Andrej Sjevtjenko väcktes mitt i natten den 24 februari 2022 i sitt hem i London av ett telefonsamtal från sin mamma. ”Andrej, det har börjat”. Hans första instinkt var att ta sig till Kiev och få mamman och systern därifrån.
Men ingen av dem ville lämna landet och hans mamma insisterade på att Andrej skulle göra mer nytta från utlandet. I kraft av sin ställning och kontakter började han samla in pengar och sätta ljuset på Ukrainas situation.
– Jag vill tacka det svenska folket och regeringen för att stå bakom oss i den här situationen, säger ”Sjeva”, när han punktligt kopplar upp sig på videolänk från hemmet.
Andrej Sjevtjenko är Ukrainas störste fotbollsspelare genom tiderna. Sedan två år är han också ordförande för landets fotbollsförbund. Numer delar han tiden mellan London och Kiev, staden där den egna fotbollskarriären både tog fart och slut.
När de anställda på Ukrainas fotbollsförbund anländer till kontoret får man ofta sätta igång generatorerna på grund av elavbrott. Vissa flyganfall varar i tolv timmar.
– Ibland har folk inte sovit på hela natten. Vi får börja med att uppdatera oss om var det har bombats, vilka som bor där, vad omständigheterna är. Under förberedelserna inför en av våra matcher bombades en av våra spelares hus, men tack och lov överlevde alla. Det är sådana saker vi hanterar om dagarna.
Under förberedelserna inför en av våra matcher bombades en av våra spelares hus, men tack och lov överlevde alla.
Med undantag för några månaders uppehåll efter krigsutbrottet fungerar ukrainsk fotboll, om än hjälpligt. Landslagen, på dam- och herrsidan, är igång också på ungdomsnivå. Herrlandslaget i futsal tog brons i VM förra året och förbundet har nyligen lanserat två nya amatörserier.
Matcher får avbrytas nära nog varje helg när flyglarmen går och arenorna får bara ta in så mycket publik som ryms i de närmaste skyddsrummen. Säkerhetskontrollerna är rigorösa.
I början av december var Andrej Sjevtjenko på plats vid VM-lottningen i Washington, där Donald Trump förärades med Fifas nyinstiftade och ytterst kontroversiella fredspris. Samtidigt förhandlar USA:s regering om en fredsplan för Ukraina, som åtminstone i ett första utkast såg ut som ett beställningsjobb från Kreml.
– Det kommer massor med nyheter just nu och vi vet inte vad som är sant och inte. Alla längtar efter fred i Ukraina, men jag är den förste att säga att det måste vara en rimlig fred som Ukraina och våra europeiska allierade kan acceptera. Jag följer det här så klart, men jag vet vad min uppgift är – fotboll – och det är den jag fokuserar på nu, säger Sjevtjenko.
Han är starkt kritisk till Cas (idrottens skiljedomstols) beslut att låta ryska och belarusiska idrottare delta i OS i februari.
– Alla länder som står på Rysslands sida borde uteslutas så länge kriget pågår, vi måste sätta press från alla håll samtidigt.
Förra veckan satte den brittiska regeringen en deadline på tre månader för Chelseas tidigare ägare, den ryske oligarken Roman Abramovitj, att betala ut de pengar han fick vid försäljningen av klubben efter krigsutbrottet. 2,5 miljarder pund (motsvarande drygt 30 miljarder svenska kronor) ska gå till humanitärt stöd i Ukraina.
Andrej Sjevtjenko värvades till Chelsea 2006, efter att Abramovitj hade uppvaktat honom i flera år. Det blev bara två säsonger i Premier League men efter spelarkarriären har Sjevtjenko synts på Stamford Bridge och vid ett par tillfällen har han ryktats vara aktuell som tränare för Chelsea.
Enligt det brittiska bolagsregistret var Andrej Sjevtjenko mellan 2015 och hösten 2022 registrerad som ”non-designated member” för ett företag som bland annat ska ha skött investeringar åt företag i Abramovitjs portfölj. Sjevtjenko säger till DN att han ”inte haft någon position” i bolaget.
Roman Abramovitjs brittiska tillgångar frystes vid krigsutbrottet. Premiärminister Keir Starmer har hotat den ryske oligarken med domstol om pengarna för försäljningen av Chelsea inte kommer ukrainska krigsoffer tillgodo.
– Jag har ingen relation med Abramovitj längre. Jag såg detta i tidningen men har inte följt det närmare än så. Det är mellan honom och regeringen, men det är klart att han ska betala pengarna, säger Sjevtjenko.
I mitten av december veckan kom beskedet att playoff-semifinalen för VM mot Sverige den 26 mars ska spelas i Valencia. Varje hemmamatch borta är ett pusslande för ett landslag som inte kunnat spela i Ukraina på snart fyra år.
– Vi spenderar en massa pengar på de här matcherna utan att kunna fylla arenorna. Det kostar ungefär fem gånger mer att spela hemmamatch på bortaplan för oss. Sponsorerna befinner sig i ett land i krig och deras resurser är begränsade. Jag kan inte gå till regeringen och kräva pengar för deras fokus är på att rädda landet. Vi måste göra allt vi kan utifrån vår egen budget och förlita oss på privata donationer för våra sociala projekt, säger Andrej Sjevtjenko.
Tur med lottningen hade Ukraina inte heller, om man ska tro ”Sjeva”.
