Få kineser känner igen sig i den relativt ljusa bild av det ekonomiska läget som tecknades av Kinas statistikbyrå på fredagen. För de flesta har de senaste åren inneburit en mer osäker ekonomisk situation. De har sett priserna på fastigheter, där en stor del av hushållens förmögenhet ligger, falla. Arbetslösheten har stigit, särskilt för ungdomar, och många i den privata sektorn har fått lönesänkningar.
Oro för ekonomin och framtiden kommer nästan alltid upp i samtal med kineser, vad man än börjar prata om. De berättar att de blivit mer försiktiga med vad de handlar, att de övergett jakten på statusprylar och håller inne med restaurangbesök. Osäkra inför framtiden håller de i pengarna, för att ha en buffert om läget blir ännu sämre.
Förtroendet för ekonomin är lågt sedan bubblan på fastighetsmarknaden sprack. Det påverkar brett. Bolag har gått i konkurs, efterfrågan på byggnadsmaterial och möbler sjunker, arbeten går förlorade och besparingar tappar i värde.
Ändå växte bnp med 5 procent förra året, enligt den officiella statistiken. I ett historiskt perspektiv är det inte en särskilt snabb tillväxt i Kina, men den är i linje med det kinesiska kommunistpartiets mål. En förklaring till i diskrepansen mellan känslan bland kineser på gatan och statistiken är att uppgången framför allt drivs av industrin och exporten.
Kinas fabriker pumpar ut högteknologiska produkter som elbilar, solpaneler och mänskliga robotar. Kvantiteterna är klart högre än vad som kan säljas på den kinesiska marknaden. I stället skeppas stora mängder till utlandet, till förhållandevis låga priser. Kinas handelsöverskott mot resten av världen är uppe på rekordnivåer och landet har gått om Japan som världens största bilexportör.
Men risken är att också denna välmående del av ekonomin står inför problem. På måndag tillträder Donald Trump som president i USA. Han har lovat att höja tullarna på kinesiska varor från dag ett.
Om han fullföljer sitt hot och det blir ett handelskrig riskerar ekonomin att få ännu större problem. Och Kina år 2025 står sämre rustat än 2018, förra gången Trump chockade med tullhöjningar. Fastighetskrisen slår brett i samhället och lokala regeringar lider av höga skulder.
För en mer stabil tillväxt, som klarar externa chocker, behöver Kina få fart på efterfrågan på hemmaplan. Vissa försök i den riktningen har gjorts. Nyligen höjdes till exempel lönerna för statsanställda, något. Dessutom pågår ett program där de som byter in gamla vitvaror och bilar mot nya får subventioner. Men än så länge tvekar både konsumenter och investerare. Deflationstendenser, fallande priser, är ett tecken på det. Det som saknas är förtroende för ekonomin.
Det finns också en annan möjlig förklaring till att känslan bland kineser och statistiken spretar. Den senare kanske inte stämmer. Flera är skeptiska till Kinas statistik, som nästan alltid är i linje med regeringens mål. Men kinesiska ekonomer som ifrågasätter statistiken får sina konton i sociala medier stängda, eller till och med blir av med jobbet.
Gao Shanwen, chefsekonom vid en kinesisk aktiemäklarfirma, hör till dem. Under panelsamtal i Washington förra månaden uppskattade Gao att Kinas tillväxt i verkligheten varit runt två procent de senaste åren. Samtidigt förutspådde han att den officiella siffran kommer att ligga runt 5 procent de kommande åren. Sedan dess har han inte synts i offentligheten.
Oavsett vilken tillväxtstatistik som stämmer brottas Kina med en krympande befolkning, vilket kan bli ett stort problem framöver. Förra året minskade antalet invånare för tredje året i rad. En liten ljuspunkt var att antalet födslar ökade något, men det förtogs av att ännu fler dog. Och trenden går mot fortsatt låga födelsetal och en större andel äldre i befolkningen. För Kina innebär det högre kostnader för äldrevård och pensioner samtidigt som den arbetsföra befolkningen sjunker.
