I vilken ände börjar man när man har 4 000 kvadratmeter tak att måla? Den frågan ställde sig konstnären Malin Gabriella Nordin inför uppdraget att gestalta Sergelarkaden i Stockholms city. Hon valde att börja vid duvorna.
– Duvorna hänger i hörnan till höger vid uppgången till Sergelgatan. Det är inte samma folkström där eftersom de flesta går till tunnelbanan eller gallerian, säger Malin Gabriella Nordin om sitt just påbörjade mastodontverk.
Vi träffas inte på själva platsen för det pågående verket, utan i en ateljé på Långholmen i Stockholm. Rummet, beläget i en gammal malmgård inbäddad i skir vårgrönska, är i mycket raka motsatsen mot platsen som kommer vara hennes arbetsplats de närmsta veckorna. Sergelarkaden, den del av Sergels torg som är beläget under tak, är en av innerstadens livligaste platser. Och en av innerstadens mest bespottade. Så har Sergels torg – eller Plattan – varit en plats som förknippats med droghandel, rån och allmänt stök sedan det anlades år 1968. Men det är också en mötesplats kopplad till demokrati och kultur. Här har otaliga demonstrationer ägt rum det senaste halvseklet och det intilliggande Kulturhuset Stadsteatern är en av landets främsta scener.
Malin Gabriella Nordins uppdrag, att under några veckor skapa ett av stadens största måleriska och offentliga verk, är ett initiativ av kulturprojektet På Sergels torg – ett samarbete där Stockholms stad bjuder in olika konstnärer med syftet att skapa ett levande Sergels torg.
– När jag fick frågan om att göra ett skissuppdrag för en takmålning var jag först tveksam. Just för att ytan var så enorm. Och att bara måla en liten del kändes för futtigt. Men så kom jag på att jag faktiskt inte behöver täcka allt, utan att jag mer kunde arbeta som när jag tecknar hemma. Det gav en nytändning, säger Malin Gabriella Nordin.
Konstnären som är utbildad vid Bergens konsthögskola och Pernbys målarskola i Stockholm arbetar i ofta stora format i akryl och i olja. I hennes bildvärld vävs abstrakta och organiska kompositioner ihop med figurativa i en färgstark och sammanlänkande helhet. Takmåleri har Nordin tidigare erfarenhet av, år 2021 penslade hon hela taket på restaurang Ricordi i Stockholm. Att som där, stå på en ställning med näsan nästan i taket, ville hon dock undvika på Sergels torg.
– Jag hade ingen skiss och behövde hela tiden klättra upp och ner för att se vad jag gjorde. Det blev jobbigt… och tog väldigt lång tid. Dessutom kan ju ett tak upplevas från alla håll, vilket gör att kompositionen och formerna förändras beroende på vilket håll man ser dem ifrån. Jag fick även rätt ont i kroppen under det arbetet och gick till en kiropraktor flera gånger i veckan.
För att kunna stå på marken den här gången tillverkade Nordin långa penselskaft av bambu. Verktyg som underlättar arbetet fysiskt, men som också påverkar måleriet. Genom de långa skaften blir uttrycket mer av det ”svävande” och skissaktiga som hon velat gå emot. Influenserna är flera, men där finns en tydlig blinkning till Henri Matisse. Dels i konstnärens förenklade linjeteckningar, dels i den blå färgen som Nordin genomgående målar i. Men även till Siri Derkerts verk på Östermalms tunnelbaneperrong.
– Överlag har jag svårt att utgå från skisser. Även när jag försöker så tar alltid något annat vid… Så jag målar på fri hand och ser vart det leder. Det får växa fram.
Nu är Plattan för de flesta en anonym genomfart, en plats att passera på väg någon annanstans. Men Malin Gabriella Nordin säger sig ändå ha en speciell relation till platsen. Och framför allt, minnen från tonårstiden under det tidiga 2000-talet. Hon berättar om fansintillverkning på Kulturhusets ungdomsverksamhet Lava, livespelningar på skivbutiken Mega Store och de feministiska demonstrationer hon deltog i.
– Det är en intensiv och ruff arbetsmiljö. Samtidigt är det en intressant plats just för att det rör sig så många olika människor där. Och att alla får tillgång till verket. Vilket är annorlunda än exempelvis ett galleri som nog kan upplevas mer slutet. Jag tycker om att vara ifred när jag jobbar, att gå in i min egen bubbla. Så det här är verkligen en utmaning för mig.
Behovet av avskildhet kan tyckas något motsägelsefullt för en konstnär som stundom bjuder in sin publik i processen. Vid sidan av restaurang Ricordi, som förvisso var stängd under arbetets gång men belamrad av byggarbetare, förvandlade Nordin förra sommaren Carl Eldhs ateljémuseum i Stockholm till sin ateljé. I separatutställningen ”Begynnelser” visade hon teckning, måleri och skulptur bland Eldhs vita marmorskulpturer. Och lät där även publiken få följa arbetet med en serie målningar som växte fram i ett av rummen.
– Vanligen väljer jag helst själv vilka personer jag vill ha runt omkring mig i processen. Men det är också spännande med kontrasterna och bytet av olika miljöer. Det gör att jag möter människor och platser som jag aldrig hade gjort annars. Och eftersom jag målar väldigt intuitivt påverkar det såklart också mitt uttryck.
På eftermiddagen besöker jag Malin Gabriella Nordin i Sergelarkaden.
Hon har just påbörjat dagens arbetspass, planen är att hon ska måla några timmar varje dag. Jag tänker på kontrasterna som hon tidigare talade om. Hur Plattans öppna yta med sitt svartvita triangelmönster är raka motsatsen till den intima ateljén i grönskan på Långholmen.
På ett plastunderlag står konstnären med sina långa penselskaft. Hon förklarar att betongtakets sträva yta ger ett visst motstånd. Och att dess höjdskiftningar gör arbetet rätt tungt för axlarna.
– Eftersom jag inte kan spä ut färgen med så mycket vatten, då det bara börjar droppa, blir det inte så långa drag som jag hade hoppats.
I taket har ett stort parti redan målats i blåa formationer. Somliga mer abstrakta, andra i figurer av fåglar, blommor och stjärnor. Och där är duvorna. Också de, sinnebilder för inneboende kontraster. Å ena sidan fåglar som, åtminstone i större grupper, kan klassas som skadedjur. Å andra sidan, symbolen för fred och framtidstro.
– Jag hoppas att takmålningen kan ge en närvaro av någonting annat. Den kan vara som en stjärnhimmel, eller som att titta upp på moln där olika former och konstellationer framträder och bildar historier, säger Malin Gabriella Nordin.
Läs mer:
Malin Gabriella Nordin: ”Jag vet aldrig vart en målning ska ta vägen”
