Allåldersbok
Mats Jonsson
”Stinas jojk”
Alfabeta bokförlag, från 9 år
Det har gått tre år sedan författaren och serietecknaren Mats Jonsson Augustprisnominerades för sitt lika personliga som ambitiösa släktepos ”När vi var samer”. Boken, en hybrid mellan hårdkokt fackbok och skönlitterär skildring, spårade inte bara hans egen släkts skogssamiska rötter i Malåtrakten. Med sin omisskännliga svarta tusch tecknade Mats Jonsson också den långa, samiska historien och den förtryckande koloniala politik som den svenska staten ägnat sig åt. Allt i ett folkbildande praktverk, som i höst också blir teater på Västerbottensteatern, i regi av Johanna Sandström Lehto och med manus av Tora von Platen.
Nya serieromanen ”Stinas jojk” är på sätt och vis en fristående fortsättning på ”När vi var samer” och därtill en djupdykning i ett fullkomligt hjärtskärande livsöde som enbart flimrade förbi i den omfattande släktkrönikan från 2021. Allåldersboken ”Stinas jojk” handlar om hans avlägsna släkting Christina Larsdotter (1819-1854), i folkmun kallad för Stor-Stina eller ”Långa lappflickan” och hennes syster Sara. I ”Stinas jojk” skildrar han deras närmast osannolika resa ut i världen. Redan som barn blev Stina känd i hembygden eftersom hon aldrig slutade växa.
Med åren skulle ryktet om Sápmis jättinna nå hela vägen till Stockholm och den fattiga renskötardottern från Brännäs bli en sevärdhet i ölhallar, på cirkusar och i fina salonger
Med åren skulle ryktet om Sápmis jättinna nå hela vägen till Stockholm och den fattiga renskötardottern från Brännäs bli en sevärdhet i ölhallar, på cirkusar och i fina salonger runt om i Europa. Ska de ändå stirra kan de lika gärna betala, resonerar bokens Stina, som med tiden blir en skicklig affärskvinna som lyckas trygga både sin egen och familjens försörjning.
Serieromanen för barn från nio år hoppar i tid, form och i perspektiv. Till en början framstår greppet som aningen förvirrande, och boken som lite väl vuxen för de allra yngsta mellanåldersläsarna. Men den som läst Jonsson förut känner igen stilen och har man lite tålamod vecklar en mångbottnad berättelse ut sig i lager på lager som så småningom knyts ihop. Allt i en snillrik, vindlande gestaltning som liksom ”När vi var samer” öppnar ett avgrundsdjup under en.
Mestadels låter Mats Jonsson Stinas syster Sara berätta. Om barndomen och myren, om minnena och den närmast monstruösa exotifieringen hon och lillasystern får utstå vid kungliga hov och i sunkiga källarlokaler i det varietédoftande nöjesliv som är 1800-talets. Fram träder en berättelse som ömsom tillåts skina i ett poetiskt minnesarbete som är en åldrad Saras, systern som ska bli kvar och leva nästan 50 år längre än sin älskade Stina (”jag drömmer alltid på det första språket, aldrig på det nya”). Men också en vacker syskonskildring som pekar på hur sammansvetsade man kan bli när världen vill en ont.
Mats Jonsson vet att inte förenkla och sätter hög tilltro till barnläsaren. Samtidigt som han låter Stinas jojk – och livsberättelse – ljuda genom tid och rum, 170 år efter hennes död. Det är riktigt skickligt gjort.
Läs mer av Alexandra Sundqvist och mer om barnböcker
