Album. ”I’ve got me”, Joanna Sternberg
(Fat Possum Records)
Joanna Sternberg skriver låtar som känns som att hon har hittat dem nere i jorden, att hon har gått ut på en potatisåker utanför Michigan och tagit upp färdiga låtar. Det är som att de här låtarna har funnits för alltid, och man sjunger med första gången man hör dem. Det är amerikansk folkcountry utan krusiduller, väldigt sparsmakad instrumentering, bara hon och en gitarr. Hon är en supertalang – grym röst, grym på att spela – som håller på att skapa sig ett namn i USA.
Dokumentär. ”A-Teens: Försoningen”, producerad av Martin Sundsten
SVT
Jag hade inte tänkt på A-Teens på länge, men när jag hörde dem nu igen tänkte jag ”ursäkta, men de är fan bättre än Abba”, och då gillar jag ändå Abba. Det var lite snarstucket av Benny och dem att de inte fick heta Abba Teens. Jag tycker också det tidiga 00-sättet att producera musik känns jävligt inne. Det enda deppiga i dokumentären är att de var barnslavar, mer eller mindre. Och mycket verkar obearbetat, det är väl chocken i dokumentären, de ses nu för första gången och snackar om allt.
Videokonsert. Dvd med liveframträdanden av Jeff Tweedy, ”Sunken treasure, live in the Pacific Northwest”
Finns på Youtube
Jag börjar komma ut ur garderoben som gubbe, med åldern och familjelivet. Och då börjar man gilla Wilco – man bara vaknar en dag med Wilco som toppartist på Spotify. När alla Youtubeklipp är sedda gräver algoritmen upp deeper shit, som Wilcosångaren Jeff Tweedys ensamturné 2006 med munspel och några gitarrer i deppiga amerikanska städer. Det är fantastiskt, mellansnacket är djupt och roligt. Det gav mig ett nytt livsmål: jag ska lägga 10 000 timmar på akustisk gitarr och skriva djupa mellansnack.
Singel. ”Wristwatch”, MJ Lenderman
Från albumet ”Manning fireworks” (Anti)
MJ Lenderman är den nya indiemusikens golden boy. Han lyckas blanda alternativ 90-tals musik med något slags americana, country, twang… Han har aldrig gjort något dåligt, om man säger så. Hans förra skiva, ”Ghost of your guitar solo”, är inspelad i hans garderob och väldigt konstig. Nu är han på god väg att bli lika stor som typ Kurt Vile, och nästa steg är väl att bli lika stor som The War On Drugs. Sen får vi se om det blir Ullevi 2028. Jag känner bara: let’s go!
Dokumentär. ”The devil and Daniel Johnston”
Finns att hyra på Draken Film, Viaplay, SF Anytime
Det här är den bästa musikdokumentären ever made, jag kan se den en gång i veckan och gråter varje gång. Den handlar om den otroliga artisten Daniel Johnston, som blev stjärna över en natt för han är så jävla weird men ändå grym. I hans sjuka huvud är han typ the Beatles, och har man lite fantasi kan man höra låtarna som de låter i hans huvud. Även när han är dålig så är han bra. Han kan typ inte spela gitarr, men det är ändå helt fantastiskt fina låtar och texter.
Album. ”Slänger ingenting”, Nära Döden
(Septembernatt)
Nära Döden är ett sjukt band alltså. Jag delade replokal med dem i Stockholm och när jag hörde dem så blev jag helt såhär ”jävlar, i helvete”. Det är en sådan urkraftspunkrockindie som man inte tror görs längre. Hanna som sjunger har en så stark, primal röst, den går som ett spjut genom hjärtat. Jag gästade dem på scen en gång, och jag har ju ett väldigt vitt manligt självförtroende – tycker ändå att jag kan rocka rätt bra – men jag kände mig som en smula av en spillra jämte henne.
Marcus Berggren är, förutom med nya diktsamlingen ”Åland” och soloskivan ”Intresse för cowboyliv”, också aktuell i bandet SJUK HUS som släpper singeln ”Två bra känslor” den 31 oktober. Övriga medlemmar i bandet är Oscar Ulfheden, Sofia Kristensen, Natan Metell, och Tim Olsson.
Lyssna på alla Marcus Berggrens favoritlåtar här:
Läs fler Hej musikkonsumenter och alla texter om musik
