Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I fossila bränslen finns koncentrerad solenergi, som gröna växter för miljontals år sedan gjorde om till näring via fotosyntesen och som sedan lagrades i växten eller åts upp av förhistoriska djur. Eldar vi dem får vi, som alla vet, avfall i form av koldioxid och andra växthusgaser som värmer upp planeten.
Vattenkraft kräver dammar och uppdämda floder och älvar, och brutala ingrepp i naturen. Utöver det är riskerna för människor och miljö enorma om en damm skulle brista.
Solenergi och vindkraft behöver stora ytor, miljöskadliga gruvor för sällsynta jordartsmetaller och andra ämnen, och vindkraftverk kan störa både människor och djurliv. Dessutom levererar de bara el när solen lyser eller vinden blåser, så energin måste kunna lagras på något sätt, vanligtvis i batterier. Och med batterier följer giftiga ämnen och ännu mer gruvbrytning.
Kärnkraft, slutligen, kommer med urangruvor, risk för olyckor och högaktivt avfall som måste förvaras säkert i tiotusentals år, tills radioaktiviteten har klingat av.
Kan det finnas ett bättre alternativ? En energikälla som är ren, billig, ofarlig, oberoende av vädret, med lättillgängligt och närapå outsinligt bränsle, och som inte skapar växthusgaser eller farligt långlivat avfall?
Ända sedan 1950-talet har fysiker hoppats på att fusionsreaktorer skulle kunna vara just den heliga graalen.
Utan fusion skulle inget liv finnas på jorden. I solens inre slås kärnor av väte, den minsta atom som finns, ihop till större heliumkärnor. Så skapas solens värme och ljus.
Men processen är svårtämjd på jorden. Det krävs mycket energi för att få två atomkärnor att smälta ihop eftersom de båda är positivt laddade och därför stöter bort varandra. Hittills har vi bara lyckats skapa fusion i större skala i vätebomber.
Utvecklingen av fusionsenergi har gått mycket långsamt sedan de första försöken gjordes i mitten av förra seklet. Men de senaste åren har saker börjat hända.
I augusti 2021 lyckades forskare vid National Ignition Facility, NIF, i Livermore i Kalifornien för första gången få vätekärnor att smälta ihop och avge energi, med hjälp av en jättelaser. Men det är inte en metod som går att använda för elproduktion. Senare har flera nya fusionsrekord uppnåtts vid forskningsanläggningen Jet, Joint European Torus, nära Oxford i Storbritannien.
Jet började byggas redan 1978. Den är en så kallad tokamak, samma modell som Iter som nu byggs i Frankrike, men mycket mindre.
Om Iter håller den nuvarande tidsplanen ska anläggningen börja med fusionsförsök år 2039. Det dröjer alltså minst några decennier till innan du och jag kan få ren fusionsel i vägguttaget.
Läs mer:
Fusionsrekord ger hopp om billig energi utan farlig avfall
En liten gnista hopp om ren fusionsenergi
Efter 30 år: Google vill göra kall fusion hett igen




