Georgiens regering tar landet i en allt mer auktoritär riktning. Det visar sig på flera områden, tvingas Human Rights Watch konstatera. Hbtq-rättigheter attackeras. Myndigheters och kulturinstitutioners chefer blir utbytta med regimtrogna. Och kanske främst handlar det om agentlagen, som kräver att organisationer med utländsk finansiering ska stämplas som i ”främmande makts ärenden” och möjliggör viss politisk kontroll över dem. Stora demonstrationer mot lagen hölls i huvudstaden Tblisi. Befolkningen i landet vill ha demokrati och gå med i EU, regeringen blickar mot Moskva.
Mot denna fond kritiserades stjärnregissören Ruben Östlund deltagande i en filmfestival i Georgien. Kritikerna menade att han användes i propagandesyfte. DN:s Jacob Lundström skrev en artikel med den spetsiga rubriken ”Det är inte coolt att vara politisk idiot, Ruben Östlund”.
Den dubbelt Guldpalmsvinnande regissören skriver i ett svar på kritiken att han är beklämd över att ha hamnat i en sådan här situation och rannsakar sig själv.
Skoja. Självklart inte. Vi pratar om en uppburen kulturman.
I stället koketterar han med att det bara var ”intressant” att se insidan av en ”sociala medier-driven konflikt” (Expressen 11/8). Som om konflikten inte styrs av att landets ledare tar bort fri- och rättigheter.
Östlund spelar ned allvaret genom att förklara situationen i termer av demonstrationer som ”en reaktion mot ett nytt lagförslag och på ett universitets beslut att avbryta vissa hbtq-inkluderingsprogram”. Inte ett ord om vad det faktiskt handlar om. Imponerande dimridåer.
Genom att fokusera på hur han bara såg sitt besök som en familjeresa, till en liten passionsdriven festival, lyckas Östlund dribbla bort hur hans besök förhåller sig till nationell politik i Georgien. Han försäkrar att de som han pratade med på festivalen visst var kritiska mot Ryssland. Och det är ju möjligt, men det motsäger inte att regeringen tagit över kulturinstitutioner i landet.
Långfingret mot demokratier – det är du, Ruben Östlund.
”Det symboliska värdet på den lilla familjedrivna festivalen känns helt ärligt ganska futtigt”, skriver regissören som argument för att han inte gjort något fel. Och det är ju verkligen att missuppfatta allt. Det är inte festivalen som är symbolen. Långfingret mot demokratier – det är du, Ruben Östlund.
Det är fascinerande hur en person som gör filmer om sociala hierarkier och klass så helt kan sakna maktanalys när det kommer till honom själv. Självklart ger en internationellt uppburen filmskapares närvaro legitimitet.
Det är inte lätt att veta exakt hur det förhåller sig i andra länder. Men om man uppfattas agera i en antidemokratisk regerings intressen har man möjligheten att säga förlåt, det blev fel. Den möjligheten väljer Ruben Östlund att inte ta.
Läs mer:
Max Hjelm: Sverige är sämre än Syrien – förstår ni hur dåliga vi är?
Annika Ström Melin: Varje gång Orbán gullar med Putin tänker jag på det som hände 1956
