”Det är inte ens en kritik”, försäkrar Alex Schulman i sin mycket kritiska DN-krönika, ”det är en uppriktig fråga: Hur kommer det sig att det aldrig finns några som helst krav på att de nyutnämnda ministrarna tidigare arbetat med det område de blir satta att basa över?”
Den kände författaren, poddaren, och DN-krönikören tycker att det är underligt att Tobias Billström (M) fått vara utrikesminister utan att tidigare ha jobbat med utrikespolitik, att han därför var dålig på utrikespolitik, och att hans efterträdare lär vara likadan. Ska man bli skolminister ska man ha ägnat sitt liv åt skolan, tycks Schulman mena. Borde bara de med ett långt liv ägnat åt politik bakom sig få skriva krönikor om politik, undrar jag?
”För mig var det en gåta när han valdes, för jag tänkte: Är det inte ett ganska svårt jobb? Är inte de utrikespolitiska frågorna rätt snåriga?” fortsätter Schulman. Och det var många som blev förvånade när Billström utnämndes. Då hade han ägnat flera år åt att vara arg på internet. Det är en roll som få imponerar i.
Men så här två år senare har vi sett en annan sida av utrikesministern.
När SvD nu citerar anställda på Utrikesdepartementet som arbetat med honom sägs saker som: han är ”mycket ordentlig”, en annan har ”bara gott att säga” om den avgående ministern.
Vadan dessa lovord? Själva frågan grundar sig i ett missförstånd kring vad en politikers jobb är.
Det är inte fel att anställa en politiker för att utföra politik.
”Du skulle inte anställa en busschaufför för jobbet som svetsare”, skriver Schulman. Visst, men det är inte fel att anställa en politiker för att utföra politik.
När det gäller utrikespolitiken har inte Billström varit en ensam cowboy som skjuter från höften. Och även om det ibland sägs att politik är ett maratonlopp, så är definitivt en lagsport. Som involverar ett departement med både politiskt och opolitiskt tillsatta medarbetare. Där expertutlåtanden tar plats. Och där ministerns jobb är det politiska hantverket.
Billströms två år har inte på något sätt varit felfria. Han verkar ha ägnat oproportionerligt mycket tid åt att blockera journalister i sociala medier. Och han hade stora problem i börjat av Natoprocessen då han trodde att ett undergivet Sverige skulle göra Erdogan nöjd.
Men även utan att ha ägnat någon större tanke åt Turkiet tidigare borde Billström kunnat undvika sådana snedsteg – om han varit bättre på att ta in andras expertis.
Visst spelar erfarenhet och kunnande roll om man ska bli en bra minister. Men framför allt inom det politiska hantverket. Det är också det som avgör hur hans efterträdare kommer att lyckas.
Läs mer:
Max Hjelm: Med pudlar och nickedockor gräver Trump sin egen grav
DN:s ledarredaktion: Det är stor skillnad på att kompromissa och att bli överkörd
