Det fanns en plan med Sovjetunionen – att göra om ”den gamla människan”, och omforma henne med hjälp av de kommunistiska idéerna. Men det blev inte riktigt som Lenin hade tänkt sig. I dag behöver homo sovieticus (sovjetmänniskan) bli förstådd både av sig själv och av sin omvärld.
Svetlana Aleksijevitjs ”Tiden second hand” från 2013, den sista av fem böcker i serien ”Utopins röster”, ger en inblick i det post-sovjetiska medvetandet som fortfarande är relevant för att förstå dagens auktoritära utveckling i Ryssland och Belarus.
Genom en mosaik av röster fångar Aleksijevitj den existentiella tomhet och nostalgi som följde på Sovjetunionens fall, ett kollektivt trauma som skapade en grogrund för Putins och Lukasjenkos styren.
I Dmitri Plax gestaltade läsning av ”Tiden second hand” på Dramatens lilla scen lyckas sovjetmänniskan på ett fängslande sätt hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Hon gör upp med sin historia, konfronterar lidandet i nuet, men känner paradoxalt nog också en stark kärlek till det förgångna.
Under det efterföljande samtalet på Dramaten säger Aleksijevitj att det är sovjetmänniskan, fast i det förgångna, som skjuter i dagens Ukraina.
– Jag trodde att den röda människan var död. Men på 90-talet var vi naiva.
Att uppleva ”Tiden second hand” på teaterscenen skapar en förståelse för världen i den återanvända tiden. Här ekar det av förföljelser mot oliktänkande i dagens Ryssland och Belarus. Nivån av politisk repression i Ryssland har under Putins senaste presidentperiod överträffat den som bedrevs under Sovjetledarna Nikita Chrusjtjov och Leonid Brezjnev, och närmar sig nu nivåer som inte skådats sedan Josef Stalins era.
Mellan raderna är det dagens sovjetmänniskor som fastnar i tiden när Putin skapar historieskrivningar utifrån vad som gynnar Kremls narrativ. Ingen kan komma åt en så upphöjd figur som Putin. Problemen rinner av honom, trots att han blivit det senmoderna Rysslands projektionsyta för stabiliteten som saknades i slutet av 1990-talet.
Vissa av Aleksijevitjs huvudpersoner i ”Tiden second hand” vill att allt ska bli som förr. Som den gamle mannen som berättar om sina upplevelser av tortyr i fängelset. Efter att han förlorat sin familj vill han ändå dö som partimedlem och en god kommunist. Denna vilja kan tolkas som en sorts kärlek; människan lever här och nu även under revolutioner, diktaturer och krig. Hon har ett enda liv.
I en tid präglad av ökade spänningar påminner ”Tiden second hand” om de mänskliga aspekterna av historiska omvälvningar. På scenen förmedlade Aleksijevitj också något oväntat, i det efterföljande samtalet med Dmitri Plax: en försiktig optimism.
– Rädslan kan aldrig vinna, även om händelserna i omvärlden gör att människor känner sig maktlösa. Var inte rädd för människan, möt människan på samma sätt som man möter ett tempel.
Den moderna demokratin utmanas av Putin, men Aleksijevitj har ett råd till svenskarna som nu också lever i ett slags ”Tiden second hand”.
– Var inte rädda för omvälvningar. Ni kommer att kunna resa er efter dem.
Läs mer:
Bokrecension: Putin använder historien som ett politiskt vapen
Jacob Lundström: ”Jag ogillar folkmord, men…” duger inte som hållning till lidandet i Gaza
