Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Han vann fyra Grammys och var invald i såväl Rock n’roll Hall of fame och Songwriters Hall of fame som Musicians hall of fame. Det är inte många som lyckats med det. Steve Cropper satte sin prägel på soul- och rockmusiken i decennier. Inte illa av en bondkille från Willow Springs, Missouri.

Han flyttade med familjen till Memphis vid nio års ålder och förlorade sig snabbt i stadens blues och gospelmusik, inte minst i skivhyllorna i butiken Satellite Records, som senare skulle utvecklas till skivbolaget Stax.

17 år gammal, fortfarande i high school, bildade han The Royal Spades, som snart formades om till The Mar-Keys och tog positionen som husband i Staxstudion på 926 East McLemore Avenue. Med egna debutsingeln ”Last night”, fick de en jättehit på Billboard-listan, innan Cropper ens fyllt 20.

Men det var bara början. Bandet, där Cropper med åren fick sällskap av fantastiska musiker som Donald ”Duck” Dunn, Isaac Hayes och trumlegenderna Howard Grimes och Al Jackson Jr, spelade bakom Otis Redding, Carla Thomas, Wilson Pickett, Sam & Dave och många andra.

Cropper var den som höll audition med Redding och hann inte höra mer än några takter av ”These arms of mine” innan gåshuden rest sig på armarna. Cropper sprang och hämtade Staxbossen Jim Stewart som lyssnade och sedan sade: ”Vi måste spela in det här. Nu med detsamma”.

Parallellt med husbandsjobbet med The Mar-Keys bildade Cropper, Al Jackson, Booker T Jones och Lewie Steinberg också Booker T & the MG:s, som utöver studiojobb åt övriga Stax också spottade ur sig egna hitsinglar, från ”Green onions”, med Croppers karakteristiska, knivskarpa gitarrsolo, till ”Time is tight”.

I december 1967 spelade Cropper och Otis Redding in en låt de skrivit tillsammans: ”(Sittin’ on) The dock of the bay”. Tre dagar senare kraschade Reddings plan i Lake Monona, Wisconsin och Redding och hans fyra musiker i The Bar Kays omkom.

Listan över låtar som Cropper skrev själv eller tillsammans med andra är som att läsa en lista över den mest framgångsrika klassiska soulmusiken: utöver de redan nämnda stod han bakom ”Knock on wood”, ”In the midnight hour”, ”634-5789”, ”Fa-fa-fa-fa-fa (sad song)”, ”See-saw”, ”Raise your hand”, ”Mr Pitiful”, ”Hip hug her”, ”Ninety-nine and a half (won’t do)” och många, många mer.

I decennier var han också flitigt anlitad gästgitarrist och producent, av alla från John Lennon och Rod Stewart till Dolly Parton och John Cougar Mellencamp. Cropper var också, tillsammans med bland andra ”Duck” Dunn med i det band som Paul Schaeffer satte ihop till John Belushi och Dan Aykroyds musiksketcher i Saturday Night Live, vilket blev startskottet för The Blues Brothers, på flera succéalbum och så småningom också en klassisk film.

Croppers genialitet låg mycket i hans osvikliga känsla för rytm. Han spelade sparsamt, men otroligt effektivt – och alltid med fokus på att lyfta fram det bästa i låtarna. Kontrasten med Jimi Hendrix kunde inte vara större.

Läs mer: Steve Cropper är död

Share.
Exit mobile version