I dagarna strömmar studenterna till landets många universitet och högskolor. Högskoleutbildning har över tiden gått från att vara något för en liten minoritet till att i dag omfatta nästan halva årskullar.
Det kan verka glädjande att så många studerar så mycket och så länge. Vi har en på papperet högutbildad befolkning som är långt bättre än tidigare generationer. Befolkning och arbetskraft borde då vara högkvalificerad, självgående och högpresterande.
Frågan är om utbildningsexpansionen sätter så stora spår på förmågan att analysera, tänka kritiskt och reflekterande. Idealt kan högskolestudier betyda ett lyft ifråga om kapacitet och vilja att använda sina ”små grå”. Men är det så? Är högskoleutbildning för alla en bra idé? Lär man sig så mycket? Får man arbeten i linje med utbildningen?
Tyvärr är högskoleutbildning ingen garanti för förbättrad tankeförmåga och det tycks gå nedför backen ifråga om effekter. Pappersmeriter säger mindre och mindre
Såväl individers intresse av personlig utveckling och kvalificering samt samhällsbehov av en välutbildad arbetskraft tycks motivera den stora volymen av universitet och högskolor.
Tyvärr är högskoleutbildning ingen garanti för förbättrad tankeförmåga och det tycks gå nedför backen ifråga om effekter. Pappersmeriter säger mindre och mindre.
En nyligen publicerad norsk studie visade ett stadigt fall ifråga om de högskoleutbildades kognitiva förmåga jämfört med personer utan examen. Tidigare var det en klar skillnad mellan de med högskoleutbildning och andra, men skillnaden blir mindre och mindre. En amerikansk studie, ”Academically adrift” (University of Chicago Press 2011), visade att cirka 40 procent av alla som genomgår en högskoleutbildning i USA ej förbättras mätbart kognitivt ifråga om analytisk förmåga, kritiskt tänkande med mera. Troligen gäller något liknande i Sverige.
Men även om det är si och så med högskolans förmåga att göra folk smartare är väl alla utbildningar av avgörande betydelse för yrkeslivet? Vi lever ju i ”kunskapssamhället” och här har vi utlokaliserat allt rutinarbete och tänker oss att folk i Sverige ägnar sig åt allt mer kvalificerat jobb, där hög kompetens är avgörande. Högskoleutbildning krävs, heter det ofta. Det måste väl betyda att arbetsuppgifterna är sådana att vad man lärt sig under en flerårig postgymnasial utbildning är centralt för jobbet?
Nja, ganska typiskt är följande erfarenhet hos några högskoleekonomer som jag föreläst för nyligen. ”Du måste ha högskoleexamen för att få jobbet. Du behöver det inte för att sköta det.”
Högskoleutbildning krävs, heter det ofta. Det måste väl betyda att arbetsuppgifterna är sådana att vad man lärt sig under en flerårig postgymnasial utbildning är centralt för jobbet?
Ofta är det konkurrens om jobb som är någotsånär bekväma, har goda arbetstider, viss status och inom det offentliga ger lite högre lön. Det innebär att om det finns sökande med högskoleexamen så konkurrerar de ut andra. Pappers-ribban för inträde på arbetsmarknaden höjs och många tvingas till en högskoleutbildning för att undgå lågstatusjobb.
De senare kan ej undgås. Många börjar yrkeslivet med arbeten som är rutinpräglade men har man en längre utbildning söker man möjligheter få utlopp för den senare. Många söker jobb, arbetsinnehåll och projekt där man inte sysslar med service och rutin utan något finare och mer inflytelserikt. Varför inte arbeta med kvalitetssäkringsprojekt, genuscertifiering, arbetsmiljöundersökningar, välbefinnandeprojekt, varumärkande, värdegrundsarbete och annat som moderna organisationer – särskilt stora och offentliga – gärna präglas av och som bidrar till vår tids administrationssamhälle.
Själva kärnverksamheten och fokus på poängen med verksamheten armbågas lätt bort i vår tid där så många gärna vill se att deras kunskaper, specialiteter och särintresse tar stor plats. Överproduktion av folk som lärt sig ekonomi, administration, beteende- och samhällsvetenskap bidrar inte så mycket till tillverkning, sjukvård, skola, polis med mera som till att en stor kunskapsbyråkrati genomsyrar stora delar av arbetslivet. Att så många har utbildat sig och vill ha jobb i enlighet med sina examensbevis bidrar till överskott av byråkrater och andra som skapar sin egen sysselsättning.
Många söker som konsulter och utbildare finna avsättning för sina mer eller mindre värdefulla kunskaper och arbetslivet blir en marknad för en boomande konsult- och förbättringsindustri, som ibland inte ger så goda resultat. En brittisk studie visade till exempel att användande av konsulter i sjukvården hade en negativ effekt. Mycket av all så kallad kompetensutveckling är tveksam och handlar mer om kompetensavsättning, det vill säga att folk som har utbildat sig och ger anspråk på att ha överlägsna kunskaper kan sälja in sig och dra in pengar.
Studenterna varierar mer och mer ifråga om förkunskaper och intresse. Med betygsinflation och fuskande antas många på lösa boliner även till förment krävande utbildningar
Ibland blir det närmast en fråga om kompetensnedsättning. En studie av utbildning av lärare i matematik visade en negativ effekt – prestationerna gick nedåt. Man kan ej generalisera men den stora tillgången av ”experter” med lång utbildning är ingen garanti inom många områden med svag teknisk-vetenskaplig kärna. Att så många har en akademisk utbildning bidrar till vi får många som sysslar med att finna användningsområden för denna mer än att man gör något nyttigt.
Ideellt har en högskoleutbildning en allmänkvalificerande effekt och ger relevanta yrkeskunskaper som sedan används. (Några utbildningar handlar endast om bildning och intresse och erbjuder ej någon direkt biljett till arbetslivet). Ofta fallerar nog högskolan i båda hänseendena på många håll. Med väl förberedda, något sånär begåvade och motiverade studenter som möter en lärarkår och högskoleledningar som sätter ribban högt kan det bli bra. Så blir det ibland. Men troligen allt mer sällan.
Studenterna varierar mer och mer ifråga om förkunskaper och intresse. Med betygsinflation och fuskande antas många på lösa boliner även till förment krävande utbildningar. Är man väl inne krävs inte så mycket för att ta sig igenom, utom på tekniska högskolor. Mycket konkurrerar om studieinsatser. I en tid präglad av yta, hedonism och nätets och konsumtionens alla frestelser är det si och så med studiemoralen.
