I oansat grått skägg och väderbiten skidjacka som hänger över rumpan kunde den gänglige Craig Kaplan lätt misstas för en av Manhattans fattigpensionärer.
I själva verket kontrollerar Craig Kaplan en historisk förmögenhet.
Han är gift med Anne Hess, barnbarnbarn till Julius Rosenwald, en amerikansk entreprenör som delägde och styrde Sears kring förra sekelskiftet. Under en period var Sears USA:s största detaljhandelskedja. Tänk ett Clas Ohlson på steroider.
Anne och Craig har varit gifta i 35 år. Tillsammans har de skänkt hundratusentals dollar till demokratiska politiker och ofta öppnat sitt hem för pengainsamlingar till progressiva intressen.
Men Craig Kaplan talar än i dag om hustruns ärvda rikedomar med ett slags fascinerad distans i rösten.
Han låter mer som en museiguide än som en jämbördig partner när han redogör för den storslagna bakgrunden till Annes pengar.
– Mr Sears älskade att sätta ihop katalogen men hade ingen jävla aning om hur man levererade varorna! Rosenwald byggde upp distributionen. Och någon gång i början av förra seklet ringde Rosenwald upp en av sina kontakter bland de amerikanska tyskjudarna. Om det var mr Goldman eller mr Sachs vet vi inte – men tillsammans gjorde man den första börsintroduktionen.
Hustruns familjehistoria har betydelse för Craig Kaplans och Anne Hess inställning till den socialistiska borgmästaren Zohran Mamdanis vallöfte om att höja skatten för New Yorks rika.
Trots att Mamdaniskatten riskerar att nagga parets pengar i kanten är Craig och Anne varma anhängare av reformen.
Generositeten grundar sig ytterst i Rosenwalds noblesse oblige – tanken att rikedom förpliktigar. Även på det området lämnade hustruns förfader ett tungt arv.
Decennier innan rassegregationen upphörde finansierade Rosenwald hundratals skolor åt afroamerikanska barn över hela Södern.
John Lewis utbildades på en sådan Rosenwaldskola i Alabama. Samme John Lewis bidrog under 1960-talet till befrielsen av den afroamerikanska minoriteten genom att marschera i första ledet av medborgarrättsrörelsen.
Den våldsamma amerikanska ojämlikheten rymmer även sådana allianser – avgörande för det välstånd som skapades i USA decennierna efter Andra världskriget.
En präktig historielektion? Möjligen.
Men när Craig Kaplan ska förklara varför rika bör beskattas hårdare hamnar han ofta i närhistorien.
– I takt med att ojämlikheten blir mer uppenbar blir också behovet av lösningar på ojämlikheten mer uppenbar, säger han.
– Vi måste återvända till det amerikanska ideal som rådde under 1930-, 40- och 50-talen, då USA var ett tydligt kapitalistiskt samhälle som producerade välstånd trots att marginalskatten för de mest förmögna var så hög som 91 procent. I dag finns ett tak på 39 procent. Landet gick bra ekonomiskt samtidigt som vi som nation gjorde demokratiska framsteg på medborgarrättsfronten, på integrationsområdet och inom utbildningsväsendet.
Craig Kaplan företräder sammanslutningen Patriotiska miljonärer. Tillsammans med bland andra serieentreprenören Walt Disneys brorsdotter Abigail kämpar han för att reformera skattesystemet inifrån aristokratin.
Retoriken är självspäkande: ”Rika amerikaner som vi har riggat skattelagen för att ge oss själva otaliga utdelningar, vilket innebär att arbetande människor betalar högre skattesatser än miljardärer. Vi måste bygga ett skattesystem som sätter stopp för den extrema ojämlikhet som hotar vår ekonomi och vår demokrati.”
Invändningarna är välkända: Högre skatter skulle driva de rika söderut, mot det friare företagarklimatet i Miami eller Austin.
Hedgefondförvaltare Bill Ackman varnade redan inför borgmästarevalet i november 2025: Röstar ni fram socialisten Mamdani kommer de rika att ta sina inkomster, sina arbetstillfällen och kostsamma vanor till de nya tillväxtcentrumen i Florida och Texas.
Craig Kaplan tror inte på det där.
– Kostnaden för flyttgubben skulle överskrida den föreslagna skatten!
Om Mamdani får igenom den föreslagna skatten skulle en New York-bo som tjänar 1 miljon dollar eller mer om året tvingas avvara ytterligare 20 000 dollar i skatt, omkring 200 000 kronor.
– Skulle nån dra från stan på grund av det?
Det räcker med att titta sig omkring, säger Kaplan. Överallt byggs det.
– Uppenbarligen gör smarta människor kalkylen att folk med pengar inte är på väg härifrån. Annars skulle inte byggherrar planera för den där penthousevåningen på 94:e våningen.
Det är den andra inkomstgruppen, påpekar han, som tvingas utvandra.
– Folk som inte har råd att bo kvar. Allmännyttan är underfinansierad. Just därför behövs högre skatter.
Läs mer:
Alla ska ha råd att bo i New York, lovar Mamdani – men är det realistiskt?
Fakta.Skatter i Kalifornien och New York
I Kalifornien på västkusten finns ett förslag som skulle tvinga boende med en förmögenhet på över 1,1 miljarder dollar att betala en engångsskatt på 5 procent av tillgångarna. Enligt en oberoende analys skulle delstaten tjäna tiotals miljarder dollar på reformen, men också riskera att förlora hundratals miljoner dollar dollar i löpande skatteintäkter om miljardärerna i fråga flyttar från delstaten.
I New York vill den nyinstallerade borgmästaren Zohran Mamdani höja inkomstskatten för de omkring 35 000 personer som tjänar över 1 miljon dollar om året med 2 procentenheter, från 3,9 procent till 5,9 procent.
