Världens största danska filmstjärna brukar inte rygga för lite obehag på jobbet, men han kommer aldrig att glömma sin kloakstinkande permanentfrisyr från inspelningen av ”Den sista vikingen”. Ännu en tokskruvad komedi av excentrikern Anders Thomas Jensen – men för Mads Mikkelsen var det ändå frisyren som tog priset.
– Kanske gick vi lite väl långt med frisyren? Titta bara på hur min rollfigur ser ut, skrattar han och pekar på sitt huvud som återigen pryds av hans naturliga grå kalufs.
Mads Mikkelsen sitter framåtlutad på kanten av en utomhussoffa på en folktom ”loungeklubb” på Lido utanför Venedig där filmen hade världspremiär i september. Han är klädd i en brunbeige kostym och kedjeröker filterlösa cigaretter som om det inte fanns någon morgondag, alltmedan ett strilande regn fångas upp av ett genomblött parasoll ovanför våra huvuden.
I ”Den sista vikingen” gestaltar han Manfred, en psykiskt sjuk man med lockig rockstjärnefrisyr och blå vindjacka. En udda figur som stjäl främmande människors hundar, hoppar ut genom fönster när saker inte går hans väg och kommer med standardrepliker som ”Nu vill jag gärna ha mitt glas med svartvinbärssaft”.
Handlingen tar fart när storebrodern Anker (Nikolaj Lie Kaas) muckar efter ett långt fängelsestraff för rån och kräver sin del av det nedgrävda bytet. Problemet är att den enda som vet var pengarna finns är Manfred – och han minns inte platsen. Efter år av att ha plågat familjen med sina vikingahjälmar har Manfred fått diagnosen dissociativ identitetsstörning och är djupt förlorad i sina alter egon. Hans senaste identitet är John Lennon, vilket leder in honom in i ett psykologiskt experiment tillsammans med likasinnade: att starta ett coverband som spelar låtar av Beatles och Abba.
– Jag ser den här snubben som någon som bara vill bli älskad och accepterad – till varje pris. Om han så måste bli viking eller John Lennon för att uppnå det – så gör han det, säger Mads Mikkelsen och återberättar filmens nyckelreplik:
”Alla älskar mig”.
”För att du är John?”
”Ja, för att jag är John”.
”Den siste vikingen” är Mikkelsens sjätte samarbete med Anders Thomas Jensen. De startade sin professionella bromance för 25 år sedan med ”Blinkande lyktor”, som följdes av ”De gröna slaktarna”, ”Adams äpplen”, ”Män & höns” och ”Rättfärdighetens ryttare”. Skruvade och tragikomiska komedier som bland annat komord, incest, fosterexperiment, nynazister, kannibalism och huvudskott som botar cancer – allt levererat med Jensens pantenterade blandning av anarkistisk och absurd humor med svart satir över toxisk manlighet.
Med glimten i ögat konstaterar Mads Mikkelsen att ”Den siste vikingen” blev ännu en ”drengerøvsfilm” – typ ”machograbbfilm”.
– Men det finns alltid något djupt poetiskt och inkännande i Anders Thomas filmer. Han tar sig an de allra största frågorna i universum – Gud, Satan, liv och död – och paketerar dem i total galenskap, säger Mikkelsen och ler saligt:
– Jag är helt enkelt förälskad i hans sätt att göra film och känner mig välsignad av att få vara en del av hans lilla grupp. Han är en unik filmskapare som är ensam i sitt slag. Vi ska vara lyckliga att vi har honom i Danmark!
De danska biobesökarna tycks hålla med. Hittills har ”Den siste vikingen” lockat långt över 600 000 biobesökare på en dryg månad. Mikkelsen menar att det har skett en gradvis utveckling sedan de började jobba tillsammans för ett kvarts sekel sedan.
– ”Blinkande lyktor” var den mest oskyldiga och ”säkra” filmen, men sedan har vi blivit modigare, steg för steg. Vi har flyttat gränserna för varje film – både vad gäller rollfigurerna och sättet att berätta. Vi vill inte upprepa oss, säger Mikkelsen.
I Jensens förra actionkomedi, ”Rättfärdighetens ryttare” (2020) spelade han en yrkesmilitär som tillsammans med en statistiker (Lee Kaas) utreder en konspiration i spåren av en tågolycka. I ”Den sista vikingen” var det egentligen tänkt att de skulle spela den andra brodern.
– Eftersom jag var ”straight guy” förra gången så ville Nikolaj byta den här gången. Men även Jensens ”straight guys” är ju skvatt galna, skrattar Mads Mikkelsen.
Som den empatiska kameleont han är brukar Mads Mikkelsen oftast säga att han känner igen sig i sina rollfigurer, men denna gång var det svårt.
– Haha, nej, jag känner inte igen mig själv så mycket i Manfred – men försöker däremot hitta hans känslor i mig – även om de triggas av annat. För honom manifesteras allt i namnet, ”John Lennon”, men i grunden handlar det om något djupare. Som när reklam säljer en livsstil – han ser det och tänker: ”Om jag gör så blir jag älskad.”
Mikkelsen ser en tydlig skillnad mellan att spela en roll och att faktiskt tro att man är en viking eller rockstjärna.
– Som skådespelare måste jag alltid vara lite smartare än min rollfigur, även om jag spelar Einstein. Det är enda sättet att styra berättelsen. Dramatik uppstår när en karaktär inte ser sig själv klart – och det gäller nog oss alla, vi lever ofta på premisser vi inte ens är medvetna om.
”Den sista vikingen” rymmer också en parallell, animerad saga som är ett slags woke-satir om en vikingagrupp som praktiserar radikal jämlikhet.
– Båda filmens delar behandlar frågor om identitet och hur mycket man ska tolerera andras självbilder. Innerst inne handlar det om att min rollfigur saknar sin fars kärlek – och törstar efter broderns.
Tillsammans med regissören lade Mikkelsen ner mycket arbete på att hitta ”ankare” i berättelsen – punkter som håller kvar historien i verkligheten mitt i all galenskap.
– Så snart vi hittar de där punkterna kan vi gå väldigt långt med vansinnet, men utan dem blir det bara kaos. Vi balanserar ständigt på gränsen mellan det trovärdiga och det överdrivna – och ibland kliver vi över den.
Han menar att karaktärerna är så extrema att de kan göra nästan vad som helst, men balansen är avgörande för att historien ska fungera.
– Om vi går för långt märks det direkt i klippningen. När jag först läste manuset fastnade jag mest för den dynamiken i den dysfunktionella brödrarelationen – den ene törstar efter kärlek, den andre vill bara bort. Men som i många av Anders Thomas filmer finns där alltid ett ödesband. Familjen är hjärtat, säger Mikkelsen.
All you need is love…
Läs mer:
Anders Thomas Jensen: ”Alla vill vara Lennon eller McCartney, men i verkligheten är de flesta Ringo”
Mads Mikkelsen i ny dansk storfilm: ”Go home, Tarantino!”
