Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Brynäs kändes annars länge som den eviga tvåan.
Mellan 2010 och 2013 spelade laget fyra raka SM-finaler. Vid samtliga tillfällen blev det förlust, om än med små marginaler tre av de fyra gångerna.
Efter det följde några tuffare år innan klubben på nytt var ett topplag. Mellan 2021 och 2023 spelade Brynäs tre raka finaler. Vid samtliga tillfällen mötte de Luleå, och även om de var nära 2022 slutade det med tre nya silvermedaljer.
Nu är det historia.
För den 27 mars 2026 förvandlades Brynäs från ett silverlag till ett guldlag.
Och sättet de gjorde det på var imponerande.
Brynäs vann finalserien mot Frölunda med 3–0 i matcher efter att ha vunnit fredagskvällens finalmatch på hemmais med 6–2.
Sedan det första SM-guldet i damhockey delades ut 1988 har det funnits klubbar som dominerat under en längre period.
Mellan 1988 och 1998 vann Nacka HK nio av elva SM-guld. Efter det tog Mälarhöjden/Bredäng över fanan och vann sju av de åtta följande gulden.
Nästa stora dominant blev Luleå som mellan 2016 och 2024 tog sju av åtta möjliga guld (2020 delades inget guld ut på grund av pandemin).
För ett år sedan talade mycket för att nästa dominant presenterade sig. Frölunda vann SM-guldet 2025 efter att ha slagit Luleå med 3–0 i matcher, och med den satsning som klubben gjorde fanns förutsättningarna för Frölunda skulle bli det ”nya Luleå”.
Frölunda vann också serien, men under slutspelet har de inte hittat förra årets fina guldspel. Redan i kvartsfinalen mot Färjestad hade de problem, och i finalserien var Brynäs ett nummer större i samtliga tre matcher.
Därmed har vi haft tre olika svenska mästare de tre senaste åren: Luleå 2024, Frölunda 2025 och Brynäs 2026.
Det är något att glädjas åt. För att SDHL, svenska damhockeyligan, ska locka mer publik behövs täta och ovissa matcher och för svensk damhockeys utveckling är det ur flera aspekter en välgärning med flera starka lag.
När domarna blåste av fredagskvällens finalmatch, och Brynäs hade skrivit historia, var det mycket känslor på både isen och läktaren.
Det är många som har jobbat hårt och och länge för att klubben äntligen skulle kunna titulera sig svenska mästare. För till skillnad från många andra elitklubbar startade Brynäs sin damverksamhet redan i början på 80-talet.
Tittar vi på de senaste åren har sportchefen Erika Grahm haft en stor betydelse. 2018 värvades landslagsforwarden från Modo till Brynäs med uppdraget att både leda laget på isen, och att utveckla klubbens damverksamhet.
Efter tre säsonger som spelare blev hon sportchef på heltid, och på fredagskvällen fick Grahm fira tillsammans med spelare, ledare och de nästan 7 000 åskådarna som var på plats.
Mitt i guldglädjen finns det dock något som skaver.
Efter förra säsongen valde TV4 och SVT, som under de senaste åren har delat på rättigheterna, att inte förlänga avtalet med SDHL.
Ligan valde därför att testa något helt nytt, och den här säsongen har matcherna visats på Youtube.
Även om det var ett beslut som tvingades fram när inga traditionella tv-kanaler visade intresse tyckte jag både det var modigt, intressant och rätt av SDHL att välja en helt ny plattform och under grundserien har jag tyckt att det har varit helt okej.
Den här finalkvällen hade dock förtjänat något bättre.
Ingen kritik mot dem som jobbade med sändningen, studioexperten Pernilla Winberg är till exempel en personlig favorit.
Men när historia ska skrivas vill jag inte i den första periodpausen höra och se en intervju med en av ligans samarbetspartner – utan då ska det vara fullt fokus på matchen.
Jag vill att det under matchen ska finnas en expertkommentator vid kommentatorns sida och jag vill ha betydligt mer varierande kameravinklar än vad som bjöds för att nämna något.
Nästa år hoppas jag därför att någon av de traditionella tv-kanalerna åtminstone visar finalserien.




