Den amerikanska litteraturhistorikern Sandra M Gilbert är död, skriver New York Times. Nu står hennes namn ensamt, men för inte så få humanister från 1970-talet och framåt var namnet ena halvan av en duo, en feministisk tvåstegsraket som satte en urstark bild för kvinnligt raseri.
1978 kom hennes och Susan Gubars epokgörande studie ”The madwoman in the attic”, om 1800-talets kvinnliga författarskap och vad de egentligen skrev om. Deras tes, att raseriet över kvinnans belägenhet i ett patriarkalt samhälle uttrycktes genom ombud: inte i första hand genom hjältinnor som Jane Eyre, utan genom en bifigur som galna Bertha Mason på vinden.
Sedan deras studie gavs ut har kolonialismens våld tagit över som det dolda temat. Och kanske överdrev de Charlotte Brontës närmast aktivistiska splittring av själen. Men vilken figur de skapade! Romanens inre väsen som delat mellan sakligt och hialöst, kvinnans ande till hälften Jane, till hälften Bertha – det är för bra för att vara osant.
Sandra M Gilbert blev 87 år.
