Ett tag såg det nästan komiskt ut. Som om det handlade om en figur ur Tintin: den nationella säkerhetsrådgivaren som klev runt i världen och lämnade hemligstämplade dokument efter sig.
Sekretessbelagda handlingar som glömdes kvar på en kursgård. En anteckningsbok på Sveriges radio. Och så mobilen hos den ungerska ambassadören, vars premiärminister blockerade Sveriges Natomedlemskap och i största allmänhet ränner Vladimir Putins ärenden i Europa.
Kanske skulle något dyka upp på ett kafé i Bordurien?
Eller i alla fall i Berlin, dit Henrik Landerholm rest för att träffa sin särbo på skattebetalarnas bekostnad.
Men särskilt roligt är det inte. Och att det är svårt att rycka på axlarna åt ”slarvet” har varit tydligt för den som lyssnat på säkerhetsexperter som uttalat sig.
Ryssland har invaderat Ukraina. Det pågår ett högst påtagligt hybridkrig mot Sverige och resten av Europa. Regeringen pratar ofta och högt om att alla ska vara förberedda på det värsta.
Statsministern kan inte ha en säkerhetsrådgivare som springer runt och dräller med nationella hemligheter.
Då kan inte statsministern ha en säkerhetsrådgivare som springer runt och dräller med nationella hemligheter.
På måndagen kom beskedet att åklagare inlett en förundersökning. Landerholm meddelade sin avgång. Något annat var inte möjligt. Skulle han ha satts i någon form av informationskarantän i väntan på besked om det blir åtal och han bedömdes lämplig att hantera hemliga uppgifter?
Den nationella säkerhetsrådgivaren kunde uppenbarligen inte utföra sitt jobb. Tack och lov insåg han det, till slut.
Frågan är varför inte statsministern talade om det för honom lite tidigare. För historien kastar också en skugga över Ulf Kristersson.
Rollen som nationell säkerhetsrådgivare är ny. Den har införts av Kristersson. Syftet är att personen ska fungera som spindel i nätet, hålla samman all den information som produceras av Säpo, Must och de andra myndigheterna som ansvarar för underrättelseinhämtning och frågor som rör Sveriges säkerhet.
Rollen är inte politisk. Landerholms uppdrag sträckte sig fram till 2028 – in i nästa mandatperiod. Och ändå utlystes aldrig tjänsten. Ulf Kristersson handplockade en person som inte bara är partikamrat utan också barndomsvän. Och när frågorna kommit om hur Landerholm skött hemlighetsstämplat material har han bara skjutit dem ifrån sig.
Det är utmärkt att vi har en statsminister som prioriterar den nationella säkerheten så högt att han inför en särskild position på regeringskansliet för att ta ett helhetsgrepp.
Synd bara att han sedan inte tar själva rollen på större allvar.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Ruben Östlund är en mästare – på att springa makthavares ärenden
Martin Liby Troein: Snart måste L bestämma sig – är Johan Pehrson deras man i valet?
