Mammorna slåss för sina barns rätt att andas ren luft i Delhi

Från toppen av Bhalswa-soptippen i slummen i nordvästra Delhi är utsikten milsvid över huvudstaden. Storstadsområdet är ett av världens folkrikaste med över 30 miljoner invånare. Andra dagar ligger staden inbäddad i smog, särskilt under vintermånaderna när bönder runt staden bränner sina åkrar.

I november vaknade invånarna i kvarteret Kalandar Colony – liksom i resten av staden – en dag av en sur, tjock, och ohälsosam dimma av luftföroreningar. Skolorna stängde. Byggarbeten stoppades och begränsningar infördes i trafiken. Invånare fick brått att köpa luftrenare. Smogen låg kvar under flera dagar.

För 51-åriga Bhavreen Kandhari, en före detta copywriter, blev det en påminnelse om att hon gjort rätt som engagerat sig i kampen mot luftföroreningarna i Delhi. För sju år sedan, när skolorna för första gången stängdes på grund av smog, samlade hon 300 föräldrar till en protest. En rörelse föddes: ”Min rätt att andas”.

I dag leder hon en annan sammanslutning, mödrar emellan från alla samhällsklasser – från högt privilegierade som hon själv till de minst bemedlade. Hon kallar den ”Krigarmammorna” eftersom de slåss för att deras barn ska kunna andas ren luft.

Denna energiska kvinna, själv mamma till 20-åriga tvillingdöttrar, tejpar en eftermiddag upp ett tomt vitt ark i papp på utsidan av en bostad som vetter mot den stinkande soptippen i Delhis utkanter.

– Här ska vi skriva vad vi kräver av våra lokala politiker. Varsågoda och kom fram. De som inte kan skriva själva hjälper jag att skriva, säger Bhavreen Kandhari när hon tar till orda framför kvarterets kvinnor.

Några av dem är redan medlemmar i ”Krigarmammorna”.

– Om vi hade haft möjlighet hade vi inte bott kvar här, men vi har inget val. Luften är dålig i hela Delhi. Här är luften extra svår att andas när soporna tar eld på tippen på somrarna, säger 35-åriga Madina.

Hon höjer rösten och ropar vad hon tycker ska skrivas på plakatet:

– Vi vill ha ren luft åt våra barn!

En annan kvinna skriker:

– Vi vill ha rent vatten!

En tredje hojtar:

– Vi vill ha jobb!

En hund skäller i bakgrunden och en flicka klättrar på taket ovanför väggen där den gemensamma kravlistan växer fram.

Men efteråt är Madina missmodig. Hon har bott i kvarteret i nästan hela sitt liv. Nu har hon själv tre barn, som växer upp här.

– Om jag träffat de lokala politikerna? Ja, många gånger. Men lyssnar de någonsin? Nej, de kommer bara hit när det är val. De ber oss att rösta på dem – och säger ja, ja, ja till allt. Men när valet är över försvinner de utan att ha gjort något och dyker inte upp förrän det är dags för nästa val.

– Det är meningslöst att tala med dem, säger hon.

Uppe på soptippen arbetar Jumal, en 28-årig fyrabarnsmor, med att samla metall i en hög. Bredvid sitter hennes sexårige son Sahista med några krokiga spikar i ena handen.

– Han går i skolan, men när han kommer hem är han här med mig, säger mamman, som när hon har en bra dag kan sälja den hopsamlade metallen för 200 rupier, cirka 25 kronor.

– Det händer att jag känner en gaslukt här, och det luktar alltid illa. Ibland på kvällarna när jag kommer hem har jag huvudvärk. Men eftersom jag inte har något annat jobb fortsätter jag.

När Bhavreen Kandhari hör uppgivenheten och besvikelsen i kvarteret säger hon att det ibland känns tråkigt att vara den som inger hopp genom att organisera kvinnorna. Och sedan inte förmår förändra något på kort sikt.

– Förutom smogen är regnvattnet ett problem. När regnet faller silas det genom soptippen och ned i grundvattnet som de boende här dricker. Det är det ingen som pratar om, men deras dricksvatten är en stor hälsorisk.

Hon försöker trots allt ingjuta mod i församlingen:

– Den här fajten blir inte lätt, men vi måste ta den om vi ska få vad vi vill ha i framtiden. Vad är viktigare i livet än hälsan, rent vatten och ren luft?

– Ni måste tala med familj, grannar och vänner. För bara när vi förenar oss kommer något att hända. Och när lokalpolitikerna kommer hit och vill ha era röster: Spela gärna in på band när de lovar saker, säger hon.

Himlen blir tjock av gul smog vid ungefär samma tid varje år i Delhi. Efter vinterskörden i slutet av året bränner bönder i norra Indien sina stubbåkrar för att förbereda fälten för kommande grödor.

