmaskiner – som skulle frälsa en hel värld.

En fläkt susar. Annars är allt stilla.

– Det är tufft att bygga förtroende efter Northvoltkraschen. Men här ska vi producera battericeller innan året är slut.

14 månader har gått sedan Europas batteridröm kraschade. Northvolt med 5 000 anställda föll med skulder på nära 90 miljarder kronor – precis när man höll på att få ordning på produktionen.

Nu vibrerar frågan: kan Europa bygga en egen batteriindustri och komma ikapp Kinas 20-åriga försprång – genom att ett litet amerikanskt startup-bolag tar över Northvolts konkursbo?

Den tyske ingenjören med grått välansat hår stannar till, följd av en behaglig aftershave-doft.

– För mig är det här mer än ett jobb. Om vi ger upp investeringarna här, blir det i princip omöjligt för den västerländska industrin att ta upp kampen med Kina och bygga upp en egen batteriproduktion.

– Vi har 170 personer här i Skellefteå och 50 i Västerås. Vi ska bli 600 inom ett år.

Matthias Arleth går ut genom en dörr och pekar på en stor ljus byggnad med fyra produktionslinjer. Det är där som Northvolts så kallade NMC-batterier för fordonsindustrin ska byggas senare i år.

Men ännu saknas kundkontrakt – det som Northvolt byggde hela sin affär på.

– Vi pratar intensivt med gamla och nya kunder. Det ser rätt lovande ut. Vi jobbar stenhårt med att återbygga förtroende efter Northvoltkraschen och siktar på bindande kontrakt på sikt.

I väntan på kunder planeras de första leveranserna till bolagets egna batterilagringssystem i Northvolts gamla fabrik i Polen.

Men Lyten har framför allt en långsiktig plan med sina egenutvecklade litium-svavel-batterier. Där har de ett specialmaterial kallat 3D Graphene. Batterierna är lätta och mer energitäta och kräver inte kritiska råvaror som nickel eller kobolt.

– De används i drönare och rymdindustrin. Planen är att tillverka dessa batterier här 2028.

Han pekar på en annan grå industribyggnad med fem linjer.

– Cellerna har upp till 50 procent billigare materialkostnad än Northvolts. Dessutom finns ingen risk att råvarutillgången skärs av. Det är precis vad Europa vill ha.

Men storskalig produktion är erkänt svår att få till. Och Lyten har bara erfarenhet av pilottillverkning i Kalifornien.

Efter flera frågor med undvikande svar kommer det också fram: Ännu saknas pengarna.

– Vi har en plan för finansieringen, säger han.

Liksom Northvolt är Lyten som start-upbolag helt beroende av investerarpengar.

Lytens köp av Northvolts konkursbo höll först på att gå i stöpet på grund av att det saknades pengar att skriva slutkontrakt. Först efter ett halvår, i februari i år, slutfördes affären tack vare pengar från Wallenbergsägda AI-datacenterbolaget EdgeConnectX.

Hur mycket pengar har ni nu och hur länge räcker de?

– Det kan jag inte säga. Men vi har en plan för all finansiering. Och vi håller hårt i plånboken. På grund av Northvolt-chocken är det inte lätt att hitta kapital till batteriindustrin.

Han säger att den stora fördelen är att de kan återanvända över 85 procent av maskinutrustningen i Skellefteå till både Northvolts och Lytens batteritekniker.

Nästa nöt att knäcka är att få leverantörer. Många har gjort miljonförluster på Northvolt.

– Vi för samtal för att få ombord leverantörerna igen.

En leverantörskälla i Skellefteå, som vill vara anonym, berättar för DN hur denne gjort två leveranser till Lyten, mot förskottsbetalning.

Matthias Arleth återkommer till att Northvolts konkurs närmast lämnat dem i en förtroende-bombkrater.

Samtidigt hålls Lytens största ägare och investerare dolda. Fordonskoncernen Stellantis äger 2 procent och Nokia 1 procent.

– Ingen har mer än 5 procents ägande.

Vem är störste ägare med 5 procent?

– Investerare som äger större poster är välkända privatpersoner och vill förbli privata.

Ni måste bygga förtroende. Varför lägger ni inte fram uppgifterna?

– Vi måste respektera att de inte vill synas. Vi har namngett åtta stora.

Han säger att de största ägarna är från USA och Europa. Från västvärlden. Många är från Silicon Valley.

Men kan du förstå att det skulle vara lättare för att bygga förtroende och återstarta om ni skulle berätta?

– Ja, alla frågar om det. Men investerare är som de är, det får vi respektera.

Matthias Arleth säger i intervjun att inga investerare kommer från Ryssland eller Kina. Men skickar sedan en skriftlig kommentar som motsäger det:

”Lyten har inga väsentliga investeringar från individer från Kina, Ryssland eller andra FEOC-länder.”

FEOC (Foreign Entity of Concern) står i amerikansk lagstiftning för aktörer kopplade till Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran.

Trots flera frågor per mejl om det finns kinesiskt eller ryskt ägande – ja eller nej – undviker bolaget att svara och skriver:

”Vi har över 1 000 direkta investerare i vår aktiebok, varav majoriteten innehar sina aktier genom olika typer av fonder, som i sin tur har många indirekta investerare. Vi kan bekräfta att vi inte har några betydande investerare från FEOC-länder.”

Matthias Arleth betonar samtidigt:

– Beslut om Lytens verksamhet fattas av ledningsgruppen och styrelsen. Båda består uteslutande av amerikanska och europeiska individer.

Samtidigt återstår den kanske största frågan i bakgrunden: kan Lyten hämta in Kinas försprång på 20 år av grundforskning.

Kan ni konkurrera med Kina?

– Kina har jättetuffa konkurrenter, men de har inte tillgång till vår patentskyddade 3D-grafen- och litium-svavel-teknik och allt fler politiker och företagsledare i Europa inser faran att vara utlämnade åt Kina.

Lytens lätta batterier passar bra till drönare. Bolaget har kontrakt med Defense Innovation Unit (DIU), ett Pentagonorgan som ska föra in civil teknik i amerikansk försvarsindustri.

Kommer ni att tillverka drönare åt den amerikanska krigsindustrin i Skellefteå?

– Jag kommer inte att säga nej till att leverera till försvarsindustrin. Nu pågår mest diskussioner inom Europa, men finns behov är vi här för att hjälpa.

Både i Europa och USA?

– Ja. Jag tror inte att vi kommer skicka celler härifrån till USA. Men ska aldrig säga aldrig.

Sedan årsskiftet erbjuder EU räntefria lån på upp till 1,5 miljarder euro för att hjälpa Europas batteriindustri att komma ikapp Asien. Matthias Arleth säger att ansöknings- och tilldelningsprocessen inte är klar.

– Inga finansieringsbeslut har fattats avseende Lyten i Sverige. Men våra operativa planer inte beroende av någon enskild subvention eller något finansieringsinstrument.

Läs mer:

Skellefteåborna om Lyten: ”Försiktigt optimistisk”

Lyten slutför Northvoltköp – anställer 600

Vd:n efter Northvoltkraschen: ”Vi kanske blev lite för kaxiga”