Mats Sundin blev dödshotad i Toronto: ”Spelar du matchen i morgon är du död”

Det har gått nästan exakt 15 år sedan Mats Sundin lade skridskorna på hyllan. Efter en lång och framgångsrik karriär, med meriter som få inom svensk ishockey kan matcha, ska 53-åringen nu ge ut en självbiografi.

På tisdag släpps boken ”Tur och retur”.

– Det var dags på något sätt. Jag har fått frågan under fem, sex år kanske, och nu kände jag att om jag inte gör det nu så blir det kanske aldrig av, säger Sundin när DN träffar honom några veckor före boksläppet.

Tillsammans med kanadensiska författaren Amy Stuart har han fått minnas tillbaka till uppväxten, alla matcher i NHL och viktiga detaljer i karriären – en process som tagit 14 månader.

– Det har varit kul och lite terapi också, att tänka igenom hur barndom och allt har varit. Det har varit jobbigt, men också nyttigt.

Som sexåring följde han för första gången med sin storebror Patrick och åkte skridskor på en frusen sjö i Sollentuna – drygt tolv år senare spelade han hockey i världens största hockeyliga på andra sidan Atlanten.

I boken skildrar Mats Sundin sin egen uppväxt och resonerar kring hur föräldrar på bästa sätt kan stötta sina idrottande barn.

– Mina föräldrar pushade inte mig alls, det var det som var så speciellt. Det var aldrig allvar på riktigt innan jag åkte till Kanada.

– Det var väldigt befriande. Trots att jag var en stor talang var det noll press hemifrån under tonåren, och det inser jag var väldigt skönt. Det har varit en viktig anledning till att jag hade en lång karriär.

Är det ett problem i dag att barn pressas och specialiseras för tidigt?

– Jag är helt övertygad om att ju längre barnen kan hålla på med flera idrotter, ju bättre är det för dem. Då är det också större sannolikhet att de fortsätter idrotta under de här tuffa åren i tonåren.

När Mats Sundin valdes historiskt tidigt i NHL-draften 1989 gick flyttlasset först till Kanada och Québec Nordiques. Fyra år senare trejdades han till giganten Toronto Maple Leafs, där han skulle stanna i hela 13 säsonger och få äran att vara lagkapten i flera år.

Men framgången och uppmärksamheten i klubben kom också med ett pris. I sin självbiografi berättar Mats Sundin att han blev dödshotad i Toronto, på telefon – natten före en match.

– Jag skulle precis gå och lägga mig när telefonen ringer och en mansröst säger ”spelar du matchen i morgon är du död”. Då är man inte så kaxig när man är 26, 27 år.

Sundin kontaktade då en av klubbens säkerhetsansvariga.

– ”Du behöver inte oroa dig för det där, gå och lägg dig så ses vi i hallen i morgon”, sade säkerhetskillen. Sedan hade de extra säkerhet runt matchen när vi spelade dagen efter.

Hur svårt var det att somna om efter ett sådant samtal?

– Det gick väl ändå rätt bra tror jag. Jag kollade låset en extra gång i lägenheten innan jag somnade, men sedan var det inget mer med det.

Sundin skriver dock i sin självbiografi att han under matchen, dagen efter dödshotet, var ”på helspänn” och kände sig ”orolig under de första bytena”.

– Det var man ju, man blir konfunderad. Men det gick väldigt bra. Och det var så pass länge sedan, många av de känslorna tänker man inte på, säger han och betonar att det var den enda gången i karriären som han fick motta ett dödshot.

Pressen utifrån och den stora uppmärksamheten i Toronto var dock en utmaning, menar han.

– I Toronto blir det väldigt skarpt. Det är en utmaning för spelare, ledare och alla som jobbar runt klubben. Jag tror också att spelarna känner en större press att lyckas. Det finns ett historiskt ok av att man inte vunnit på så länge.

– De största hockeystjärnorna är ju som filmstjärnor där, de är så otroligt respekterade av människorna i staden.

Hur tacklade du den pressen?

– Jag tycker jag speglar det bra i boken. Jag hade en bra grundtrygghet och var medveten om att det är ett spel.

