”Många har förlorat relationer de tidigare haft i livet”

Det är en kylig höstmorgon vid Hornstull och människor på väg till arbetet trängs i en lång kö för att komma på de överfulla bussarna.

Vid en port på andra sidan vägen har en annan kö bildats. Människor som inte har ett jobb att gå till och kanske inte heller ett hem att låsa dörren om väntar utanför Sociala centret, som drivs av Frälsningsarmén. De kommer hit för att äta frukost, ta en dusch eller läsa tidningen.

– Vi brukar säga att det här är ett vardagsrum för många. Hit kommer de varje dag vid ungefär samma klockslag, sätter sig och väntar in de andra gästerna, säger Bodil Nilsson, och betonar att samvaron är minst lika viktig som den praktiska hjälpen.

– Många som befinner sig i missbruk har förlorat de relationer de tidigare i livet haft med familj och vänner.

Varje dag besöks lokalen, som håller öppet vardagar 9–13, av omkring 120 gäster. De flesta är i 55-årsåldern, och 85 procent av gästerna är män. Många har någon form av blandmissbruk, och den största andelen lever på försörjningsstöd.

De ljusa lokalerna fylls snabbt av gäster. Många äter den gratisfrukost som serveras, någon passar på att använda telefonen. Nytillkomna gäster hejar vant på personalen.

Vid ett av borden har Madeleine, som brukar besöka centret fyra gånger i veckan, slagit sig ned.

– Jag uppskattar omtanken som man får här. Att man alltid är välkommen och inte känner sig stämplad. Det är underbart, säger hon.

– Och jag uppskattar också att man får väldigt mycket hjälp. Till exempel med mat eller med praktiska saker som att mejla in en ansökan om socialbidrag, säger hon och tillägger:

– Fanns inte det här stället skulle allting bli mycket jobbigare.

Bakom en glasdisk, där smörgåsar, yoghurt och gröt prydligt radats upp, står Elisabeth Söderström. Hon är centrets kaplan och officer inom Frälsningsarmén.

Varje förmiddag håller hon en andakt för gästerna, som även har möjlighet att få ett enskilt själavårdssamtal. Enligt Elisabeth Söderström finns många frågor kring tro bland besökarna.

– Det kan handla om existentiella frågor som funderingar kring guds existens. I ett själavårdssamtal kan de dela med sig av saker de har på hjärtat. Saker som är svåra och som de kanske inte delar med andra, säger hon.

Många av de äldre gästerna som kommer till centret upplever en stor ensamhet, säger Elisabeth Söderström.

– Där fyller vi en stor funktion eftersom vi blir en del av deras vardag. Hit kan gästerna komma för att prata med andra och med oss i personalen. Och för en del av dem finns bara det här sociala sammanhanget.

Mattias Isberg är en av tre kuratorer som arbetar på centret. Mycket av arbetet handlar om att skapa relationer med gästerna, som ofta hyser en misstro mot myndigheter, menar han.

– Det kan handla om att en gäst sover utomhus, medan en annan inte har någon kontakt med myndigheterna eller med vården. Och då tittar vi på vad personen behöver och vill för att försöka etablera kontakt med olika myndigheter och följa med under processen.

– Vi står i ringhörnan hos våra gäster. För ibland kan det vara svårt för dem att uttrycka sig, säger Mattias Isberg.

Verksamhetschefen Bodil Nilsson understryker att centret är ett komplement till socialtjänsten.

– Ofta har våra gäster många beslutsfattare runt sig och då kan vi hjälpa dem att hålla ihop allt. Det kan börja med att en gäst ber om hjälp med ekonomin, och att det sedan visar sig att personen behöver komma hit en gång i veckan för att gå på stödsamtal. Då kommer ofta andra saker fram, säger hon.

– Och hos oss finns inget slutdatum. Vi kan gå bredvid våra gäster under en lång tid.

Vid lunchtid börjar de matkassar som två gånger i veckan delas ut i lokalen att ta slut. I kassen finns basvaror som räcker till ett mål mat, som inte behöver tillagas. Gästerna kan även ansöka om en så kallad förstärkt matkasse, som är behovsprövad.

Vid ett av borden på centret sitter en äldre man med en kaffekopp framför sig. Han berättar att han tidigare hade en hund, men att han efter att hunden dött lever ensam. Varje kväll ställer han klockan för att hinna vara på plats när Sociala centret öppnar.

– I går var jag inte här och det märkte jag när jag skulle gå och lägga mig. Det kändes inte bra. För det är skönt att börja dagen här där man kan prata med andra gäster och med personalen, säger han och fortsätter:

– Och jag tycker om andakten. Den ger mig sinnesro.

Läs mer:

Svårt att hitta boenden för äldre i missbruk

Uppsökarteamen letar efter hemlösa utomhus

Fakta i frågan: Vilka är det som knarkar i Sverige?