Mina första stapplande steg in på teaterscenen togs precis som många andras, i en frigrupp. Fulla av entusiasm, brinnande passion och en dos sund hybris satte vi upp en rockversion av ”Macbeth”. Frigruppen var mitt hem där jag satte grunden för mitt eget konstnärskap. Jag kan med gott mod säga att ingen föreställning har varit viktigare för mig.
Nu är jag genuint oroad över utvecklingen i Teatersverige. Hela teaterns ekosystem är hotat när rötterna till trädet grävs upp och sågas av. En efter en försvinner de scener där de fria teatergrupperna kan spela, utan att ersättas av nya, senast den kontemporära experimentscenen Konträr i Stockholm som nyligen meddelade att pengarna är slut och att höstens föreställningar ställs in. Kulturskolor runt om i landet skär ner och blir dyrare, tekniker tvingas ta jobb i andra branscher än vår egen.
För skådespelare är situationen extra allvarlig, inte minst för återväxten av nya generationer. Det är i de fria grupperna som talanger kan testas, utvecklas och lära sig av både framgång och misstag. För en skådespelare finns det ingen bättre skola än dessa. Eller för att använda marknadens eget språk; ”return on investment” är väldigt hög när samhället väljer att satsa på sina fria scener och grupper.
I många av Europas städer ser vi samma utveckling när den fria teaterkonsten utmanas av olika begränsande krafter. Egentligen är det inte synpunkter på de konstnärliga valen som är det allvarligaste hotet, det är de små stegens utarmning som hotar friheten på våra scener.
För mig som teaterchef på en av Nordens största egenproducerande teatrar så växer oron när jag lyfter blicken från premiärerna i närtid. Just nu har vi hämtat oss från en förödande pandemi och människor har hittat tillbaka till teatern igen. Stadsteaterns styrka är bredden och mångfalden, samma helg kan vi ha premiär för en Sondheimmusikal och en monolog om Tysklands väg till andra världskriget. Teater för de många.
Men du själv då? Vad gör du själv som teaterchef? Mitt ärliga svar är att jag bara ska göra en del, exempelvis erbjuder vi vissa fria grupper att sätta upp föreställningar på Fri scen, vi beställer nyskrivna manus och planerar för att erbjuda residens på våra scener, mer än så bör vi inte göra som etablerad institution. De fria gruppernas kraft finns i just friheten att provocera och utmana även oss.
Det jag kan göra är att varna för en utveckling som vi redan nu börjat se effekterna av. Om vi vill ha en fortsatt levande scenkonst i Sverige behöver vi fokusera på infrastrukturen, vårda rötterna i marken och jorden de ska växa i.
Läs mer:
Teatern Konträr är i ekonomisk kris – ställer in alla föreställningar
