Hela världen diskuterar Trump, Musk och deras dagliga utspel. Men i Peking är det förhållandevis tyst. Importtullarna på tio procent på kinesiska produkter var lägre än väntat. Och mycket av det andra som sker på andra sidan Atlanten kan de nöjt betrakta. Utan att göra så mycket öppnar sig dörren för Kina att öka sitt globala inflytande.
Som Trumps beslut att frysa det mesta av biståndet som kanaliseras via USAID, USA:s motsvarighet till Sida. De indragna medlen har omedelbara effekter på en rad program. Skolor läggs ner, läkarmottagningar upphör, projekt för att bekämpa hiv, malaria och stöd till demokratirörelser, i till exempel Sydostasien, sätts på paus. Matleveranser till flyktingläger uteblir.
Allt detta öppnar dörren för Kina att öka sin så kallade mjuka makt. Det är så USAID har fungerat. Genom bistånd har USA fört vidare sina värderingar och propagerat för liberal demokrati och mänskliga rättigheter. Det har varit ett sätt att motarbeta auktoritära regimer. När USAID grundades av president John F Kennedy 1961 mitt under kalla kriget hade han en förhoppning om att det skulle fungera liknande Marshallplanen, det amerikanska återuppbyggnadsprogrammet med hjälp till Europa efter andra världskriget. Fattigdomsbekämpning skulle hålla länder borta från Sovjetunionen, som då var USA:s största fiende, och få demokrati att framstå som attraktiv.
Nu stänger USA den dörren och Kina behöver egentligen inte göra så mycket – bara den omständigheten att USA håller inne med sitt stöd innebär en förändring i maktbalans. Men på vissa håll har man gått in och fyllt de hål som uppstått. Som i Kambodja där den största organisationen för att rensa upp farliga landminor var hotad att lägga ner efter att USAID fryste medlen. Efter att Kina gått in och stöttat kan man fortsätta. Och i veckan åkte ledaren för självstyrande ögruppen Cooköarna, strategisk placerad i Stilla havet, till Peking för att skriva under ett avtal om ökat samarbete. Landet är traditionellt när allierat med Nya Zeeland och USA. Också i Colombia, som fick runt 385 miljoner dollar från USAID förra året, har ideella organisationer sagt att Kinas regering visat intresse att fylla luckan som uppstått.
Kina är sedan Sovjetunionens upplösning USA:s huvudkonkurrent på den globala arenan. Landet motsätter sig en världsordning ledd av liberala demokratier. Bistånd har varit ett sätt för USA att framstå som ”den gode”. Det förändras nu.
– Om några år kommer vi sitta vid sidlinjen och prata om hur chockade vi är över att Kina har blivit förstahandsvalet i Latinamerika, Afrika och Asien, har Michael Schiffer, USAID-administratör för Asien under Biden, sagt.
I absoluta tal är USA världens största biståndsgivare, även om biståndet står för mindre än en procent av landets budget. Hur mycket Kina ger är oklart. Dess arbete i utvecklingsländer har hittills främst varit inriktat på stora infrastrukturinvesteringar eller byggen av sjukhus och skolor, snarare än att lära upp läkare och lärare. Ofta sker projekten med stämpeln ”den Nya Sidenvägen”, Kinas stora infrastruktursatsning, och innebär att de mottagande länderna lånar pengar från kinesiska banker. Projektet har stött på kritik för att vara en skuldfälla som gör länderna ekonomiskt beroende av Kina. Men målet är det samma som USA har haft med sitt bistånd: ökad mjuk makt och globalt inflytande.
Att Donald Trump dessutom pratar om att köpa Grönland och ta över Gazaremsan kan ha fördelar för kommunistpartiet. Kina anser att Taiwan tillhör dess territorium och hotar ta över den demokratiskt styrda ögruppen med våld om så krävs. Tidigare har hotet om att USA kommer till Taiwans försvar hållit tillbaka den utvecklingen. Vem ska säga något om det nu?
