Många dömda för att ha utnyttjat barn i brott

Sommarvädret har gjort reträtt, det blåser svalt och de mörkgrå molnen gör sig redo för ett störtregn. Joakim Norenhag kommer ut från Rinkeby polisstation iklädd polisens pikétröja.  Han knackar med knogarna på bröstet.

– Skyddsvästen håller mig varm, säger han leende och tittar upp mot skyn.

Han har jobbat inom polismyndigheten i tio år, senast som polis i Rinkeby och verksamhetsutvecklare vid polisens nationella operativa avdelning, Noa. Där har han bland annat utbildat poliser i den nya lagen, som fyllde ett år den 1 juli.

Sedan lagen infördes har minst 19 fällande domar fallit och 21 personer dömts för att ha involverat barn under 18 år i olika brott, enligt Noas sammanställning. Till och med maj i år hade 61 åtal väckts, enligt Åklagarmyndigheten.

Joakim Norenhag säger att polisen blivit bättre på att använda lagen.

– Den har resulterat i allt fler domar så den har haft en positiv effekt. Men lagen är inte en ”silver bullet”, den kommer inte att vara hela lösningen på problemet med att nya barn rekryteras till gängen, säger han.

Vilken effekt har den haft på nyrekryteringen av barn och unga?

– Lagstiftningen har än så länge endast haft effekt i enskilda ärenden, snarare än att slå brett mot nyrekryteringen. Men jag är övertygad om att det finns mer att hämta ur lagstiftningen och att den kan slå hårdare mot nyrekrytering om vi upprättar fler anmälningar och lyckas få fram tillräcklig bevisning.

Joakim Norenhag berättar att det är just bevisbördan i de fall där barnet inte begått ett brott som visat sig vara en utmaning för rättsväsendet.

– Det är svårare att bevisa när barn involverats i brottslig verksamhet där ingen brottslig gärning har skett. Speciellt när vi inte har några beslag eller kan se att det är en faktisk gärning som ska utföras som att den underåriga fått instruktioner och accepterat. Gärningen måste ändå bevisas.

Västerås är en av många städer i Sverige som sett nyrekryteringar av barn och unga på nära håll. Men här har stadens arbete mot nyrekrytering gett resultat.

Gallerian i Råby, ett av stadens socioekonomiskt utsatta områden, öppnar samtidigt som Erik Reidemar, fältande socialsekreterare och teamledare på Västerås kommun, går genom ingången.

Här flockas kunder till butikerna och mitt i gallerian finns en stor idrottshall för barn och unga, ett bibliotek, en möteslokal för äldre och ett familjecentrum. Även kommunens fritidsgård för mellanstadieelever finns här.

Men förutom att vara en mötesplats för boende är gallerian en ”hotspot” för drogförsäljningen. Problemen inne i gallerian har varit så stora att två ordningsvakter nyligen anställts på heltid för att öka tryggheten.

– De som helt öppet säljer droger i gallerian är lite äldre individer, 17 år och äldre, säger Erik Reidemar.

Han pekar mot en dörr på sidan av byggnaden.

– Det finns en rekryteringsrisk eftersom fritidsgården ligger i gallerian och när barnen är i idrottshallen måste de gå igenom klungan av kriminella som hänger.

Även i Västerås har nyrekryteringen kommit ner i åldrarna. I dag är det vanligt att barn i mellanstadieåldern rekryteras, säger Erik Reidemar.

Nyrekryteringen här tog fart för två år sedan när en av ledarfigurerna i grannorten Skallberget lockade ungdomar med dubbelt betalt. Erbjudandet lockade många, säger Erik Reidemar.

Utöver gängens metoder att uppvakta barn och unga, eller att barn socialiseras in i kriminalitet, har även hot och våld seglat upp som metod.

– Man använder en 16-åring som hotar en 14-åring genom videor på andra unga som blivit misshandlade av äldre tonåringar eller ännu äldre kriminella i toppskiktet. Det är ofta videos med förnedringsinslag, säger Erik Reidemar.

Barn i yngre åldrar mellan 10-12 år får ofta rollen som spanare, fortsätter han.

– Om man står i den bortre delen av gallerian och har en liten spanare längre fram så hinner man mobilisera sig och slänga cannabisen. Eller så ger man drogerna till barnen för polisen visiterar ju oftast de äldre.

