So who are you buying? Med den frågan brukar Financial Times kommentator George Parker avsluta tidningens politikpodd. Poängen är inte att identifiera den politiker vars aktier är högst värderade, utan den med dem som har förutsättningar att stärkas mest.
Jag kunde inte låta bli att fundera på frågan när jag lyssnade på Anna-Karin Hatts hösttal i veckan.
C har haft en tuff mandatperiod. Vågmästarrollen som placerade partiet i centrum av debatten och gav så stort sakpolitiskt inflytande gick upp i rök i valet 2022.
Muharrem Demiroks tid i toppen präglades av läckor och öppna bråk som närmast förde tankarna till Liberalerna. När han avgick såg det ett tag ut som att ingen etablerad politiker ville leda Centern.
Riktigt lika oattraktivt som att ta över L visade sig jobbet ändå inte vara. Ex-ministern Anna-Karin Hatt klev fram till slut. Hon har varit med förut, och det märks faktiskt.
Hösttalet ägnade Hatt åt att prata om integration, som en möjlighet för Sverige. De drygt 2 miljarder kronor Tidöpartierna vill lägga på återvandring vill hon använda till att sänka arbetsgivaravgiften så att de i utanförskap ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden.
Och så lade hon ut orden om klimatet – vikten av företag och innovation för att pressa utsläppen.
Hatt säger rakt ut att hon vill rösta bort Tidöregeringen.
Det här är inte sådant som går hem i alla läger. Men C behöver inte vinna alla för att växa.
Framför allt sticker budskapet ut i en tid när nästan alla partier ser ”en stram migrationspolitik” som lösningen på det mesta och antingen inte vill lösa klimatkrisen alls eller tror att det bara är staten som ensam klarar det.
Vilket lag tillhör Anna-Karin Hatt? Det älskar Ulf Kristersson och medierna att fråga.
Det är uppenbart att hon undviker den därför att hon vill att C ska definieras av sin politik, inte sin relation till andra och motståndet mot SD. Men man måste göra sig rätt dum för att låtsas som att det är otydligt vad man får med henne.
Hatt säger rakt ut att hon vill rösta bort Tidöregeringen. Det här med att invandrare ska erbjudas en väg in i Sverige i stället för att skickas ut ur landet och att klimatmålen ska nås, det är inte den typ av agenda som blir till när man groggar med Jimmie Åkesson under en slottsretreat.
Och Centerpartiet är som sagt inte Liberalerna.
De cirka 5 procent som C får i de flesta mätningarna imponerar kanske inte.
Men små partier i opposition befinner sig i regel i skugga mellan valen, det handlar framför allt om att förbereda sig för rampljuset. Se till att man har en person som för sig bra på scen när publiken börjar intressera sig – och ett anslag som sticker ut. Som Ebba Busch och Annie Lööf 2018.
Störst uppsida i svensk politik? Det kan nog vara Anna-Karin Hatt och Centerpartiet som har det.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Busch fattade vad som krävs – men Kristersson sa nej
Martin Liby Troein: Visst fattar vi att det är slut – att USA inte kommer tillbaka?
