”Magin med dricks går förlorad med förvalsknappar”

Vi har alla varit där. Du sitter på en restaurang, har precis ätit en god middag, notan kommer in, och så smyger den där tanken upp: ”Måste jag dricksa, och i så fall hur mycket?”.

Införandet av nya betalningssystem, vars förlaga kommer från USA, har gjort att fler betalar dricks på krogen. Oftast handlar det om fasta drickssummor som anges i knappformaten 5%,10%,15%.

– Vi var först men nu finns flera system från olika svenska företag. Krogarna uppger till oss att dricksen fördubblats, ibland till och med mer, säger Sara Idberg, marknadsansvarig på Kassacentralen.

Trendanalytikern och författaren Johan Åkesson menar att dricksen har flera uppgifter, men han tycker att de nya betalningssystemen där kroggästerna förutsätts ge en viss dricksprocent bryter magin mellan gäst och servering.

– Dricksen är en möjliggörare, att bli en ihågkommen gäst eller att bli en stammis. Det är en möjlighet att få visa uppskattning för deras arbete. Magin som finns kring dricks går förlorad när den är förprogrammerad på en skärm, säger Johan Åkesson som bland annat författat boken ”Krogen”.

– Människor vill gärna ha en tydlig kontroll av sin privatekonomi. När restauranger nu börjar addera vad som kan uppfattas som dolda kostnader, finns risk att gästen upplever mindre kontroll, fortsätter Johan Åkesson.

Den vanligaste tidpunkten när det betalas dricks är kvällstid efter jobbet och mer sällan vid lunchen eller när det hämtas en kaffe eller öl vid disk. Enligt Johan Åkesson är bordsservering nästan en förutsättning för att dricks förekommer.

– Dricksens syfte är inte att gynna restaurangernas ägare, det är personalen som gjort sig förtjänt av den som ska få den. Tyvärr har dricksen amerikaniserats och smugit sig in i snabbluncher och kaffe över disk. Det är trist om dricksen får en mer krävande och dryg funktion och att den även förutsätts i samband med en snabbslevad pokébowl eller en torr fröfralla utan social interaktion med personen bakom maten, säger Johan Åkesson.

Peppe Sällström har jobbat på krogar i Stockholm i närmare 20 år. Själv betalar han alltid dricks.

– Vi som jobbar i branschen vet att dricksen betyder mycket för de som jobbar där, numera har jag jobbat på krogar i Spanien. Här betalas det inte dricks, säger Peppe Sällström.

– Min erfarenhet är att de som har mindre pengar alltid försöker ge nåt. Medelklassen ger också dricks. Däremot verkar det som att de som verkligen har mycket pengar mer sällan ger dricks. De betalar mer vad det står, säger Peppe Sällström.

Skuldfrågan spelar också roll för dricksen. I länder som USA är dricks ett måste. Servicepersonal har ofta usla löner.

De som jobbar inom servicenäringen i Sverige är knappast välbetalda men lönerna är i alla fall avtalade. Fackförbundet Transport uppger att Foodoras matbud har garantilön på cirka 120 kronor för vardagar och 140 kronor för helger. För varje leverans får de ytterligare 22 kronor.

– Matbuden på Foodora har en ungefärlig timlön på 180 kronor med vårt avtal. Uber-eats har inga avtal, säger Mats Andersson, ombudsman på Transport.

För de som är under 20 år och jobbar på krogen finns det minimilöner så låga som 20 000 kronor i månaden. För de som har mer än sex år i yrket är minimilönen minst 26 000 kronor och uppåt.

– Vi har ingen inställning när det gäller dricks. Det är inget vi avtalar om, säger Maikel Ilias på Hotell- och restaurangfacket.

Sparproffset Günther Mårder är bestämd när det gäller dricks.

– Vi vill inte att det ska bli som USA där dricksen ofta är obligatorisk. Dricks är perfekt i privata sammanhang. Pristransperens är viktigt. Priset som står på menyn ska gälla, säger Günther Mårder.