Rekryteringarna av barn och unga är en del av gängens affärsmodell, enligt Brottsförebyggande rådet, Brå. Det är en modell som även är tydlig i Västerås.

– Genom att låta ”småspringisarna” hantera narkotikan så förlorar ledaren inte alla droger om en blir tagen av polisen. De lär i sin tur ut till sina springisar att de måste tänka på riskerna och rekrytera egna springisar för att inte bli tagna. Det är en kultur och en affärsidé, säger Erik Reidemar.

Vilka är era största utmaningar när det kommer till nyrekryteringar?

– Jag tror tyvärr att lagstiftning och insatser inte hänger med. Socialtjänsten erbjuder mycket förebyggande hjälp men det är många föräldrar som inte tar emot hjälpen förrän det har gått för långt, säger han.

Varför tar familjer inte emot hjälp?

– Jag tror inte att föräldrar har full förståelse för hur lätt det är att bli indragen och hur svårt det är att lämna. Det finns också en rädsla för socialtjänsten och påverkanskampanjer om LVU gör det inte lättare.

Erik Reidemar visar runt i Råby. Överallt finns charmiga bostadshus i annan arkitektur än storstädernas miljonprogram med lummiga innergårdar, parker, skogsområden och lekplatser.

Han guidar runt till områdets många skrymslen där narkotikaförsäljningen kan ske ostört. Inne i tvättstugor, vid sänkta nedgångar till källarlokaler, bakom buskar, i skogspartier och på idrottsplatser. Men även på skol- och förskolegårdar kvällstid.

Nu när skolelever gått på sommarlov finns en överhängande oro över att barnen ska bli ett lättare byte för kriminella.

– Somrarna är en riskperiod där många instanser som håller barnen sysselsatta är stängda, så barnen lämnas mer vind för våg, säger Erik Reidemar.

Men trots att risken för nyrekryteringar är överhängande har Västerås lyckats vända trenden. Genom samverkansmodellen SSPF – där skola, socialtjänst, polis och fritid samarbetar och delar information runt en ungdom i farozonen – har kommunen brutit barns nedåtgående spiral.

Enligt Erik Reidemar har man blivit bättre på att identifiera de barn och unga som är i riskzon och satt in stöd tidigt. Man har också placerat dem som avancerat i kriminalitet och på så sätt förhindrat våldsbrott.

– De forumen har funnits tidigare men det har varit mycket snack och lite verkstad. Nu upplever jag att det är mycket mer verkstad.

En kort bilresa bort finns stadsdelen Öster Mälarstrand med nybyggda bostadshus i modern arkitektur och en mer välbeställd befolkning. Även här finns köparna, berättar Reidemar. Boende har under flera år klagat på drogförsäljning.

På fritidsklubben i gallerian är det nästan tomt på barn. De flesta har åkt på en dagsutflykt till Gröna lund. De som är kvar spelar tv-spel i ett av rummen.

Verksamheten är en av aktörerna inom SSPF. Per-Olov Erlandsson, verksamhetschef, berättar att de efter höstlovet hade ”nödstoppsmöten” med barn så unga som 10-12 år ihop med föräldrar, polis och fältare.

– Barnet kan sköta sig fint hemma men när de kommer ut kan de få en annan personlighet. De är mer påverkade av kompisar, säger Per-Olov Erlandsson.

I dag jobbar även fritidsgårdens timvikarie, Samaale Hussein, som studerar företagsekonomi på Mälardalens universitet.

– Det är fruktansvärt och jättetråkigt. Barn ska inte se de här killarna som förebilder. Barn ska ha roligt och vara ute och leka, inte göra tjänster åt kriminella, säger Samaale Hussein.

Han växte upp i Tensta i Stockholm där kriminaliteten länge påverkat samhället negativt och där dödsskjutningarna tagit många ungas liv. Han är den goda förebilden barnen behöver, säger Erlandsson.

– Jag uppmuntrar barnen till att nå sina drömmar genom studier eller fotbollen. Jag försöker ständigt att påminna dem om att det finns bättre i livet och att inte slösa sin tid på att göra dumheter, säger Samaale Hussein.