Global Champions Tour (GCT) väckte kritik när den drog i gång 2006. När den tidigare hoppryttaren och hästhandlaren Jan Tops från Nederländerna startade en hopptour med stora prispengar i potten var det något helt nytt i ridsportvärlden.
Den massiva kritiken minskade med åren, men när lagtävlingen Global Champions League – som sedan 2017 är en del av GCT – startade blossade den upp på nytt.
I den här lagtävlingen köper man nämligen en plats. En eller flera sponsorer betalar någonstans mellan 20–25 miljoner för att ha med ett lag, och väljer vilka ryttare som ska ingå i laget.
Under de första åren resulterade det i att i det fanns lagryttare som inte var mogna för uppgiften, men där sponsorer/vänner/föräldrar hade råd att köpa ett lag.
Att de dessutom har deltävlingar i bland annat Doha gör att de räknas in i kategorin sportswashing.
I och med att blåbären blivit allt ovanligare har även den kritiken minskat, men med sina glamourösa tävlingsplatser som Cannes och Monaco och sina stora VIP-tält lyckas touren fortsatt reta upp en del.
Själv har jag svårt för det där med lag utan nationstillhörighet. Jag kände likadant när simningen under ett par år hade ett liknande upplägg i proffstouren ISL.
Däremot har jag aldrig förstått kritiken mot de flådiga VIP-tälten. Om folk vill betala stora pengar för att sitta skönt och dricka champagne, och de pengarna sedan blir en del av prissumman till ryttarna och gör att tävlingen utvecklas ytterligare, får de som vill gärna betala hutlöst dyrt för det.
För ser vi förbi VIP-tälten och champagnen finns det ett nytänk inom den här typen av tourer – oavsett sport – som förtjänar ett erkännande.
Här finns möjlighet att tänja på gränserna och tänka nytt, vilket öppnar dörrar för drivna entreprenörer som affärskvinnan Deborah Mayer.
Mayers idé om att se vad som händer om man ger kvinnliga ryttare bästa möjliga förutsättningar att lyckas blev möjlig tack vare det här formatet.
Inom ridsporten får det naturligtvis aldrig ske på bekostnad av hästens välfärd, men så länge det inte gör det är det i mitt tycke bara att köra. Även om jag fortsatt tycker att de ska välja bort länder som Qatar och Saudiarabien.
Internationellt är toppsporten i hoppning en oerhört manlig värld, och eftersom de manliga ryttarna historiskt har fått bäst uppbackning av sponsorer och hästägare har de också lyckats bäst. Vilket har gett dem nya sponsorer och nya topphästar.
Så har hjulet snurrat på, till Mayer klev in.
Hennes medvetna satsning förra året på ett lag med bara kvinnliga ryttare underströk att det inte är könet som avgör hur skicklig du är på hästryggen.
Utöver att hennes lag var det bästa under grundserien i Global Champions League har ryttarna i det laget också gjort avtryck under världscupsäsongen.
I den bästa av världar kommer det leda till att flera sponsorer och hästägare vågar satsa på kvinnliga ryttare.
Läs mer: Fler texter av Malin Fransson
