Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

Jag har tidigare i DN förgäves gjort två försök att hitta på nya ord, som kanske till och med skulle kunna vara aktuella som nyord. Det handlade om fincykling (att cykla med vanliga kläder utan att bli svettig) och fulcykling – att strunta i att man blir svettig i vanliga kläder när man ändå är på väg hem till duschen.

Här kommer ett nytt försök: bäroman. Ordet har redan använts, kanske mest av norrlänningar som sedan uppväxten är präglade. Men nu är det dags för ett officiellt erkännande!

Räcker det inte med ordet bärälskare, kanske ni undrar. Nej, bäroman – såsom undertecknad – är något betydligt mer maniskt än så.

En bäroman rensar bara ogräs när det finns några enstaka smultron längst ner.

Bäromanen blir lycklig av att se de första svenska jordgubbarna och köper, hur mycket de än kostar. Men rynkar samtidigt på näsan åt att de inte är ekologiska.

Om en skylt om de ovanligt förekommande ekologiska jordgubbar syns längs vägkanten kan bäromanen därför utgöra en trafikfara.

Vid det här laget på sommaren har redan Facebookinlägg om hjortronblomningen börjat publiceras. Det finns ingen gräns för hur många FB-grupper om bär en bäroman kan vara med i.

I väntan på skogens guld mognar blåbär. För en bäroman är mygg och andra insekter nästan bara ett trevligt sällskap.

I trädgården mognar samtidigt körsbär, men de finaste finns på fyra meters höjd. Bäromanen kläcker då idén att beskära träden samtidigt som bären mognat. Att 90 procent ändå blir fågelmat eller bombarderar uteplatsen har han överseende med.

Bäromanen gillar också bilder av fyllda hjortronhinkar från hemliga myrar, men svär och gormar om någon hinner före till ”hans” myr.

Men det finns faktiskt ett bär som slår hjortronen och det är, förutom det alltmer sällsynt vilt växande åkerbäret, vildhallon. Buskarna i min mammas föräldrahem är för bäromanen lika heliga som Champagnedistriktets vinrankor.

Vildhallon beskrivs i en scen i andra delen av tv-serien ”Jag for ner till bror” kort och gott som en smak av ”sommar”.

Där, i hallonsnåren, befinner jag troligen mig när detta kåseri publiceras. Minst två av tre är maskätna, men tror ni jag bryr mig?

Hör ni mig nu, Språkrådet och Språktidningen som ansvarar för nyordslistan?

Mats J:s förra kåseri: Jag kallade in fyra ingenjörer för att få jobbet gjort

Mats J-klassikern: Om våndan av att ha mer än en namne (2024)

Alla DN:s kåserier finns samlade här.

Share.
Exit mobile version