Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
”Jag är stolt över att stå här”, sa Simona Mohamsson när hon inledde presskonferensen. Jimmie Åkesson stod överseende bredvid när ledaren för 2-procentpartiet berättade om all liberal politik som hon hade fått honom att acceptera – hur han hade flyttat på sig så att hon skulle kunna acceptera honom.
Bara någon vecka tidigare hade han kommit sent till en av Sverigedemokraternas egna pressträffar. En lunch med ledarna för de andra Tidöpartierna drog över efter att ha fastnat i en diskussion om permanenta uppehållstillstånd. SD-ledaren hävdade att de var överens om att riva upp dem och ville att riksdagen ska klubba detta redan i vår, de andra menade att de bara sagt att de skulle utreda saken. Men Jimmie Åkesson insisterade inte, inte heller på att tonårsutvisningarna skulle genomföras. I stället tog han lugnt ett steg tillbaka.
Annars är Åkesson ofta snarstucken, och går gärna vresigt till motangrepp. Efter att han hösten 2023 krävt att Sverige skulle riva moskéer fick han mothugg också från Tidökollegorna och slog tillbaka stenhårt. När TV4 i maj 2024 avslöjade att Sverigedemokraterna driver trollfabriker så svarade Åkesson med en hispig Youtube-video där han vevade mot hela det vänsterliberala ”klägget”.
Till hösten hägrar statsrådsposter. Ja, plötsligt, kanske något ännu finare
Men denna vårvinter är han lugn. Samlad. En ny SD-ledare? Nej, det vi ser är en man som fått upp vittringen. Han känner den stora belöningen vänta där framme.
I Sverigedemokraterna vet man vart man vill och förstår vad det kräver. Partiet var tvunget att lägga undan uniformerna för att ta sig från gatan till parlamentet. Och eftersom Sverige inte är Ungern och SD inte sitter i regering – än – måste man putsa ytan, som Richard Jomshof konstaterade 2015, när partiet fortfarande var isolerat i riksdagen.
2018 var Ulf Kristersson beredd att försöka bli vald till statsminister med partiets mandat. Ett halvår senare ansåg Ebba Busch att det var dags att börja prata. 2022 fick de det högerkonservativa block som ledande sverigedemokrater tidigt identifierat som det bästa verktyget för att bända upp dörren till Rosenbad. På Tidö slott gavs partiet inflytande över regeringens politik.
Till hösten hägrar statsrådsposter. Ja, plötsligt, kanske något ännu finare.
Och allt detta utan att partiet har behövt förändras på djupet. I stället har man låtit omgivningen göra det. SD har professionaliserats, javisst. Putsat fasaden, självklart. Men ideologiskt är kärnan intakt, konstaterar partiledaren gärna.
Avtalet mellan L och SD är på detta vis emblematiskt. Det finns inte ett ord som förbinder Sverigedemokraterna till någon ny sakpolitik. De L-märkta paragrafer som radas upp har en annan funktion: De fungerar i stället som en stämpel på att partiet är reko. När Mohamsson tar i hand med Åkesson om att värna ”armlängds avstånd” till public service utan att fylla formuleringen med något innehåll går hon i praktiken i god för att det som han väljer att lägga i begreppet duger.
Det handlar om att tvätta SD framför Liberalernas medlemmar, och i förlängningen borgerliga väljare. Lite som när Kristersson hyllade Sverigedemokraterna för att de vara först med att inse att det krävs en stram migration för att klara integrationen, trots att Åkesson är kristallklar med att han inte vill ha någon integration.
Det stora skiftet var hur hon helt och fullt, utan att Åkesson flyttat sig, tog in Sverigedemokraterna i gemenskapen
Frågan om att riva upp permanenta uppehållstillstånd – uppemot 180 000 människor berörs – är för övrigt inte avförd. Tidöledarna kom överens om att skjuta på den till nästa mandatperiod och till det justitiedepartement som SD planerar att leda.
Det stora som skedde på presskonferensen fredagen den 13 mars var alltså inte att Mohamsson slopade Liberalernas röda linjer mot SD i regeringen.
De flesta räknade med att L skulle vika sig efter valet. Kristersson brukade säga att han tog dem ”med en nypa salt”.
Det stora skiftet var hur hon helt och fullt, utan att Åkesson flyttat sig, släppte in Sverigedemokraterna i gemenskapen.
Och framför allt att Mohamsson och Åkesson stod där utan Kristersson.
Varför är moderatledaren statsminister?
För att högern vann flest mandat 2022? Nej, det är skälet till att vi har en högerregering, inte till att M leder den.
Är det för att Kristersson leder det största partiet till höger? Nej, för det gör han ju inte.
Det betyder att Jimmie Åkesson nu både är störst och kan samla alla
Han har kunnat tala om ”min sida av politiken” eftersom han är den ende som kunnat samla alla fyra partier.
Så är det inte längre.
Ebba Busch har länge varit noga med att påpeka att hon inte har några röda linjer alls. Det har alltså inte Ulf Kristersson heller. Simona Mohamsson tycker numera inte bara att Sverigedemokraterna kan bete sig utan säger sig också dela värdegemenskap med dem.
Det betyder att Jimmie Åkesson nu både är störst och kan samla alla. Vilka är argumenten för att han inte ska få bli statsminister?
Simona Mohamsson har gjort honom till högerns ledare.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Det är helt sjukt hur Trump talar om kriget
Martin Liby Troein: Ebba Busch ligger alltid steget före – det borde Moderaterna begripa
