En liten, leende flicka med mörkt lockigt hår. Fotoalbumen hemma hos mamman i Stockholm är fulla med bilder på Mattias som barn. Han badar, kramar gosedjur och skrattar.

Men barndomen var inte enkel. Han adopterades till Sverige som treåring från ett barnhem i Sydamerika. Liten och utan att kunna svenska var han otröstlig tills mamman ringde barnhemmet och han fick höra personalens röster igen. Senare har han fått diagnoserna intellektuell funktionsnedsättning och autism.

Han fick assistent, började särskola och bodde på gymnasiet i ett slags gruppboende.

– Han rymde ofta och det var ganska mycket stök. Jag var ensamstående och behövde avlastning, säger hans mamma när vi ses hemma i hennes lägenhet.

Som vuxen har Mattias bott med personal dygnet runt. Ekonomin och praktiska saker har en förvaltare och hans mamma tagit hand om.

– Han fungerar bra på vissa sätt och mindre bra på andra. Intellektuellt är han som en tioåring ungefär, säger mamman.

Man brukar säga att den kognitiva utvecklingsnivån hos en vuxen person med lindrig intellektuell funktionsnedsättning är cirka 9-12 år, men det kan variera.

En del av Mattias vilsenhet i ungdomen handlade om att han inte kände sig hemma i sin kropp. När han fyllde 18 år påbörjades hormonbehandlingen för att ändra kön från kvinna till man.

I dag har Mattias skäggväxt och inget i hans ansiktsdrag påminner om en kvinna. Han har bytt kön juridiskt och opererat bort sina bröst. Men äggstockarna och livmodern är kvar.

– Jag kände mig aldrig som en flicka, säger Mattias, som egentligen heter något annat.

I februari 2022 bodde han på ett LSS-boende i Stockholm. Han hade en egen liten tvårummare med tillgång till allrum och personal dygnet runt.

Ett destruktivt förhållande med en äldre man bidrog till att han mådde dåligt och uppsökte psyket flera gånger. Mattias polisanmälde pojkvännen för misshandel och våldtäkt, men drog varje gång tillbaka anmälan. Mannen belades senare med kontaktförbud.

Mattias mående blev sämre och mamman gjorde flera orosanmälningar. Den 28 februari tände Mattias eld på en duk, lämnade lägenheten och stack.

– Jag mådde så dåligt att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Det blev nattsvart för mina ögon och jag var desperat och visste inte vad jag gjorde, säger han.

Elden kunde släckas utan att någon kom till skada och Mattias överlämnade sig till polisen.

Men vad hade hänt om den spridit sig i flerfamiljshuset i det tätbebyggda området?

– Jag ser att jag gjorde fel och att man aldrig ska starta en brand oavsett hur dåligt man mår, säger han.

Åklagaren ansåg att det var mordbrand och Mattias dömdes för det i tingsrätten. Rätten tog hänsyn till Mattias intellektuella funktionsnedsättning och det rättspsykiatriska utlåtandet som slår fast att han begick gärningen under påverkan av psykisk störning och har behov av stöd och hjälp för att inte hamna i utsatta miljöer. Därför blev påföljden skyddstillsyn och inte fängelse, något som är ganska ovanligt.

Enligt en rapport från Acta publica tar endast var femte dom hänsyn till funktionsnedsättningen när det gäller straffets påföljd, trots att det finns utrymme för att göra det i lagen.

– Inom rättsväsendet vet man generellt lite om vad det innebär att ha en intellektuell funktionsnedsättning, säger Christina Heilborn, förbundssekreterare för Riksförbundet Fub, som jobbar för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Hon vill att kompetensen höjs. Men framför allt vill organisationen se en lagändring för gruppen med svårare grad av intellektuell funktionsnedsättning.

– Vi anser att det är fel att de döms till fängelsestraff för brott som de inte förstår innebörden eller konsekvenser av, säger hon.

Åklagaren i Mattias fall hade yrkat på ett fängelsestraff och överklagade därför domen till hovrätten som gick på hennes linje.

I början av nästa år väntar därför en helt ny tillvaro. Mattias har fått plats på en klass två-anstalt i södra Sverige där han ska avtjäna sitt straff på två år och tre månader.

– Det känns svårt att han ska sitta på en anstalt långt bort från allt han känner. Han är inte som andra och förstår inte riktigt att det kunde bli så här, säger hans mamma.

Kriminalvården är hårt ansträngd med dubbelbeläggning, alltså att fångar delar cell, på många anstalter.

– Det går inte att förneka att den extrema platsbristen i dag ställer till det. Det blir svårare att hitta platser för de som har särskilda behov, säger Ulrik Andersson, gruppchef på placeringssektionen Kriminalvården.

Men det finns platser där till exempel tillgång till psykolog och sjuksköterska är större. Ofta är det också färre intagna per avdelning.

– Vi har några få särskilda avdelningar där vi placerar personer som har svårt att umgås med andra av olika anledningar. Det kan vara att de är extremt lättpåverkade, har sjukdomar eller andra nedsättningar som psykiska besvär.

När det gäller kön gör Kriminalvården en strikt juridisk bedömning. Har man bytt till man så ska man sitta med män.

Mattias är oroad för fängelsevistelsen.

– Hur blir det när jag ska duscha? Min största rädsla är att bli utsatt för en våldtäkt eller något sådant om jag måste dela rum med någon. Det känns helt fruktansvärt, säger han.

Högsta domstolen har inte tagit upp Mattias fall. I ett försök att ändå få honom att slippa fängelse har mamman skrivit till regeringen och bett om nåd. Justitiedepartementet ska behandla ansökan i början av nästa år.

Fakta.Intellektuell funktionsnedsättning (IF)

Intellektuell funktionsnedsättning är en diagnos som man har livet ut och som tidigare även kallades utvecklingsstörning.

Diagnosen innebär att man har nedsatt intellektuell förmåga och att det

kan vara svårt att förstå, lära sig saker och att bli självständig.

Intellektuell funktionsnedsättning delas in i lindrig, medelsvår, svår och mycket svår.

Enligt en rapport från Acta publica har 97 personer med intellektuell funktionsnedsättning dömts till fängelse mellan 2018 och 2023. Minst 29 dömdes till rättspsykiatrisk vård under samma period.

Källa: 1177, Region Stockholm, Acta publica

Share.
Exit mobile version