Varför behövs en festival för sakprosa?
– Sakprosan är en väldigt stor del av litteraturen men Sverige har, till skillnad från flera grannländer, inte haft en samlande plats för exponering av just denna genre. Berättande facklitteratur är ju avgörande i en demokrati, och när offentligheten förändras krävs nya arenor för litteratursamtal. Som den populistiska vågen och flera aktuella kulturdebatter visat finns ett närmast permanent behov av diskussion om verklighetsgestaltning.
Vilka programpunkter ser du själv mest fram emot?
– Svårt att välja, men katastrofsamtalet mellan författarna Lasse Berg (”Tillsammans”) och Jonathan Jeppsson (”Mot kollapsens hjärta”) tror jag bli no-nonsense på ett skönt sätt. Det ska också bli roligt att inte bara få diskutera böckernas innehåll utan också arbetsprocesser. Urval, etik, teknik. Hur fakta hanteras. Idag finns ett rätt ansvarslöst snyltande på begreppet ”dokumentär”. Jag hoppas vi kan skärpa förståelsen för vilka krav som kan ställas på en gestaltad skildring av en händelse.
Det talas ofta om en kris för facklitteraturen, om konkurrens från poddar och att folk läser mindre. Hur ser framtiden egentligen ut för den litterära sakprosan?
– Ja, å ena sidan är ”verkligheten” mer kommersiellt gångbar än någonsin och å andra sidan får böcker som tar verkligheten på allvar allt svårare att hitta köpare. Det är lite paradoxalt, men talande. I ett kortare perspektiv lär ljud och bild fortsätta marginalisera text men text kommer alltid att vara den renaste och viktigaste formen för att säga saker – så i ett längre perspektiv, där den totala kakan av efterfrågade kulturupplevelser bara växer, tror jag framtiden för den litterära sakprosan är ljus.
Sakli(g)t arrangeras den 2-4 augusti, av Rikstolvan i samarbete med Institutet för framtidsstudier och Linnéuniversitetet.
