I början av EM var det många som jublade över ett mästerskap som äntligen skulle handla om fotboll och inte så himla mycket om politik som i Qatar för två år sedan.
Frågan är hur det hade kunnat bli politikfritt, när ett EU-val nyss hade avgjorts, när Frankrike och Storbritannien går till val mitt under mästerskapet, när Ukraina hade med sig läktare till Tyskland som bar spår av Rysslands missiler.
Jag pratade med en palestinier i Dortmund som tyckte det var fel att EM ens spelas, samtidigt som Israel bombar Gaza.
– Jag är inte intresserad. Hur kan jag vara intresserad när jag ser barn dö varje dag? Det hade inte varit mänskligt av mig, sade han.
Jag har också träffat på en israelisk kollega i ett pressrum, han slog bort tunga tankar på vad som händer hemma och sade att han känner sig privilegierad att vara på plats.
Det tog bara några dagar innan de franska spelarna med lagkapten Kylian Mbappé i spetsen talade till franska folket och bad dem att rösta för att extremhögern inte ska ta över landet, för att de ska kunna bära sin landslagströja med stolthet även i morgon.
De rasistiska och högerradikala krafterna som rör sig i den europeiska politiken har också gjort avtryck på EM. Som när österrikare och ungrare mitt i supporterpartyt sjunger ”L’amour toujours”, låten som tyskar har gjort till extremhögerns signaturmelodi den här sommaren, när albaner och kroater sjunger om att döda serber, serber om att äga Kosovo, när Italien har en supportergrupp klädd i svarta tröjor.
EM har mest av allt varit härligt och röjigt, glatt och vänligt. Olika länders supporterskaror har dragit igenom städerna, de har druckit öl, de har sjungit och dansat, de har fyllt arenorna, och de har blandats med varandra, nästan aldrig blivit våldsamma. Men mitt ibland dem har de fientliga uttrycken stuckit fram. De har inte varit många, men de har varit där.
Hos turkarna har samma ultranationalistiska gest som backen Merih Demiral firade med, och som gör att han inte spelade lördagens kvartsfinal, avstängd i två matcher, synts på läktare och gator.
Avstängningen fick Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan att åka till Berlin för att se Turkiets kvartsfinal mot Holland på lördagskvällen. När Turkiet tog ledningen i första halvlek stod han där och firade tillsammans med Mesut Özil, tysken som lämnade det tyska landslaget, vittnade om rasism och har fått en allt närmare relation till den auktoritäre turkiske presidenten.
EM har haft två hemmanationer, men i kvartsfinalerna har nu både Tyskland och Turkiet slagits ut. Alla tyskar med turkisk bakgrund har gjort lagets matcher till ett underbart kaos på läktarna, förbundskaptenen Vincenzo Montella har skapat ett lag som varit i samklang med dem, forsat fram på planen och charmat många.
Recep Tayyip Erdoğan ville vara med på det tåget.
