Precis innan Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddéns sommarprat startar varnas lyssnaren för ”starka scener och skildringar av våld”. En varning som kanske i stället borde föregå de miljontals klipp från kriget som sköljer över oss på sociala plattformar. För Cecilia Uddéns resa genom 30 års rapporter från Mellanöstern behöver ingen triggervarning. Hon är en journalistikens mästare.
Sveriges radios korrespondent Cecilia Uddén, uppvuxen i Stockholm, Bangkok och Kairo, begår inte Sommarpratarens kardinalfel. Hon redovisar inga pliktskyldiga scener ur barndomen, ungdomen eller vuxendomen, strösslade med krystade vändpunkter.
I stället berättar hon strängt och uppfordrande om journalistikens huvuduppgift – att granska, verifiera och vara tillräckligt påläst för att kunna beslå en debattör med lögn. Om vikten av att vara en tvivlare: ljuger den som pratar? Är filmklippet som en källa skickat äkta?
Allt det där är förstås viktiga principer. Men hennes originalitet ligger i närvaron. Hon förmedlar den hemifrån den nu avlidne skräddaren Farouk Shtewi som hon genom åren besökt för att ”kunna läsa av läget i Gaza”. Eller från en middag på kanel-, lime- och chiliindränkt kyckling i Kairo, där Liz säger: ”Ni ska veta att min resväska står packad hemma i hallen”. Hon är ju trots allt – judinna.
Deras ord slungas ut av Cecilia Uddén med både värme och skärpa
Människorna i Cecilia Uddéns rapporter är inte enbart källor, de är komplexa personer, civila som navigerar i en värld av oförsonlighet och hat. Rania som förbannar Hamasledaren för att han använder hennes dödade tvillingsöner i sin propaganda. Författaren David Grossman som vill ”demilitarisera” sin förlorade son från staten Israels omfamning. Deras ord slungas ut av Cecilia Uddén med både värme och skärpa.
Korrespondent har två betydelser i ordboken. Den första är brevskrivare, den andra en medarbetare som rapporterar hem från en annan plats än mediets huvudort.
Om Cecilia Uddéns sommarprat har en röd tråd utöver temat om växande oförsonlighet, så är det rapporterna – breven – om människornas outhärdliga lidande.
Och vilka brev!
Läs fler kommentarer till årets Sommar i P1-program
Viktor Andersson: Trolle Rhodin söker en mänsklig kanonkula
Emma Bouvin: Anna Lindmarker berättar lite om mycket, men inget fastnar
Erik Jersenius: Marcus Wandt får oss att våga leva på riktigt