– Vi fick förmodligen den tuffast möjliga motståndaren när vi drogs mot Sverige. Jag har väldigt mycket respekt för svensk fotboll, ni har alltid haft bra landslag och fina spelare. Oavsett ert misslyckade VM-kval är det alltid svårt att möta nordiska lag, för ni har så mycket kvalité, karaktär och identitet. Den liknar vår på många sätt. För att slå oss båda behöver man jobba hårt, det kommer att bli en batalj.
Sveriges landslag har fått mycket kritik för att inte spela som ett lag.
– Så är det alltid. Spelar man bra är folk nöjda, spelar man inte bra finns det tusentals människor som kritiserar en.
Vem ser du som favorit?
– Det är femtio/femtio, jag tycker inte att det finns någon favorit. Det handlar alltid om detaljer till slut, om skadeläget och förberedelserna.
Förberedelserna ja. När Graham Potter kallar sina mannar för semifinal i playoff till fotbolls-VM i slutet av mars är det ett landslag med många frågetecken som samlas. Är Alexander Isak ute ur matchen? Har Viktor Gyökeres börjat göra mål igen? Har Sverige fyra försvarsspelare som kan varandras förnamn?
Ukraina har som bekant andra problem. En hel generation herrfotbollsspelare har kallats in till armén för att försvara landet mot den fullskaliga ryska invasionen. Flera före detta proffs och akademispelare har dödats vid fronten och många fler har förlorat familjemedlemmar i de ständiga ryska attackerna mot Ukraina de senaste fyra åren. Massor med unga talanger har flytt landet.
– Det här kriget har inte tagit omvägar förbi någon spelare. Det har trängt in i varje familj, varje hushåll. Det är inte så att kriget fungerar som ”motivation” i sig, men varje spelare vill göra något för sitt folk och vet att ukrainarna blir lyckliga för en stund när landslaget vinner. Det är ett stort ansvar, säger Andrej Sjevtjenko.
Hans egen fotbollskarriär är lika mycket berättelsen om Ukrainas moderna historia. Andrej Sjevtjenko föddes 1976 och växte upp i närheten av Kiev, i dåvarande Sovjetunionen. Efter Tjernobylkatastrofen 1986 kom den då tioårige Andrej en dag hem med en fotboll full av radioaktivitet. Ett par veckor senare blev han evakuerad 150 mil hemifrån, skild från föräldrarna i flera veckor. Samma år värvades han till Dynamo Kiev, som fått ögonen på den knappt tioårige talangen under en skolturnering.
Efter självständigheten 1991 bildade han en fruktad anfallsduo i den nystartade ukrainska ligan med landets nuvarande förbundskapten Serhij Rebrov.
De stenhårda träningarna under den legendariske visionären Valerij Lobanovskyj la grunden för en karriär som fortfarande är oöverträffad i Ukrainas 35-åriga historia.
– Lobanovskyj lärde oss ansvar och självdisciplin och gjorde stort intryck på oss som fotbollsspelare, men också som människor. Han visade tydligt sin väg till framgång och jag känner inte till någon annan väg. Jag gillar att vinna så klart, men jag gillar ännu mer processen dit, säger Sjevtjenko.
Hösten 1998 spelade Andrej Sjevtjenko Ukrainas första landskamp mot Ryssland sedan självständigheten, i ett Kiev som kokade över av både nationell yra och fientlighet. Ukraina vann inför 82 000 åskådare. En av dem var AC Milans sportchef Ariedo Braida.
Åtta år senare lämnade Sjevtjenko Milan med 175 gjorda mål i den rödsvarta tröjan. Han hade då vunnit skytteligan i Serie A två gånger och hjälpt Milan till sin första ligatitel på fem år 2003/2004. 2003 slog han in den avgörande straffen i Champions League-finalen mot Juventus och året därpå tilldelades han Ballon d’Or, som världens bäste spelare.
Efter ett par säsonger i Chelsea vände Andrej Sjevtjenko hem 2009 för att avsluta karriären i Dynamo Kiev. Tre år senare ledde han, 36 år gammal, Ukraina till seger i premiärmatchen av fotbolls-EM på hemmaplan med två mål mot Erik Hamréns Sverige.
Samma sommar la han dobbskorna på hyllan, som landets överlägset mest populära idrottspersonlighet.
Fram till krigsutbrottet, och Volodymyr Zelenskys inträde på världsscenen, var han också planetens förmodligen mest kända ukrainare.
Sjevtjenko har dessutom hunnit vara förbundskapten för Ukraina mellan 2016 och 2021. Efter fotbolls-EM 2021, där man slog ut Sverige i åttondelsfinalen för att sedan falla mot England i kvarten, lämnade han uppdraget. Det är tiden efter krigsutbrottet han framhåller som sin viktigaste hittills.
– Jag har representerat Ukraina på tre nivåer: Som spelare och kapten, med ett jätteansvar, som tränare, med ett ännu större ansvar, och nu som förbundsordförande med ännu mer ansvar. Jag är van vid de här rollerna, jag vet vad som förväntas av mig.
Sedan Rysslands invasion har han ägnat sig åt fundraising, bland annat för att renovera skolor, starta en fotbollsliga för amputerade krigsveteraner och hjälpa ukrainska toppstudenter med studierna.
– Om jag inte gjorde det här vore jag inte jag. Man måste vara ett föredöme i de här lägena. Jag är tillbaka i Ukraina och har tagit på mig rollen som ordförande för fotbollsförbundet. Jag vet att jag måste göra detta hela vägen.
Är du aldrig rädd?
– Jo, det är klart att jag är rädd, kanske mer för mina nära än mig själv. Men jag håller modet uppe.
Läs mer:
Spelar trots missilattacker: ”Vill visa hur starka ukrainarna är”