– Jag hade också en väldigt bra ”av-knapp”. Den tror jag är minst lika viktig för spelarna som spelar i NHL i dag. Man måste kunna släppa hockeyn ibland, och det tror jag att jag var väldigt bra på. Det gjorde att jag kunde vara i Toronto Maple Leafs i 13 år.

Pressen kunde däremot kännas av lite extra mycket under vissa perioder.

– Det fanns någon period när jag inte gjorde mål på tio matcher eller något sådant. Då ökar ju pressen, såklart.

– Men jag hade en bra strategi under de här åren som handlade om att inte följa mediebevakningen. Det tror jag var en bra överlevnadsstrategi, det är en väldigt utsatt miljö.

Mats Sundin skildrar också flera viktiga platser i sitt liv i sin självbiografi, dit han kunde åka för att finna ro och koppla bort hockeyn när det behövdes.

Somrarna i hans mammas hemby Kainulasjärvi fem mil norr om polcirkeln, fiskandet vid hans farfars stuga vid älven Voxnan och landstället i Norrtälje har alla varit sådana punkter.

– De här platserna har varit jävligt viktiga alltså. De har hjälpt mig senare i livet att kunna hantera olika saker, som till exempel pressen i Toronto eller att spela i landslaget.

Än i dag betyder dessa platser mycket för honom och han besöker dem ofta med sin familj.

– Det är en miljö som jag tänker är viktig för mina barn i dag, kanske ännu viktigare när det är så fruktansvärt högt tempo med allt, sociala medier och sådant. Att bara kunna koppla bort från det.

I Toronto Maple Leafs blev Mats Sundin en ikon. Efter 13 framgångsrika säsonger i klubben står han fortfarande noterad som föreningens bästa poänggörare och bästa målskytt genom alla tider. 2012 valdes han in i Hockey Hall of Fame, som blott andra svensk efter Börje Salming.

Det blev totalt 20 år i Kanada och i sin självbiografi skriver Mats Sundin att han ”läste, tänkte och drömde på engelska” när han flyttade hem till Sverige 2009.

Gör du det även i dag?

– Haha, nej… det gör jag nog inte. Nu har jag ju bott i Sverige ett tag och blir nästan hånad när jag kommer till Kanada för att jag pratar dålig engelska, haha.

Han beskriver dock att det fortfarande känns som att ”komma hem” när han landar på Torontos flygplats.

– När jag flyttade till Sverige efter karriären hade jag ju levt halva mitt liv i Kanada, eller ännu mer till och med. Jag har verkligen fått två hem.

Men trots att Mats Sundin har haft en lång och framgångsrik hockeykarriär, med bland annat ett OS-guld, tre VM-guld och NHL-meriter som få svenskar kan mäta sig med, saknas det en specifik medalj i pokalskåpet.

Han vann aldrig Stanley Cup.

– Jag var så otroligt fäst i Toronto. Skulle jag vinna Stanley Cup skulle det vara i Maple Leafs, annars fick det vara. Lite den inställningen hade jag.

”Det var inte inte det perfekta slutet, men det var mitt”, skriver Sundin i sin självbiografi och syftar då på den uteblivna pokalen.

– När man blivit utslagen några gånger i en semi- eller kvartsfinal är man ju där och då besviken och inser att man kanske inte får någon mer chans. Speciellt i slutet av karriären.

Hur trött är du på att prata om det?

– Haha, jag är inte trött på att prata om det. Jag tycker den frågan är relevant, säger han och tillägger:

– Jag har fått ut så otroligt mycket av min ishockeykarriär. Jag har vunnit allt, men inte Stanley Cup.

På tisdag nästa vecka, den 22 oktober, släpps Mats Sundins självbiografi. Förutom att allmänheten kommer få läsa om hans otroliga hockeykarriär, hoppas Sundin också att boken kan få hans barn att lära känna sin pappa ännu bättre.

– Jag märker på barnen nu, som är tolv, tio och sju år, att de inte har någon koll på min karriär. Så jag tänker att det kan vara ganska kul att ha något för dem om fem, tio år att läsa. För att förstå lite mer av min karriär och uppväxt.