Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det var en del DN-läsare som satte morgonkaffet i halsen tisdagen den 1 april 1980 när de såg rubriken: ”’Informationsskandal’ om sommartiden: Halv miljon glömde ställa om klockorna.” 1980 var första året Sverige införde sommartid. Att tidsomställningen skulle ske först natten till söndagen den 6 april kanske inte var lätt att komma ihåg när man var nyvaken och trodde att man försovit sig. Artikelns beskrivning av ett specialavtal mellan LO och SAF om att alla som kommit för sent till jobbet måste arbeta igen tiden före 28 september, för att undvika produktionsbortfall och löneminskningar, hjälpte säkert inte mycket.
Ett par andra riktigt klassiska aprilskämt är Sveriges Televisions från 1962 om hur en svartvit tv kan visa färg om man trär en nylonstrumpa över den, och brittiska BBC:s om den ovanligt stora skörden från spaghettiträden i kantonen Ticino i södra Schweiz 1957. Eller när Google 1 april år 2002 ”avslöjade” att företaget använder tränade duvor för att snabbt hitta rätt sökresultat.
Nu är det länge sedan DN och andra stora medier slutade med skämtartiklar 1 april. ”I en tid då desinformation blivit ett stort problem har det inte känts som något vi ska hålla på med”, som vår redaktionschef Anna Åberg uttryckte det för några år sedan.
Men aprilskämten lever vidare, och lyckas ibland lite bättre än väntat. Som när Ölands Naturskyddsförening 1 april förra året skrev om ett unikt fossil av ett fiskhuvud funnet i Norra Holm i Trosnäs by.
Under en bild av en stor stenbumling, inte olik ett huvud av en fisk, skriver föreningen att det är en spännande upptäckt ”eftersom stenen är flera hundra miljoner år äldre än de fiskfossil som tidigare varit kända”.
Evolutionsbiologen Anders Hargeby kommenterar att det är ovanligt med så välbevarade fiskskallar, där även ansiktsuttrycket syns. Han gissar att fisken är en släkting till dagens stenbit (förstås), och att den måste ha fossiliserats under speciella omständigheter, som ”en samverkan mellan ett hastigt uppkommet väderfenomen, till exempel att vinden vänder, och att ett djur utstött ett kraftigt och repetitivt ljud.” Jo, att grimaser kan fastna i ansiktet om tuppen gal och vinden vänder har nog många barn fått höra, en process som Hargeby kallar ”ornito-anemologisk petrifiering”. Men eftersom fåglar ännu inte fanns ”kan det i stället ha varit en Ichthyostega, en utvecklingsform mellan fisk och kräldjur, som utstötte ett läte med liknande effekt.”
Skämtet fick vingar, och i januari i år dök den grinande stenbiten upp igen, i ett högst oväntat sammanhang. Föreningen Genesis, som enligt sin webbsida inte accepterar evolutionsteorin, ”i betydelsen att allt levande har ett gemensamt ursprung och att människan är kusin med apan”, använde den som argument i en kommentar till en insändare i tidningen Dagen.
Insändarskribenten Peter Asteberg uttryckte att kristna inte behöver vara rädda för vetenskapen. Som ett exempel på att beläggen för evolutionsteorin är överväldigande tog han den öländska kalkstenen som används som golv i tusentals byggnader. I den finns fossil av förhistoriska bläckfiskar, men aldrig av djurarter som utvecklades senare, som fiskar, krabbor och dinosaurier.
Föreningen Genesis höll inte med: ”Astebergs påstående att ’det fanns helt enkelt inga fiskar…’ motbevisas av ett fynd av ett stort och välbevarat fiskfossil på Norra Holm i Trosnäs by på Öland i april 2025, som han förvånansvärt nog hade missat, trots att det väckte en del uppmärksamhet, inte minst för att den anses vara omkring hundra miljoner år yngre än kalkstenen.”
När DN hörde av sig i veckan med frågor var Genesis snabba med att erkänna misstaget och stryka formuleringen.
Men de blev ändå en tvättäkta poisson d’avril (aprilfisk), som fransmännen säger. Eller, som vi skulle kunna uttrycka det: April, april, din förhistoriska stenbit.
Läs mer:
Maria Gunther: Skräcken för vetenskap lever vidare 100 år efter aprättegången
Maria Gunther: Kan roboten rädda oss ur kaninhålet?