Röken från bränderna tillsammans med föroreningarna från industrier och avgaser lägger ett lock över huvudstadsregionen och stora delar av delstaterna Haryana, Punjab och Uttar Pradesh. Därtill fortsätter tiotals miljoner fattiga hushåll att använda billigt och miljöfarligt bränsle för matlagning.

Det bidrar till klimatutsläppen som påverkar hela världen.

I Delhi börjar smog-säsongen vanligen i november. Halterna av de minsta och mest skadliga partiklarna (mätt som PM 2,5) uppgår varje år vid den tiden i stort sett till samma höga nivå som i november 2018.

Himlen liknar den över Peking, som den såg ut för 10–20 år sedan när luftföroreningar ibland gjorde det omöjligt att se toppen av skyskraporna. Den kinesiska huvudstaden var då ett exempel på att snabb industrialisering och ekonomisk utveckling har ett pris.

Kinas myndigheter stoppade länge huvudet i sanden, men år 2013 började Kina investera stora summor i en nationell plan för att förbättra luftkvaliteten. Tio år senare har tunga industrier flyttats ut ur städerna, kol har ersatts av gas och en fossildriven fordonsflotta har elektrifierats. Pekings luft har genomgått en tydlig förvandling.

I dag är Delhi det huvudstadsområde i Asien som oftast får rubriker för sin dåliga luft. Ibland hörs ett försök till försvar: att också västvärlden har gått igenom liknande faser i sin ekonomiska utveckling. Men det är till föga tröst för dem som tvingas andas in luften år 2024.

Staden har gjort försök att dämpa föroreningarnas effekter genom att spruta vatten på gatorna. Trafiken har begränsats genom att tillåta fordon bara varannan dag, beroende på udda eller jämn slutsiffra på registreringsskylten. Kolkraftverk har fasats ut och år 2018 byggdes två höga torn, som skulle fungera som gigantiska luftrenare. Men enligt kritiker hade det behövts tusentals torn för att få bukt med föroreningarna.

Samtidigt är miljö inget prioriterat område i Indien, i alla fall inte enligt Environmental Performance Index – en internationell jämförelse där hållbarheten och utvecklingen i olika länder beräknas för luft, vatten och jord. I 2022 års rapport hamnar Indien på 180:e och sista plats.

Bhavreen Kandhari, kvinnan som grundat ”Krigsmammorna”, är irriterad över nonchalansen från myndigheterna.

– Luften är inte är en klimatfråga. Det är en hälsofråga eftersom tusentals invånare i Delhi dör på grund av luftföroreningarna varje år. Alla små barn i Delhi har skadade lungor på något sätt. Det är nedslående, säger hon.

Den dåliga luften drabbar alla samhällsklasser även om ekonomiskt lyckligt lottade familjer har råd att köpa luftrenare till sina bostäder.

– Men luftrenare är inte lösningen på problemet. Jag har vänner som säger att de måste installera luftrenare i sina bilar. Till dem säger jag: jag spränger din bil om du inte börjar använda kollektivtrafiken i stället.

Bhavreen Kandhari inledde sin kamp när hon själv blev mamma för 20 år sedan. I många år kämpade hon sedan för att Indien skulle få en nationell handlingsplan för att ta itu med föroreningarna. Till slut, 2019, antogs en plan för ren luft.

– Vi har fantastiska lagar, nu gäller det bara att implementera dem också. Vi har rätt till ren luft och är trötta på att ingenting händer.

Vid soptippen i slummen organiserar hon motståndet bland mödrarna med de lägsta inkomsterna i staden. Senare blickar vi ut från den möblerade takterrassen till fastigheten som hennes familj äger i en av Delhis mer välmående kvarter.

– Jag förstår att alla inte har tid att bry sig om luften eftersom de har fullt upp med att jobba och tjäna pengar. Själv har jag tid eftersom jag är lyckligt lottad och har en man som betalar alla räkningar. Men vi är bara ett par tusen invånare som aktivt slåss tillsammans mot den dåliga luften – och det är en försvinnande liten andel av Delhis hela befolkning. Vi måste bli många fler, säger hon.

Bhavreen Kandhari efterlyser nya aktioner som får fler att reagera – som den enorma konstgjorda lunga som ställdes ut i staden hösten 2018. Inom 48 timmar färgades den mörkgrå av föroreningarna i luften och förbipasserande förstod vad det var för luft de drog ned i sina egna lungor.

– Folk kommer fortfarande ihåg lungan. Bilderna publicerades och delades på sociala medier. Vi behöver göra något liknande igen för att få mer uppmärksamhet.

För av alla frågor i parlamentsvalet kommer luftföroreningarna, trots Delhi-mödrarnas kamp, inte högt på agendan.

– Men kanske i nästa val, säger kvinnan som leder striden.

Läs mer:

I Modis nya Indien går religion och politik hand i hand nytt tempel triumfkort

Yoga pengar och politik är det en helig treenighet

Är dagens världsordning ett hyckleri Indien visar gärna en annan väg