Det var som om ingen riktigt trodde sina ögon.
Tysklands Annika Schleu var i ledningen inför ridmomentet i OS i Tokyo, men hästen Saint Boy och hon fungerade inte alls tillsammans.
En gråtande Schleu slog hästen upprepade gånger med ridspöet. Även den tyske tränaren Kim Raisner hamnade i blickfånget när tv-bilder visade hur även han slog på hästen.
Efteråt fördömde ryttare från de traditionella hästgrenarna dressyr, hoppning och fälttävlan det som hade hänt. Enligt dem underströk händelsen att hästarna används som ”redskap” i modern femkamp. Att ryttarna bara får bara 20 minuter på sig före start att lära känna hästen som de har tilldelats går mot allt som ridsporten står för – samarbete mellan häst och ryttare.
Men det fanns också många utanför ridsporten som inte såg skillnaden mellan ridmomentet i modern femkamp och de vanliga ridsportgrenarna. Vad de såg var en häst som upprepade gånger slogs med ett ridspö. I deras värld kunde det hända överallt.
Det skulle visa sig att de som då kallades för okunniga hade en poäng, för indirekt blev skandalen i Tokyo en väckarklocka som kan ha räddat ridsportens OS-status.
Skandalen i Tokyo gjorde att hästvälfärden blev något som berörde flera. Det började gläntas på tidigare stängda dörrar. I första hand till dressyrstallen. Hur gick det egentligen till när den danska hästmiljardären och mästerskapsryttaren Andreas Helgstrand snabbutbildade hästar som såldes för miljoner?
I danska TV2:s dokumentär kom svaret, där stundtals brutala träningsmetoder visades, och när locket hade lyfts kom fler och fler historier fram.
Redan före allt det här levde de tre ridsportgrenarna kontinuerligt med risken att förlora sin OS-status.
Ridsporten är en dyr gren. Oavsett var i världen som OS arrangeras ska hästar flygas dit, och det krävs faciliteter som terrängbanor och stallar som kan härbärgera hästarna i de tre grenarna.
Att man tvingades avliva en häst efter terrängritten i Tokyo var inte heller något som talade till ridsportens fördel. Den typen av rubriker är inget som IOK vill se.
Dessutom ansågs det tidigare tävlingsformatet vara krångligt, och ridsportgrenarna för utdragna.
Med hästvälfärden i fokus även i bredare kretsar insåg FEI, internationella ridsportförbundet, att det inte längre gick att tiga still.
På kort tid ett stort arbete med fokus på välfärd inletts. Det går absolut att tycka att det borde ha gjorts tidigare, och det kommer ta tid innan vi vet om det leder till varaktiga förändringar. Men att något görs betyder att något också kan förändras.
Att FEI under OS hade egna fotografer som tog bilder – som chefsveterinär Göran Åkerström berättade i DN – för att bland annat uppräcka eventuella blå tungor hos dressyrhästar säger mycket.
Så längre förbundet fortsatt är proaktivt på samma sätt som de har varit de två-tre senaste åren ökar chansen att de tre ridsportgrenarna får behålla sin OS-status.
För modern femkamp fanns det ingen andra chans. Det dröjde inte länge efter skandalen i Tokyo förrän beskedet kom att 2024 skulle vara sista gången som hoppning fick vara en av grenarna.
Kunde de inte hitta en ersättningsgren skulle modern femkamp helt försvinna ur den olympiska familjen. Först i slutet av förra året fick man klartecken för att den nya hinderbanan accepterades som gren, och modern femkamp får vara med även i Los Angeles 2028.
Det är med den bakgrunden som stämningen i Versailles slottspark är speciell den här helgen. För allra sista gången kommer hoppning ingå som en del av sporten.
Något som många välkomnar. Själva konceptet att bara rida en häst 20 minuter innan du ska tävla med den är att ständigt sätta hästvälfärden på spel – även om inte alla tar till spöet.
Samtidigt ska det sägas att beslutet togs väldigt snabbt och utan någon klar idé på ersättningsgren. Något som väckte ilska och irritation.
När damernas andra semifinal i modern femkamp startar på lördagseftermiddagen på samma bana som den vanliga hoppningen avgjordes är det nästan fullsatt på läktaren.
Solen skiner, publiken viftar frenetiskt med sina solfjädrar och det är en dag som gjord för att tillbringa i en slottspark.
Samtidigt går det inte att undgå känslan av att ”må inget hända”. Må ingen i jakten på framgång förlora tålamodet. Även om det inte finns någon väg tillbaka för grenen måste slutet ändå bli värdigt.
Kanske är det därför som speakern inleder med att hylla hästen, och ber publiken applådera.
När alla 18 ekipage har varit inne på banan har några bommar rivits, men inga spön har missbrukats. Stundtals var det snarare fin ridning i harmoni med hästarna, som måste ha valts med omsorg.
Det mest dramatiska som hände var när den mexikanska ryttaren Mariana Arceo hade för bråttom och startade utan att ha fått någon startsignal. Gång på gång under ritten försökte speakern fånga hennes uppmärksamhet, men hon var i sin egen värld. Först när hon hade gått i mål efter att ha ridit felfritt förstod hon vad som har hänt och att hon var utesluten.
På söndagen avgörs damfinalen och ett kapitel i modern femkamps historia är över.
För ridsporten har vägen mot att rensa i sin egen sport bara börjat. Det är redan klart att samtliga tre grenar dressyr, hoppning och fälttävlan får vara med i Los Angeles 2028, sedan man efter viss möda lyckades hitta en anläggning där alla tre genarna kan avgöras.
Något som var ett krav ur hållbarhetsideal.
Hur det blir med OS-statusen efter det kan ridsporten själva till stor del styra.
Läs mer:
Ett sista OS i nuvarande form för modern femkamp
